Det vill partierna med staten

Publikt har ställt frågor till riksdagspartierna om deras politik i frågor som rör de statliga myndigheterna och de statliga bolagen samt deras anställda. Svaren visar på tydliga åsiktsskillnader på flera områden.

En fråga där valutgången kan ha avgörande betydelse gäller om straffansvaret för myndighetsanställda som begår fel i tjänsten ska utvidgas, något som debatterats under lång tid. Här finns en klar skiljelinje mellan de möjliga regeringsalternativen.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna ställer sig alla bakom ett skärpt och vidgat tjänstemannaansvar.

I dag bestraffas inte ringa tjänstefel och endast fel i samband med myndighetsutövning är straffbara. Det är inte tillräckligt, menar Sverigedemokraternas Mikael Strandman, ersättare i konstitutionsutskottet. Att det gamla ämbetsansvaret avskaffades på 1970-talet har öppnat för korruption och aktivism inom myndigheterna och förvaltningen, anser Sverigedemokraterna.

Mikael Strandman understryker att partiets syfte med en förändring inte är att fler tjänstemän på lägre positioner ska straffas för misstag i arbetet.

– Vi vill att chefer och beslutsfattare ska veta att de personligen kan ställas till svars för politisk aktivism och för att skattepengar slösas bort på grund av felaktiga beslut, dåliga analyser, slarv och fördold korruption, säger han.

När frågan nyligen utreddes kom utredaren Anne Rapp fram till att dagens lagstiftning på området fungerar väl och att en förändring inte är motiverad. Hon pekade på flera risker med ett utökat straffansvar, bland dem ökade krav på detaljstyrning, minskad effektivitet och en ökad rädsla bland tjänstemän att fatta svåra beslut. Det är invändningar som även ST framfört.

Utredarens uppfattning delas av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jessica Wetterling, ersättare i konstitutionsutskottet för Vänsterpartiet, anser att det är tillräckligt med de möjligheter som i dag finns att döma myndighetsanställda som begår allvarliga tjänstefel till böter eller fängelse.

Hon varnar för att myndigheter kan få svårt att attrahera och behålla personal om anställda kan polisanmälas och åtalas även för ringa fel. I stället bör fokus ligga på att skapa en hållbar arbetssituation och goda förutsättningar för de anställda att fatta korrekta beslut, anser hon.

– Vi menar att det är viktigare att till exempel se till att alla får en god introduktion och en relevant kompentensutveckling för att undvika att anställda begår misstag som kan vara förtroendeskadliga, säger Jessica Wetterling.

Flera partier öppnar för lagändringar även i en annan omdiskuterad fråga – möjligheten att avstå från att namnge handläggare i myndighetsbeslut. För att skydda offentliganställda anser Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att det behövs utökade möjligheter att anonymisera beslutsfattande tjänstemän, om det finns en hotbild mot dem. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är öppna för att se över lagen, men betonar samtidigt vikten av bibehållen rättssäkerhet och transparens.

Regeringen har nyligen gett en utredare uppdraget att överväga lagändringar som kan minska offentliganställdas utsatthet, bland dem möjligheten att lätta på kraven på att anställdas namn anges i beslut och i andra handlingar. I dag måste det enligt förvaltningslagen framgå vem som fattat ett myndighetsbeslut. Såväl Högsta förvaltningsdomstolen som Justitieombudsmannen, JO, har understrukit att det är ett grundläggande krav att den ansvarige beslutsfattaren inte är anonym.

Centerpartiets talesperson i konstitutionella frågor Linda Modig menar dock att det redan i dag går att ge anställda ett visst anonymitetsskydd. Hon pekar på att förvaltningslagen inte innehåller något uttryckligt krav på att beslutsfattares namn finns med i den beslutsunderrättelse som skickas till den enskilde, utan att det räcker att det framgår hos myndigheten.

Frågan är dock komplex. I maj kritiserade JO Pensionsmyndigheten för att personer fått beslut utan namn på beslutsfattaren skickade till sig. Namnen framgick i handlingar hos myndigheten, men JO ansåg att det finns goda skäl att den som fattat beslutet också namnges i underrättelser, även om lagen inte kräver det.

Trots JOs invändningar anser Linda Modig att dagens lagstiftning ger tillräckliga möjligheter till anonymisering.

– Vi ser inte ett reformbehov som möjliggör att man kan gå längre. Det finns även andra viktiga hänsyn i vågskålen. Att göra den offentliga myndighetsutövningen ansiktslös är också farligt, det riskerar att underminera rättssäkerheten och tilltron till myndigheterna, säger hon.

Kristdemokraternas Andreas Carlson, vice ordförande i justitieutskottet, håller inte med om att dagens lagstiftning ger tillräckligt skydd för offentliganställda som riskerar att utsättas för hot och påtryckningar.

– Att inte utöka möjligheten till anonymiserade beslut kan i längden vara ett ännu större hot mot tilltron till myndigheterna och innebära stora risker i arbetsmiljön för de tjänstemän som arbetar i utsatta positioner. Det räcker inte att säga att detta är oacceptabelt, utan vi måste ställa oss på de anställdas sida, säger han.

Samtidigt betonar han att anonymisering av handläggare endast ska tillåtas i undantagsfall och regleras hårt.

En fråga som också har koppling till öppenhet och insyn i offentlig verksamhet är de anställdas möjlighet att larma om missförhållanden utan att riskera repressalier från arbetsgivaren.

Myndighetsanställda har ett särskilt meddelarskydd – deras arbetsgivare får inte efterforska journalisters källor eller bestraffa den som har lämnat uppgifter till medier. 2017 utvidgades detta skydd även till privatanställda inom skattefinansierad vård, skola och omsorg.

ST kritiserade då att anställda i statliga bolag och företag som utför tjänster som upphandlats av statliga myndigheter inte omfattades. Miljöpartiets Camilla Hansén, ledamot i konstitutionsutskottet, hade gärna sett att det blivit så. Invändningarna handlade bland annat om behovet att skydda företagens affärshemligheter och konkurrensförmåga. Men det ser inte Camilla Hansén som ett oöverstigligt hinder.

– Meddelarskyddet innebär inte att man kan prata om vad som helst, hur som helst. Det finns fortfarande regler om sekretess och tystnadsplikt inom vissa verksamheter, säger hon.

Nu anser Miljöpartiet att det är dags att utreda frågan på nytt, en åsikt som flera riksdagspartier delar. Camilla Hansén konstaterar dock att en lagändring förutsätter att en kommande regering är villig att driva igenom en sådan. Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna förespråkar i nuläget detta.

Rysslands invasion av Ukraina har satt ljuset på Sveriges krisberedskap. Flera partier anser nu att förvaltningsanslagen kan behöva ses över för att säkerställa de civila myndigheternas beredskapsförmåga. Miljöpartiet och Centerpartiet svarar uttryckligen ja på frågan om myndigheter bör få mer resurser för att utöka sin bemanning och kunna stå bättre rustade vid en kris. Inget parti utlovar dock sådana satsningar på någon enskild myndighet. Sverigedemokraterna och Liberalerna betonar att utökade förvaltningsanslag måste bedömas från fall till fall.

Ytterligare en kris, pandemin, har under de senaste åren påverkat myndigheternas förutsättningar och arbetssätt. Att allt fler möten genomförs digitalt och resekostnaderna därför i många fall har minskat var motivet till att regering och riksdag i fjol beslutade om en generell minskning av förvaltningsanslagen till 197 myndigheter.

På frågan om det finns behov av ytterligare generella besparingar i statsförvaltningen svarar dock endast Sverigedemokraterna tydligt ja. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna säger nej, medan Miljöpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna konstaterar att man inte har några sådana förslag i nuläget. Moderaterna understryker att det kommer att krävas tydliga ekonomiska prioriteringar under de kommande åren.

Inte heller Liberalerna har i dagsläget något förslag om generella sparåtgärder, men partiet vill se ytterligare effektiviseringar av myndigheterna, berättar Malin Danielsson, L, ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Hon pekar på att många myndigheter har tagit stora digitala språng under pandemin, vilket lett till ökat distansarbete och större möjligheter för medborgarna att utföra enkla myndighetsärenden digitalt.

Malin Danielsson tror att en utbyggnad av digitala tjänster kan ge effektivitetsvinster redan under nästa mandatperiod, medan det kan ta längre tid innan lokalkostnaderna kan minska.

– Myndigheter har många gånger långa hyreskontrakt. Men det är viktigt att det finns med som ett uppdrag och mål att man ska arbeta mot en effektiv användning av lokalerna. Skattebetalarna ska inte behöva betala för tomma kontor när fler distansarbetar, säger hon.

Liberalerna har dock inget färdigt förslag på hur möjliga besparingar på minskade lokalytor och ökad digitalisering ska fångas upp i modellen för uppräkning av myndigheternas anslag.

ST har länge förespråkat att denna modell, den så kallade pris- och löneomräkningen, ska förändras. Förbundet vill att den generella besparing som årligen görs på myndigheternas anslag för löner, det så kallade produktivitetsavdraget, slopas. Avdraget, som beräknas utifrån produktivitetsutvecklingen inom privat tjänstesektor och syftar till att driva fram effektivisering, har enligt förbundet lett till sämre arbetsmiljö och ökad stress.

Men det är enbart Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som ställer sig bakom förslaget att avskaffa produktivitetsavdraget. Miljöpartiet, som också är kritiskt till dagens effektiviseringskrav, anser att avdraget bör ses över. Övriga partier har inte några sådana ambitioner.

Några partier vill också sänka anslagen till enskilda myndigheter. Liberalerna pekar bland annat ut myndigheter inom byggande och energi. Kristdemokraterna vill göra nedskärningar på Boverket och de statliga museerna, medan Moderaterna nämner Sida och eventuellt Arbetsförmedlingen. Övriga partier har i dagsläget inga konkreta förslag om anslagsminskningar.

Det finns också områden som flera partier vill lägga mer pengar på. Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Centern och Miljöpartiet vill satsa mer på rättsväsendet.

Miljöpartiet nämner därutöver även ett tiotal andra myndigheter och sektorer som partiet anser bör få ökade anslag, bland dem Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna och Arbetsförmedlingen.

Kristdemokraterna ser också behov av mer resurser till flera myndigheter, såsom Skatteverket, Kronofogdemyndigheten samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Sverigedemokraterna vill satsa mer på Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak. Sverigedemokraten Magnus Persson i riksdagens arbetsmarknadsutskott lovordar Mynaks verksamhet.

– Deras utredningar går på djupet, samtidigt som de är breda och övergripande. Vi tycker att Mynak även bör kunna ta egna initiativ till utredningar, vid sidan om uppdragen från regeringen.

Sverigedemokraterna är här på kollisionskurs med Moderaterna, som vill lägga ned Mynak. Partiernas skilda uppfattningar måste hanteras vid ett eventuellt regeringsskifte, då Moderaterna och Sverigedemokraterna vill samarbeta om budgeten.

– Förra året fick vi igenom både att behålla Mynak och höjt anslag till Arbetsmiljöverket. Men det är förstås en förhandlingssak, säger Magnus Persson.

Även moderaten Mats Green, andre vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, konstaterar att det blir ”ett givande och tagande”.

– Men vår ingång är att Mynak inte är en välfungerande myndighet och att den bör avskaffas.

Kristdemokraterna pekar ut flera myndigheter som partiet vill lägga ned, bland dem Havs- och vattenmyndigheten. Däremot vill partiet inrätta en cybersäkerhetsmyndighet och en jakt- och viltvårdsmyndighet – det sistnämnda en åsikt som delas av Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna.

En myndighet som varit mycket omdiskuterad under de senaste åren är Arbetsförmedlingen. Januariavtalet, som slöts 2019 mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna, innebar en radikal reformering av myndigheten och en drastisk minskning av dess storlek.

Genomförandet pågår än, och partiernas svar om Arbetsförmedlingens framtid visar på vitt skilda visioner. Vänsterpartiet vill låta myndigheten återfå den storlek och de uppgifter den hade 2018. De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna vill fortsätta omvandlingen av Arbetsförmedlingen till en myndighet som ägnar sig åt myndighetsutövning och kontroll, bedömning av arbetssökandes behov och upphandling av privata matchningsaktörer. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna bedömer, i likhet med Miljöpartiet, att myndigheten kommer att krympa ännu mer.

Moderaterna är dock kritiska till hur reformen hittills genomförts. Partiföreträdaren Mats Green kan inte komma på en enda sak som fungerat väl.

– Arbetsförmedlingen är nästan ett skolexempel på hur man inte ska reformera en verksamhet. Tidsplanen var orealistisk, det är ganska tydligt att det inte var en ordnad, successiv reformering.

Januariavtalet var en följd av det svåra parlamentariska läget, och det innebär att Socialdemokraterna under mandatperioden har behövt göra en hel del politiska kompromisser, konstaterar arbetsmarknadsutskottets ordförande Anna Johansson, S.

– Annars skulle vi exempelvis återinföra extratjänsterna som var en viktig insats, inte minst för utlandsfödda kvinnor. Vi skulle också se mer av arbetsmarknadsutbildning, och mer aktiva åtgärder över huvud taget, säger hon.

Anna Johansson understryker att Arbetsförmedlingen inte bara ska vara upphandlare, utan även kunna genomföra insatser som arbetsmarknadsutbildning och förmedling av praktikplatser i egen regi. Hon bedömer även att myndighetens lokala närvaro behöver stärkas.

– Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att ge arbetssökande service och ha kontakt med arbetsgivare. Men man ska inte bara titta på kontor. Det viktiga är att verksamheten finns, och då kan man kanske vara i kommunens lokaler några dagar i veckan.

ST är partipolitiskt obundet, men arbetar för att försöka få genomslag för sina ståndpunkter i samhällsdebatten. Förbundets ordförande Britta Lejon skulle önska att frågor som berör STs medlemmar syntes mer i valdebatten.

– Mycket handlar som vanligt om regeringsbildningen, och vi saknar besked i ett antal viktiga samhällsfrågor, säger hon.

Britta Lejon efterlyser bland annat en diskussion om myndigheternas civila beredskap och om satsningar på hela rättskedjan – inte bara Polisen.

I valrörelsen försöker ST också uppmärksamma tystnaden på arbetsplatserna och de problem förbundet anser att produktivitetsavdraget på myndigheternas anslag leder till.

– Det måste bli slut på smygsparandet. Från ett år till annat märks det kanske inte, men på sikt blir konsekvenserna förödande, säger Britta Lejon.

Hon varnar också för att skärpa straffansvaret för tjänstefel, ett förslag som lyfts i valrörelsen.

– Det skulle bara späda på tystnadskulturen.

Partiernas svar om staten

Vill ni införa meddelarskydd för anställda i statliga bolag och i företag som utför tjänster som upphandlats av statliga myndigheter?

• Vänsterpartiet
  Ja, vi vill utvidga det grundlagsfästa meddelarskydd och efterforskningsförbud som gäller myndigheter och offentliga organ till fler områden, däribland statliga bolag och företag som utför tjänster som upphandlas av statliga myndigheter
   
• Socialdemokraterna
  Vi har i nuläget inga sådana förslag.
   
• Miljöpartiet
  Ja. Meddelarskyddet är centralt i vår demokrati. Det måste vara möjligt att larma om missförhållanden och uttrycka kritik utan rädsla för repressalier. Vi är positiva till att fler omfattas av meddelarskyddet.
   
• Centerpartiet
  Vi är öppna för att se över lagstiftningen kring meddelarskyddet.
   
• Liberalerna
  Ja, när staten köper tjänster har den ett delansvar i hur tjänsterna produceras. Ett meddelarskydd gör att det offentliga kan få information om missförhållanden.
   
• Moderaterna
  Vi har inte några sådana förslag.
   
• Kristdemokraterna
  Vi har inga sådana förslag i dagsläget, men den förändrade regleringen kring privata utförare i vård och skola skulle kunna tjäna som förebild för vissa förändringar. Det är ett problem när offentlig sektor kringgår öppenhet genom att bolagisera viss verksamhet.
   
• Sverigedemokraterna
  Vi är öppna för att se över frågan.

Vill ni se ett utökat straffansvar för tjänstefel?

• Vänsterpartiet
  Vi vill inte återinföra tjänstemannaansvaret som det såg ut tidigare. För oss är det grundläggande att strukturerna och personalförsörjningen på myndigheterna fungerar bra, för att i så stor utsträckning som möjligt undvika att fel begås. Det blir orimligt att ha ett system där tjänstemän riskerar att göra fel på grund av en ohållbar arbetssituation och sedan straffas för det
   
• Socialdemokraterna
  Den utredning som genomförts pekar på flera nackdelar med ett stärkt straffrättsligt ansvar för tjänstefel, som minskad benägenhet hos tjänstemän att våga fatta beslut och svårare att rekrytera, för att ta några exempel. Detta samtidigt som utredningen menar att det inte skulle leda till ökad integritet för dem som omfattas av lagstiftningen. Vi ser samma problem som utredningen
   
• Miljöpartiet
  Nej, vi delar utredningens bedömning. Att kunna utkräva ansvar är viktigt, vi tycker dock att dagens regelverk fungerar bra. Den som begår tjänstefel kan dömas till böter eller fängelse, och de flesta myndigheter har personalansvarsnämnder som kan besluta om disciplinåtgärder. Ett alltför långtgående tjänstemannaansvar riskerar att leda till en tystnads- och osäkerhetskultur.
   
• Centerpartiet
  Nej, vi accepterar utredningens slutsats att lagstiftningen inte bör ändras. Redan i dag kan den som vid myndighetsutövning gör något som går emot vad som gäller för uppgiften åtalas, och den som åsidosätter vad som gäller för anställningen kan drabbas av disciplinåtgärder. Ett utvidgat straffansvar riskerar att skapa en osäkerhetskultur, ökad detaljstyrning och sämre effektivitet.
   
• Liberalerna
  Ja, vi tror att tjänstemannaansvaret behöver utökas. Det ska dock endast gälla tydliga tjänstefel, där man missbrukat och grovt misskött sin roll som tjänsteman.
   
• Moderaterna
  Vi vill införa ett modernare och tydligare tjänstemannaansvar genom utvidgat straffansvar för tjänstefel, i syfte att stärka förtroendet för den offentliga verksamheten.
   
• Kristdemokraterna
  Ja, tjänstemannaansvaret bör återinföras.
   
• Sverigedemokraterna
  Ja, vi vill se ett utökat straffansvar för tjänstefel.

I den modell som används för uppräkning av myndigheternas anslag finns ett effektiviseringskrav, produktivitetsavdraget. Vill ni förändra denna modell och i så fall hur?

• Vänsterpartiet
  Ja, vi vill slopa produktivitetsavdraget. Olika verksamheter har mycket olika förutsättningar för att klara av en årlig effektivisering, varför det uppstår ett ständigt och svårhanterat sparbeting. Det skapar press på arbetsförhållandena och riskerar att undergräva kvalitet och professionalitet i de statliga verksamheterna.
   
• Socialdemokraterna
  Styrningen av myndigheterna bör ses över löpande och förändras om det behövs. Generellt tycker vi det är viktigt att myndigheter strävar efter att effektivisera sin verksamhet så att resurser kan prioriteras dit de behövs mest.
   
• Miljöpartiet
  Det bör göras en översyn av avdraget. Problemet är att modellen utgår ifrån att offentlig tjänstesektor har samma möjlighet att effektiviseras som ekonomin i allmänhet. Myndigheterna får fler och fler uppdrag, men ett förvaltningsanslag som släpar efter. Risken är att de blir överbelastade, med ökade sjuktal, och mindre produktiva än utan produktivitetsavdraget.
   
• Centerpartiet
  Nej.
   
• Liberalerna
  Myndigheterna ansvarar för att leva upp till kraven på effektivisering och arbeta för att få ut mer av varje krona. Liberalerna följer nu utvecklingen av arbetslivet efter corona. Till följd av bland annat ökat hemarbete vill vi omprioritera resurser genom att sänka uppräkningstakten för lokaler och övriga förvaltningskostnader inom lämpliga statliga utgiftsområden.
   
• Moderaterna
  Vi anser att modellen bör vara kvar. Det är rimligt att offentlig sektor hänger med i den effektivisering som sker på den privata sidan.
   
• Kristdemokraterna
  Nej.
   
• Sverigedemokraterna
  Vi vill avskaffa produktivitetsavdraget. Modellen tar ingen hänsyn till att myndigheternas förutsättningar att effektivisera skiljer sig åt. Detta medför att myndigheter som inte kan effektivisera antingen tvingas krympa sin verksamhet eller dra ned på kvaliteten.