På nytt uppdrag

Det är torsdagsmorgon i april på parkeringen utanför Beijer Byggmaterials varuhus strax utanför Sjöbo i mellersta Skåne. Våren är på gång. I rabatter och dikes­kanter blommar krokus i kapp med påskliljor, men vinden är fortfarande kall.

Vid en bänk intill varuhusets entré står Sara Flinck, handläggare på Läns­styrelsen i Skåne län, och kollar igenom sina papper. Det är en hel del punkter som ska stämmas av. Som sista rutin, innan det är dags att gå in i butiken, tar hon på sig ett visir och spritar noggrant händerna. Hennes uppdrag är att göra en oanmäld tillsyn för att kontrollera att verksamheten följer den tillfälliga pandemilagen, som klubbades igenom av riksdagen i början av januari i år. Men, skulle en kritiker kunna invända, klockan tio en vardag är troligtvis inte direkt den värsta rusningstiden för en bygghandel.

– Nej, det stämmer. Men vi är inte ute ­efter att anlända just vid eventuell trängsel. Vi vill att en ansvarig ska ha tid att prata med oss, och då är det bra om det är lite lugnare i butiken. Dessutom fokuserar vår tillsyn på hur man har ordnat och planerat för att verksamheten ska vara förenlig med lagen och för att det aldrig ska uppstå trängsel. Sådant går att undersöka oavsett hur många kunder det råkar vara på plats just i stunden, säger Sara Flinck.

Hon är en av totalt 27 med­arbetare på den sedan i januari helt nya enheten för pandemitillsyn på Länsstyrelsen i Skåne län. Vanligtvis arbetar hon med biotopskydd och hanterar ansökningar från markägare som söker dispens från paragraf elva i miljö­balkens sjunde kapitel, alltså något helt annat och i en annan del av organisationen.

– Just den ärendegruppen som jag hanterar kan till exempel handla om att någon vill ta bort en stenmur på en åker för att kunna bruka jorden. Det är väldigt ­nischat och genererar inte så hemskt många ärenden. I min ordinarie tjänst arbetar jag därför även med behörighetsutbildning i användning av växtskyddsmedel till­sammans med fyra kolleger.

I samband med att den nya enheten skulle dras i gång, såg Sara Flinck en annons på intranätet om att det söktes medarbetare. Hon berättar att hon brukar försöka nyttja de möjligheter som uppstår till att testa nya saker. Hon har arbetat på länsstyrelsen i tio år och tidigare bland annat tagit kortvariga uppdrag som handlat om kontroll av olika EU-stöd.

Det är en stor fördel med länsstyrelsen som arbetsgivare, tycker hon, att det då och då dyker upp sådana här möjligheter.

– Jag trivs med mitt vanliga jobb. Men att hoppa på ett tillfälligt uppdrag, som dessutom känns viktigt och meningsfullt, gör att man utvecklas och får jobba med helt nya områden och kolleger. Vi är en stor arbetsplats, drygt 400 medarbetare. Så det finns mycket att lära.

Sara Flinck upplever att hennes ny­fikenhet på att vilja testa annat uppmuntras av såväl hennes ordinarie chef som av kolleger. Chefen och hon hörs av helt kort någon gång i månaden.

– Det är inga sura miner alls. För min del tar en kollega hand om de biotopärenden som kommer in nu medan jag arbetar med pandemitillsyn, så det kommer heller inte att ligga någon hög och vänta på mig när jag kommer tillbaka.

Det var den 10 januari i år som den tillfälliga pandemilagen för covid-19 trädde i kraft. Innan dess hade myndigheterna framför allt ordningslagen som redskap för att förhindra trängsel. Med den som stöd begränsades det högsta tillåtna antalet personer vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar till först 500, sedan 50 och sedan 8.

I april i fjol kom en lagändring i smittskyddslagen som bland annat gjorde det möjligt att stänga skolor av smittskyddsskäl. I övrigt har det som bekant framför allt handlat om rekommendationer. Många verksamheter föll också utanför de förordningar som fanns. Därför gick det under lång tid bra att trängas med andra i ett köpcentrum eller på ett gym, men inte på teater.

Sofia Brändström, pressekreterare hos socialminister Lena Hallengren, S, säger att Regeringskansliet påbörjade arbetet med att ta fram en tillfällig pandemilag efter sommaren förra året.

– Det handlade bland annat om att identifiera vilka företeelser i samhället som inte omfattades av förbudsförordningen, men där trängsel och risk för smittspridning ändå kunde uppstå. Arbetet med att ta fram lagstiftningen pågick sedan intensivt under hela hösten, säger hon.

Den 9 december förra året var det arbetet färdigt. Då höll socialministern en presskonferens tillsammans med kultur- och idrottsminister Amanda Lind, där hon framhöll att pandemin kan pågå under lång tid och att det behövs verktyg för att kunna hantera situationer med risk för ökad smittspridning. Det utkast till en ny lag som ministrarna presenterade gick ut på remiss under de följande två veckorna. Den 8 januari i år klubbade riksdagen den nya lagen. Två dagar senare trädde den i kraft.

Marika Ericson, som är avdelningschef i folkrätt vid Försvarshögskolan och som i sin forskning följer vad covid-19 för med sig ur ett juridiskt perspektiv, konstaterar att processen gick snabbt för att vara ett lagstiftningsärende. Hon hoppas att det görs en ordentlig utredning av behovet av undantagsregler för fredstida kriser.

– Det behövs, eftersom ordinarie lagstiftning visat sig inte räcka till varje gång vi har ställts inför svåra händelser. Om man skapar undantagsregler innan krisen kommer, har man bättre möjligheter att göra balanserade avvägningar än mitt under brinnande kris, säger hon.

I samband med att remissvaren på lag­förslaget kom in strax före julhelgen fick landets 21 länsstyrelser veta att de skulle bli ansvariga tillsynsmyndig­heter för lagen, om den gick igenom. På Länsstyrelsen i Skåne län började högsta ledningen ­planera för hur arbetet ­skulle organiseras. Dagen innan nyårs­afton fick Lars Sandahl, vanligtvis enhets­chef på kontrollenheten för EU-stöd, frågan om han kunde tänka sig att leda det uppdrag som förmodades komma.

– Det kändes oerhört viktigt och jag sade direkt ja. Då hade ledningen landat i att vi skulle bygga upp en helt ny enhet med två olika samordnare, så jag satte direkt i gång med att rekrytera medarbetare till den.

Redan 11 januari, dagen efter att lagen började gälla, var enheten på plats, med femton interna medarbetare som tillfälligt lämnat sina ordinarie uppdrag. Därefter har enheten vuxit. Fem veckor efter att den börjat sin verksamhet rekryterades fler interna medarbetare samt sju helt nya, externt rekryterade, till arbetet med pandemi­tillsyn. 4 mars tog regeringen beslut om ett extra tillskott till länsstyrelserna på totalt 174,1 miljoner kronor för att finansiera arbetet med tillsynen av den nya lagen. Det skulle bland annat täcka behovet av personalförstärkningar.

– I dagarna börjar två externa med­arbetare till hos oss på enheten, som ersätter några interna som behöver återgå till sina ordinarie tjänster. Hur det kommer att se ut framöver vet vi inte. Nu finns ju dessutom ett förslag om att lagen ska förlängas till sista januari nästa år, säger Lars Sandahl.

Det är positivt med nyanställningarna i Skåne, tycker Maritha Hamrin som under många år varit ledamot i ST-sektionen vid Länsstyrelsen i Skåne län men nyligen avsagt sig uppdraget. Hon är en av två samordnare på den nya enheten. I rekryteringarna har man öppnat för nya kompetenser och trycket har varit stort – i första vändan fanns omkring 150 externt sökande.

– Vi har sökt en del specialistkunskaper, bland annat språkliga, för vi har märkt att vi ibland inte når fram till verksamhetsutövare. Svenskan räcker inte. Därför har vi tagit in jätteduktiga nya medarbetare som dessutom pratar flytande arabiska, säger Maritha Hamrin.

På enheten har man även anställt en person med lång arbetslivs­erfarenhet av kommunal kontrollverksamhet, samt de som är relativt färska från universitetsstudier.

– Mixen i såväl åldrar som bakgrund är spännande och berikar verksamheten. Det som kan vara en utmaning är att vi alla jobbar på distans. Men vi gör vad vi kan för att få teamkänsla och har gemensamt digitalt morgonmöte med hela enheten klockan nio varje dag då vi stämmer av läget. De nya har också fått gå bredvid mer erfarna för att komma in i arbetet.

Enhetschefen Lars Sandahls bedömning är att de extra statliga pengarna än så länge räckt för att täcka arbetet med pandemitillsyn, åtminstone i Skåne län.

– Vi har inte behövt ta av andra resurser. Sedan kan det ha lett till vissa omprioriteringar, men vi gör fortfarande allt vi ska inom alla andra verksamheter.

Den bilden delar Pierre Ahlgren som arbetar på Länsstyrelsen i Västmanlands län och är ordförande för den nationella ST-avdelningen för Sveriges 21 läns­styrelser. Han konstaterar att situationen ser väldigt olika ut inom olika länsstyrelser. I Västmanlands län jobbar exempelvis enbart två personer just nu heltid med pandemitillsyn. Tiotalet medarbetare från olika delar av organisationen deltar också som stöd i arbetet på olika sätt, men enbart på deltid. På grund av att det ser så olika ut har ST-avdelningen därför heller ingen nationell helhetsbild.

– Men de indikationer vi har fått från de olika sektionerna är att tillsynsarbetet verkar fungera relativt smärtfritt.

Däremot har samtliga länsstyrelser generellt fått extra hög arbetsbörda sedan pandemin bröt ut, poängterar Pierre Ahlgren. Till många av de utökade uppdragen som den fört med sig har det inte följt några extrapengar.

– Vi samarbetar mycket med regionerna och förväntas exempelvis tillsammans löpande serva regeringen och Folkhälso-
myndigheten med underlag om situationen. Till det finns inga extra pengar och vi kan inte ta av de öronmärkta sakanslagen. Det har lett till övertider samt att det i fjol gick ut riktlinjer om max fyra veckors sommar­semester, och så verkar det bli även i år, säger Pierre Ahlgren.

Vi återvänder till parkeringen utanför byggvaruhuset i Sjöbo. Enheten för pandemi­tillsyn i Skåne län är uppdelad i två team: ett för distanstillsyn och ett, där Sara Flinck ingår, som arbetar med fälttillsyn. Målet för fältgruppen är att var och en så småningom ska göra fysiska kontroller två heldagar i veckan. Resten av dagarna går åt till att administrera och följa upp dessa från hemmakontoret. Än så länge har det dock enbart blivit en fältdag i veckan, eftersom en del arbetstid har gått åt till kurser i den nya lagen och till att lära sig administrativa system, bland annat den helt nya app där alla anteckningar från tillsynsbesöken ska registreras. De utgör underlag för den aktuella lägesrapport som länsstyrelserna presenterar varje tisdag.

– Det här är ett uppdrag som egentligen går att göra hur stort som helst. Men vår ledning är tydlig med att vi ska prioritera risker och behov. Det är alltså viktigare att besöka verksamheter där det kommit indikationer om att allt inte fungerar än att komma upp i ett visst antal besök, säger Sara Flinck.

Det första hon tittar på när hon inleder en tillsyn är hur entrén ser ut. Finns det någon skylt som uppmanar besökarna att hålla avstånd? Är det tydligt att man ska gå in ensam, utan sällskap? Har man på ett korrekt sätt räknat ut hur många som får vistas i byggnaden utifrån ytan? Här på Beijer ser det relativt ordnat ut. Sara Flinck tar fram tjänstemobilen och fotar de anslag som sitter uppe på entrédörren. Det är inte helt lätt med visiret i vägen.

– Det som kan vara svårt med den tillfälliga pandemilagen är inte bara att den är ny. Den har även hunnit förändras på vissa punkter sedan den började gälla, säger hon.

Ett konkret exempel är regeln om att kunder ska handla utan sällskap. Sedan i mars är det ett lagkrav, inte enbart en rekommendation. Det har verksamheter ett ansvar att informera alla om på ett tydligt vis. Men det missar många, har Sara Flinck och hennes kolleger upptäckt under sina besök runt om i länet.

– Det kan inte vara lätt för mindre företagare att hänga med i detaljer och förändringar, samtidigt som de ska bedriva sin verksamhet i en tid som på grund av pandemin dessutom är extra utmanande. Här kan vi göra en viktig insats med att nå ut med den informationen och ge stöd, säger Sara Flinck.

Hon är noga med att understryka att hennes uppdrag inte enbart är att upptäcka och påtala brister, kräva åtgärder och eventuellt komma med ett föreläggande. Hon vill även fungera som stöd och bollplank.

När Sara Flinck och hennes kolleger gör sina tillsynsbesök är de alltid iklädda arbetsgivarens formella klädsel. Det är en mörkblå vädertålig jacka med texten Länsstyrelsen i stor stil över ryggen och Skånes länsvapen på ena armen.

– Det ska vara tydligt för alla vilka vi är. Men jag kan tycka att den här jackan blir ett hinder i bemötandet. Den är som en uniform, man ser lite ut som en tulltjänsteman och det är inte så jag vill uppfattas.

För det är viktigt att det första mötet blir bra. Sara Flinck vill inte upplevas som en motpart som gör att den verksamhets­ansvarige hamnar på defensiven och rabblar försvarsargument.

– Jag vill få till ett samtal där man vågar berätta om det är något som inte fungerar. Det ökar våra chanser att tillsynen verkligen ger positiva resultat.

Vi vandrar in på Beijer. I dag finns ingen butiksansvarig på plats så Sara Flinck får prata med Björn Wigström, som är säljare. Hon frågar hur man har räknat ut maxantalet personer som får vara i lokalen samtidigt, och påminner om att utrymmen där det står inventarier inte får räknas med.

– Det är bara tom yta som kan räknas.

Hon berömmer insatsen med att bredda gångar och att man plockat bort hyllor och annat som tidigare bidrog till trånga utrymmen. Och så vill hon se dokumentationen av de insatser man gjort.

– En sådan måste alla verksamheter ha.

Efteråt säger Björn Wigström att det kändes lite nervöst. Men han tycker att det är bra att länsstyrelsen åker ut så här.

– Alla måste hjälpa till för att få stopp på smittan. Det är bra att de kollar.

Nästa anhalt är en lokal motorcykelaffär. Sara Flinck hoppar in i hyrbilen och tar täten dit. Innan hon stänger dörren hinner hon säga att hon hittills aldrig har upplevt någon ilska vid tillsynsbesök. Det är inte heller något som hennes kolleger har vittnat om.

Enhetschefen Lars Sandahl gör samma bedömning, han säger att man från början blev lite förvånad över det positiva mottagande som handläggarna fick.

– En del uttrycker uppskattning över att vi tar oss ”ända till den här lilla orten” – vi ser ju till att regelbundet besöka samtliga kommuner i Skåne. Det finns också verksamheter som har använt sig av våra utlåtanden som reklam i sociala medier, de marknadsför att vi inte har haft någon anmärkning. Att våra kontroller bemöts så positivt handlar väl om att alla faktiskt vill hjälpa till.

Sara Flinck har dock någon gång upplevt att hon gör människor nervösa. Hon berättar om en man som stod och hoppade stressat upp och ned under hela samtalet.

– Det kändes inte bra, jag såg ju vilken oro jag utsatte honom för. Jag försöker lugna, men det kan vara svårt.

Ofta blir hon också en samtalspartner, ibland nästan någon form av terapeut. För är det något som länsstyrelsens tillsynshandläggare märker när de åker runt, så är det ett uppdämt behov av att få prata av sig. Det kan handla om allt från hur affärerna går till hur de gamla föräldrarna har det på äldreboendet. Eller om tonåringen hemma som mår dåligt, bland annat till följd av distansundervisningen.

– Jag lyssnar och säger att det är jättetråkigt. Men samtidigt har jag inte tid att fastna i det. Vi har alla påverkats av pandemin. Så det gäller att ganska raskt styra in samtalet på tillsynen.