Foto: Daniel Forsberg.
Foto: Daniel Forsberg.

Agneta Stark: Grundlagens paragrafer inte alltid så viktiga

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2018-10-30
Är grundlagen skriven för en annan tid än vår eller är den bara orealistisk?, frågar sig Publikts krönikör Agneta Stark.

Sveriges grundlagar har under det senaste året hamnat mitt i den politiska debatten. Nej, det är inte helt sant. Grundlagarna borde ha varit centrala. När det gäller mötes- och demonstrationsfrihet så har grundlagens regler stötts och blötts rejält. Var får demonstrationer hållas, och när, och med vilket innehåll?

Men på andra områden har grundlagarna hamnat i bakvattnet. När det har framförts förslag om att medborgarskap borde dras in, eller att svenska medborgare skulle hindras från att återvända till Sverige för att de stridit i utlandet, så är ju grundlagen glasklar.

I regeringsformens andra kapitel står: »Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap.«

Det finns inga möjligheter till undantag för svenska medborgare som misstänks för att ha begått aldrig så förfärliga handlingar utanför landets gränser. Tolkningsutrymmet är obefintligt. Passtvång vid gränsen vid utökad gränskontroll innebär att den som vill resa in måste visa att hen är svensk medborgare, och alltså kan utöva sin ovillkorliga medborgerliga rätt.

Andra paragrafen i regerings­formens första kapitel verkar vara särskilt bortglömd. Där stadgas: »Den enskildes person­liga, ekono­miska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.«

Det allmänna ska »verka för« social omsorg och trygghet, det vill säga sträva efter sådan omsorg och trygghet, men knappast garantera den. Men »rätten till arbete, bostad och utbildning« ska tryggas. Vad betyder det? »Tryggas« är starkare än att »verka för«. Bostadsbrist råder i stora delar av landet. Hemlöshet är ett faktum. Arbetslöshet likaså.

»Tryggas« den enskildes rätt till bostad genom att det går att ställa sig i bostadskö – där en sådan kö ens finns? Är det faktum att det finns en arbetsförmedling nog för att det allmänna ska sägas ha gjort sin grundlagsenliga plikt att trygga allas rätt till arbete?

Vad betyder egentligen tryggas? Vem ska vara trygg? Den beslutsfattare som – vilket är på modet just nu – förklarar att »jag känner mig trygg med det här beslutet«? Eller är det den bostadslösa som ska kunna känna sig trygg? Svenska akade­miens stora ordbok anger betydelsen »säkerställa«. Då blir kravet vasst. Om det allmänna ska säkerställa rätten till arbete, bostad och utbildning är det uppenbart att så inte sker i dag.

Eller är grundlagen skriven för en annan tid än vår? Är den helt enkelt orealistisk?

Då blir det riktigt problematiskt. För vem skulle bestämma vilka delar av våra grundlagar som verkligen ska följas och vilka som ska vara mål som ingen väntar sig ska uppfyllas?


Agneta Stark är företags­ekonom och författare samt tidigare rektor vid Högskolan Dalarna.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.