Björn Häger: Krascha festen och avslöja bluffarna

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2017-05-09

Kanske kan de fejkade nyheter som nu sprids som ett virus över världen paradoxalt nog vara räddningen för de krisande tidningshusen, skriver frilansjournalisten Björn Häger.

På besök i Hälsingland får jag höra en historia. Två vargar jagade en kvinna på en häst. Hon flydde för livet, men kom undan helskinnad. Historien berättas vid en middag av en person i bekantskapskretsen. Och där sitter jag, viktig­pettern från Stockholm, journalist på Sveriges Radio och lärare på universitetet. Ska jag säga något? Skapa dålig stämning? Krascha festen? Till slut kan jag inte låta bli.

Hur då vargar? Du tror inte att det bara var några förrymda gråhundar?

– Jo, det var vargar! Det har jag hört från en säker källa.

Jo, men då är det ju en zoologisk världssensation, varför har inte tidningen skrivit något?

– Medierna har fått order från staten att hålla tyst om vargarna. Det skulle bli kaos om sanningen kom fram. Det har jag hört från en som jobbar på tidningen.

Vem?

– Det kan jag inte säga. Det är känsligt det här, förstår du.

Jag kollade. Och det var så klart några hundar som sprang lösa i skogen. Men det ville inte den här middagsgästen tro på. Så fungerar det som forskarna kallar bekräftelse-bias. Man tar bara till sig de fakta som styrker den egna världsbilden. Inte ens när man blir överbevisad med riktiga fakta, byter man åsikt.

Vandringshistorier har spridits i alla tider. Men i de sociala mediernas tidevarv har fenomenet fått allt större och allvarligare politiska dimensioner.

Muslimer ska ha skändat en kyrka i Kristianstad genom att kissa och onanera i den. Hävdar en högerextrem sajt. Några unga män i Makedonien försörjer sig på att ge sådana här nyheter en trovärdig förpackning och dela dem vidare. För sådant genererar klick. Och klick är pengar. Så blev nyheten om den skändade kyrkan i Kristianstad spridd som sanning av Donald Trumps anhängare inför USA-valet. När Dagens Nyheters Måns Mosesson konfronterar en av Trump­anhängarna med att nyheten var fejk, blir reaktionen ungefär som med vargarna. Jo, men det vet man ju hur de är. Muslimerna. Och att sådant där tystas ned.

På samma sätt delades en nyhet från en sajt som drivs av en 30-åring i Mellansverige. En kund som stoppade en rånare straffades hårdare än rånaren. Texten var korrekt, bortsett från tillägget att rånaren var asylsökande.

– Det skulle skapa inkomst. Att det var en asylsökande var för att skapa spridning, motiverade 30-åringen.

Mot nyhetsförmedlare med den synen på källkritik finns egentligen bara ett motmedel. Att orka skapa dålig stämning och krascha festen.

I längden är det inte så kul att dra en historia på fikarasten om vargar, muslimer eller bankrånare – och mötas av en trött suck och budskapet att man blivit lurad.

Kanske kan de fejkade nyheter som nu sprids som ett virus över världen paradoxalt nog vara räddningen för de krisande tidningshusen. Metro kallar sin avdelning för att avslöja fejkade nyheter Viralgranskaren. Och det beskriver vad det är, och ska vara.

Journalistik är vår tids antivirus­program.

Björn Häger är författare, frilansjournalist och lärare i journalistik.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA