Bloggaren som hade något att berätta

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2010-09-28

Alexander Armiento om hur en berättelse om en sjuk mamma spred sig som en löpeld med hjälp av Facebook och Twitter.

Uttrycket »sprida sig som en löpeld« har sällan passat bättre. Tusentals människor lade upp en länk på Facebook eller via Twitter. De greps alla av Emelie Holmquists berättelse om sin sjuka mamma som stod inför att bli utförsäkrad trots att hon knappt kan lämna hemmet.

I våras var debatten om sjukförsäkringen het, men under valrörelsen talades det inte mycket om frågan. Först när
Annica Holmquists fall spridits i de sociala medierna de allra sista dagarna före valet hettade det till i partiledardebatter och på kvällstidningarnas förstasidor. Några bedömare tror att detta kostade de borgerliga partierna riksdagsmajoriteten.

För dem som förutspått att sociala medier skulle bli betydelsefulla i 2010 års riksdagsval var det lite som när fotbollstipset går in tack vare ett mål i nittiofjärde minuten. Innan dess var det svårt att se att de gjort särskilt stort avtryck, trots att partierna noga studerat det amerikanska presidentvalet två år tidigare och dragit slutsatsen att det gällde att satsa rejält på att mata ut information på Facebook och Twitter och Youtube och Flickr och bloggar och…

Men tänk om det viktigaste inte är att mata ut information, utan att väcka engagemang?

Det var knappast Barack Obamas eget twittrande som avgjorde presidentvalet. Den viktigaste rollen spelade de sociala medierna på helt andra sätt. De gav gräsrötterna en plattform för att berätta om sin vardag och sitt personliga engagemang. Och de knöt samman människor som aldrig tidigare engagerat sig i de valmaskiner som de amerikanska partierna utgör och fick dem att aktivera sig. De skapade en samhörighet som lockade tusentals människor i olika åldrar och med olika bakgrund att knacka dörr eller ringa telefonsamtal. Ett arbete som också var en fundamental del i Obama-kampanjens framgång.

Den svenska politiska traditionen ser annorlunda ut – och därför gör också våra valkampanjer det. Men varken i Sverige eller i USA engagerar envägskommunikation och simpla ställningstaganden för eller emot ett parti fler än de redan frälsta.

För att väcka ett bredare intresse krävs en berättelse som berör. En sanning som gäller de nya medierna likväl som de gamla.

                                                         — •l• —

Emelie Holmquist vittnar om något konkret, något vi kan förstå, något bortom de abstrakta orden sjukförsäkringssystem och rehabiliteringskedja. Med bloggen som plattform kunde hon själv berätta sin historia, och i andra sociala medier kunde hennes berättelse spridas.

Även om det aldrig var hennes avsikt. Hon har nu stängt sin blogg. »Jag ville bara vara jag och ha min vanliga blogg och mina vanliga 0–20 läsare per inlägg. Men det blev inte så för jag råkade ta upp någonting som berörde folk«, konstaterade hon efter att historien nått tv-nyheterna.

Det mest framgångrika inlägget i sociala medier under valrörelsen skrevs av någon som inte hade ambitionen att göra partipolitik av sin berättelse. Men som hade något att berätta.

Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA