Karin Henriksson: Torra termer blir fula ord i USA

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2011-09-27
Ord som fördelningspolitik är fula ord i USA, skriver Karin Henriksson, journalist baserad i Washington. Den ideologiska striden om statsmakten och dess finansiering är mer aktuell än någonsin, menar hon.

Klasskamp? Nej. Om man var med i svallvågorna efter 1968 och i tidens anda pluggade på lite om Marx, Engels och ryska revolutionen är det lätt att avfärda just dessa anklagelser mot USAs president Barack Obama.

Detsamma gäller påståendena om att han är socialist eller kommunist (eller fascist, nazist, marxist – andra begrep som lite ostrukturerat surrar i luften). Något tal om femårsplaner, åt var och en efter behov eller övertagande av produktionsmedlen har det definitivt inte varit.

Men, det är förvisso en kamp, en gammal ideologisk strid om statsmakten och finansieringen av statsmakten. Den striden ställs nu tydligare på sin spets än någonsin tidigare under mina över 20 år i ett Washington som en vanlig amerikan en gång kallade för »kloak«. Det är nämligen sådant man kan häva ur sig om »the government« i delar av den amerikanska allmänheten, där tilltron till både folkvalda och myndigheter befinner sig på bottennivå.

Dock vill de flesta behålla sociala förmåner intakta och när storbolagschefer får frågor om vad de skulle vilja se mer av svarar de »satsningar på utbildning och infrastruktur«.

— •l• —

Jaha, tänker mandå, det låter som samma prioriteringar som Obama håller fram – men som kostar skattepengar och spär på budgetunderskottet.

I Sverige och övriga Västeuropa skulle man antagligen tala i torra termer som industripolitik och fördelningspolitik. Men även sådana begrepp är fula ord i USA. Något som Obama fick erfara under valrörelsen när han till »Rörmokar-Joe« inför tv-kameran sade att han är för att »sprida välståndet«.

Bland dem som önskar sig riktig klasskamp – och sådana finns, faktiskt – ropades det »ja, ja, ja« efter ett mer kraftfullt budgettal av Obama där han dessutom fastslog att han gladeligen skulle stoltsera med märket »klasskrigare« om det är så hans förslag om en miljonärsskatt uppfattas.

— •l• —

Republikaner på alla nivåer bekänner sig till en inga-höjda-skatter-filosofi. Det blev kännbart när relativt nyvalda guvernörer i flera delstater tidigare i år tvingade fram avskedanden, nedskärningar i pensioner och begränsningar av vissa fackliga rättigheter bland delstatsanställda. Då framgick att sextiotalsidéer som solidaritet inte heller är ett utmärkande amerikanskt drag på ett mer övergripande plan. (I den privata sfären finns däremot ofta stor generositet och vilja att hjälpa medmänniskor.) I stället för ilska över att privatanställdas pensioner urholkats riktades folks vrede mot alltför frikostiga pensioner till poliser, lärare och vaktmästare. Förmåner som, enligt denna historieskrivning, förhandlats fram i ohelig allians mellan facken och politiker som de backat upp.

En gång diskuterade jag med en svensk bekant vad »värn­skatt« kunde tänkas heta på amerikansk engelska. Nu har svaret kommit: »Buffett-regeln«, efter miljardären Warren Buffett som med sina krav på att de rika ska bidra med mer pengar till den amerikanska statskassan fick Obama att tydligare ta ställning för höjda skatter.

Karin Henriksson är journalist baserad i Washington där hon rapporterar för bland andra Svenska Dagbladet.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.