Sara Ahnborg: Frågan som inte fick plats i valrörelsen

KRÖNIKA2006-09-26

Jag hälsar inte på dig. Jag är EU-motståndare, sa födelsedagsbarnets 80-årige far och ryckte åt sig högerhanden.
När jag flyttade till Bryssel förvandlades jag mot min vilja till en vandrande reklampelare för den Europeiska Unionen. EU förkroppsligad. Den värsta sortens EU-groupie.

De mer nyanserade frågar om jag är för eller emot. De tvingas lyssna på:

–Tja ... eh, alltså en stark miljöpolitik är ju jättebra och där kan ju Sverige inte göra något ensam, men sen finns det förstås byråkrati och slöseri ... öh.

Kanske var det därför nästan inga politiker ville ta i EU-frågan inför valrörelsen.

Som EU-nörd tycker jag förstås att EU borde ha varit en stor fråga inför valet.

Även om EU officiellt befinner sig i kris sedan fransmännen och holländarna ratade konstitutionen förra sommaren, är det full aktivitet i Bryssel och ute i EUs tentakler.

Stämmer ryktena som surrade i Bryssel så får ansökarländerna Bulgarien och Rumänien gå med i EU vid nyår. »Men se till att sköta er, annars får ni inga pengar!«

–Jo, jo, men kan du hämta lite bål? muttrade den EU-fientlige gamlingen.

Jag fyllde gubbens glas till brädden.

                                           •l•

EU har krävt stora reformer för att Bulgarien och Rumänien ska få gå med, inom så vitt skilda områden som korruption, miljö, icke-diskriminering och pressfrihet.

Enligt en del forskare är detta det bästa med EU, att pressa länder till reformer genom att locka med medlemskap. Mjuk makt kallas det. Om ett par veckor ska kommissionen lämna sina rapporter om Turkiet, Kroatien och Makedonien.

En fråga i valrörelsen hade kunnat vara hur EU ska använda denna mjuka makt, till exempel mot jätten Turkiet som med sina 72 miljoner invånare siktar på att komma in i EU.

–Men du, sa födelsedagsbarnets far mellan klunkarna,
varför ska de här i EU åka fram och tillbaka till Frankrike
hela tiden?

EU-parlamentets pendling mellan Bryssel och Strasbourg har blivit en stark symbol för slöseri, byråkrati och konstiga beslut. Förra veckan fick namnuppropet mot flytten (oneseat.eu) sin miljonte underskrift. 20000 papper med namn överlämnades till EU-kommissionen. Vad ville våra regeringskandidater göra med detta?

                                             •l•

Åren 2008–2009 ska hela EUs budget ses över. Alla de som stör sig på de höga EU-avgifterna eller inte gillar alla pengar som går till bönder i Frankrike och Spanien hade nog velat veta hur den svenska regeringen tänker agera under den stora budgetöversynen.

Och vad tänker de göra och prioritera hösten 2009, då Sverige leder EUs arbete?

Efter det tredje bålglaset och ett fördömande av Strasbourg-pendlingen blev gubben och jag vänner. EU var
nog inte så dumt ändå. I alla fall inte om man
ser till priset på sprit. Resten av festen ägna-
de vi åt bålen och gemensamma tillrop:

–Skål för EU!


Sara Ahnborg är frilansjournalist med EU-frågor som specialområde.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA