Sara Martinsson: De barnlösa kvinnorna förtjänar bättre
De senaste veckorna har presidentkandidaten Kamala Harris barnlöshet varit rubrikstoff. Donald Trumps parhäst i valrörelsen, vicepresidentkandidaten JD Vance, har i en uppmärksammad intervju slagit fast att kvinnor utan barn är ”kattkvinnor som är värdelösa på att leva sina egna liv”. Barnlösa saknar investering i Amerikas framtid, menar Vance. Därför borde föräldrar få mer makt och tyngre vägande röster.
Uttalandena är anmärkningsvärda inte bara för att ingen president i USA någonsin har fött barn. De speglar också den misstro och ringaktning som möter kvinnor som av olika skäl inte är biologiska föräldrar. Ryktesspridning, hån och även våld riktat mot kvinnor utan barn har lång tradition. I det förhistoriska Egypten hängde man kvinnor som misslyckats med att bli gravida. Längre fram i tideräkningen skickades kvinnor som ansågs för fula att avla på i kloster. Senare, under häxprocesserna, var det barnlösa kvinnor som låg mest pyrt till.
I 1700-talets England föddes begreppet ”spinster”, en nedsättande term för de kvinnor utan barn som verkade som egenföretagare i textilindustrin. Liberalismens fader Adam Smith oroade sig vid samma tid för ökande standard. ”Hos kvinnorna tycks lyxen, om än den ökar passionen för nöje, alltid försvaga och ofta helt förstöra kraften till fortplantning”, skriver han i portalverket Nationernas välstånd. I Sverige på 1800-talet kallades en kvinna utan barn för ”gallko” eller ”flintberg”. Blev hon inte gravid antogs hon på något sätt ha förargat Gud.
Spola fram till våra dagar där sjunkande födelsetal skapar oro för framtiden, och även i svensk debatt visar sig den negativa synen på barnlösa kvinnor. I Svenska Dagbladet funderade författaren Josefin de Gregorio i fjol kring om unga i dag är ”för själviska för att skaffa barn”. I Dagens Nyheter har hennes kollega Andrev Walden slagit fast att hela hans bekantskapskrets ”stör sig” på barnlösa. Att inte skaffa en biologisk avkomma tycker han är lika med att vara ”pervers”. För att stå emot floden av nedlåtenhet som strömmar mot kvinnor utan barn väljer många att lyfta fram att de har barn i sin närhet. Också Kamala Harris talar ofta och med värme om att vara ”Momala” till sin makes två döttrar.
I Sverige är ungefär en tiondel av alla kvinnor över 45 år utan barn. Att tillhöra en minoritet är en erfarenhet som är förbunden med att möta fördomar. Det finns alltså utrymme för omtanke här. En vidare förståelse för att varje barnlös kvinnas väg fram till den plats hon befinner sig på just i dag är olik den andras. Någon är ledsen. Någon annan är glad. En tredje kan snart vara USAs president och världens mäktigaste människa. Det är en omständighet värd beundran. Inte hån.
Sara Martinsson är journalist och författare. Hennes senaste bok, Kvinnor utan barn: om reproduktion och livets mening, utkom i januari i år.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.