Vem är egentligen årets person?
Du var årets person 2006. Det anser Time, som varje år utser någon som redaktionen anser värdig titeln.
I stället för att som brukligt peka ut någon världskändis valde den amerikanska tidskriften i år att göra dig till årets person.
Men läser man vidare är det ett »du« med begränsningar. Du är årets person eftersom du själv skapar innehåll på nätet – skriver om dina åsikter och ditt liv på en blogg, lägger ut videofilmer på filmsajten YouTube, skriver artiklar i det interaktiva uppslagsverket Wikipedia eller umgås med dina vänner på någon av nätets många mötesplatser.
»Det nya nätet är något väldigt annorlunda. Det är ett verktyg för att föra samman de små bidragen från miljoner människor och ge dem betydelse«, skriver Time och kallar det en revolution.
Och visst har tidningen rätt i att den här typen av medskapande, som brukar kallas användargenererat innehåll, har exploderat under året som gått. De framgångsrika sajterna samlar miljontals bidrag – och har också blivit värda miljontals kronor. Kanske är det just det sistnämnda som är orsaken till hajpen runt det gratisarbete som årets alla personer lägger ned.
•l•
Men hur många känner sig egentligen träffade? Som de flesta revolutioner genomförs denna av ett priviligierat fåtal.
Time ställer frågan vem som efter jobbet väljer att göra film, musik eller blogga i stället för att titta på tv. »Vem har den tiden och den energin och den passionen? Svaret är att du har det«, skriver tidningen.
Jaså? Själv är jag van vid och trygg med datorer. Jag känner till de sajter som nämns och besöker dem ibland. Jag har inga problem att uttrycka mig i ord och bild. Men mina egna bidrag till nätets mångfald inskränker sig till att texter som denna läggs ut på ST Press hemsida. För min del är orsaken nog främst att jag har möjlighet att komma till tals på annat sätt. Men för andra – de flesta – är det antagligen brist på tid, ork, teknik, kunskap eller helt enkelt intresse som står i vägen.
Det finns också andra hinder. Mötesplatserna på nätet har oskrivna regler och svårbegripliga koder som stänger ute många nykomlingar. Gemenskaperna är ofta mer exklusiva än vad dess anhängare vill låta påskina.
•l•
Oavsett orsakerna är det helt klart att den stora majoriteten i USA och Sverige i dag inte uttrycker sina åsikter eller artistiska visioner på nätet. Blickar vi ut över resten av världen blir det ännu tydligare hur snävt Times perspektiv är. Årets person är – liksom så många tidigare år – representant för en global elit.
Samtidigt är det klart att de nya forumen faktiskt gjort det lättare för den som vill göra sin röst hörd. Trösklarna har sänkts. Och förhoppningsvis blir samtalet alltmer öppet ju fler människor som kommer med.
En viktig fråga återstår dock att besvara. Hur sprider vi den kunskap och de resurser som ger tillträde de nya offentliga rummen till alla som skulle vilja vara med?
Den som löser den uppgiften vore
verkligen värd titeln Årets person.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
