Krönika

Bilder som kanske borde tas kanske inte kommer att bli tagna, befarar Nils Funcke som har granskat regeringens förslag att förbjuda ”kränkande fotografering”.

Cypriotiska statsanställda uttrycker chock över euroländernas brist på solidaritet. Frågan är vad cyprioterna nu ska satsa på för att överleva, skriver frilansjournalist Eva Boss.

Trots att Beppe Grillos Femstjärnerörelse saknar tydliga högerextrema inslag är den ett hot mot Italiens politiska system, skriver chefredaktör Alexander Armiento.

För att bli av med löneklyftorna krävs en förändring av
företagskulturerna. Den måste komma från högsta ledningen, skriver Camilla Wagner.

Den viktigaste lärdomen av matskandalerna är att vi måste ställa krav på det vi köper – och vara beredda att betala för det.

Det är ironiskt att EU-ledarna, som numera predikar tillväxtsatsningar, skär i de delar av EU-budgeten som skulle skapa jobb och tillväxt, skriver krönikören Teresa Küchler.

Efter decennier av åtstramningar ska den japanska staten byggas på nytt och gasa sig ur krisen. Men landet är så skuldsatt att det knappt blir begripligt, skriver Jon Thunqvist.

Vi ska inte avfärda alla politiska förslag som framförs av människor runt de tjugo. Den som uttrycker en övertygelse förtjänar att tas på allvar – även av sig själv senare i livet, skriver chefredaktör Alexander Armiento.

Alla som kan låter proffs sköta kontakter med myndigheter i Argentina. De som inte har råd med advokat får vänta på pensionen.

Året nyhetsrubriker dominerades av hot, kriser och tragedier. Men samtidigt blir framåtskridandet tydligt för den som ställer sig frågan »Skulle jag vilja ha levat för 100 år sedan?«

Sverigedemokraterna lurar oss att sortera mänskligheten efter blodsband och gener. Låt oss i stället underlätta uppkomsten av tillgängliga och pluralistiska gemenskaper, skriver Qaisar Mahmood.

Det amerikanska folkets val av ledare påverkar oss alla – i större utsträckning än vad vi kanske omedelbart inser, skriver Alexander Armiento.

Det kan kännas frustrerande futtigt att sitta i Sverige och formulera protester. Men det är trots allt bättre än att sitta i Sverige och låta bli att formulera något över huvud taget, skriver Alexander Armiento.

Arbetsdagar på tolv timmar eller mer är vardagsmat för turkiska tjänstemän. Lönerna är låga och villkoren dåliga. Men det är svårt att protestera och få är fackligt organiserade, skriver Robin Söderberg.

En lång rad av attacker mot flyktingboenden har skett bara under det senaste året. Men Alexander Armiento ser också att det finns starka motkrafter. Därför tror han att arbetet med att bekämpa rasismen kommer att lyckas.