I varje nummer av Publikt medverkar en gästkrönikör. Här hittar du de krönikor som publicerats, med de senaste först. Du kan även följa Publikts krönikor genom att prenumerera på RSS-flödet.
Majoriteten av det sexuella våldet utförs av killar och män. Då kan man inte glömma bort killar och män i jämställdhetsarbetet, skriver Inti Chavez Perez.
I valet i april vann oppositionens ekonomiska smörgåsbord över vänsterns diskbänksrealism. Men frågan är om de utländska fordringsägarna ännu en gång är beredda att stå för notan, skriver gästkrönikören Anders Svensson.
Bilder som kanske borde tas kanske inte kommer att bli tagna, befarar Nils Funcke som har granskat regeringens förslag att förbjuda ”kränkande fotografering”.
Cypriotiska statsanställda uttrycker chock över euroländernas brist på solidaritet. Frågan är vad cyprioterna nu ska satsa på för att överleva, skriver frilansjournalist Eva Boss.
Trots att Beppe Grillos Femstjärnerörelse saknar tydliga högerextrema inslag är den ett hot mot Italiens politiska system, skriver chefredaktör Alexander Armiento.
Det är ironiskt att EU-ledarna, som numera predikar tillväxtsatsningar, skär i de delar av EU-budgeten som skulle skapa jobb och tillväxt, skriver krönikören Teresa Küchler.
Efter decennier av åtstramningar ska den japanska staten byggas på nytt och gasa sig ur krisen. Men landet är så skuldsatt att det knappt blir begripligt, skriver Jon Thunqvist.
Vi ska inte avfärda alla politiska förslag som framförs av människor runt de tjugo. Den som uttrycker en övertygelse förtjänar att tas på allvar – även av sig själv senare i livet, skriver chefredaktör Alexander Armiento.
Året nyhetsrubriker dominerades av hot, kriser och tragedier. Men samtidigt blir framåtskridandet tydligt för den som ställer sig frågan »Skulle jag vilja ha levat för 100 år sedan?«
Sverigedemokraterna lurar oss att sortera mänskligheten efter blodsband och gener. Låt oss i stället underlätta uppkomsten av tillgängliga och pluralistiska gemenskaper, skriver Qaisar Mahmood.
Det kan kännas frustrerande futtigt att sitta i Sverige och formulera protester. Men det är trots allt bättre än att sitta i Sverige och låta bli att formulera något över huvud taget, skriver Alexander Armiento.