Pressat pris bakom häst på tallriken

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2013-02-12
Den viktigaste lärdomen av matskandalerna är att vi måste ställa krav på det vi köper – och vara beredda att betala för det.

Hästkött i färdigmatslasagnen, fast det står nötkött i innehållsförteckningen. När skandalen var ett faktum spreds ordvitsar och skojiga bildmontage med hästar i sociala medier. Men vid sidan om skämten fanns också en stor upprördhet.

En upprördhet som knappast handlar enbart om irritation över att ha förts bakom ljuset, att en dyrare råvara ersatts med en billigare av okänt ursprung. Det händer då och då att pizzeriors »oxfilé« och »mozzarella« visar sig vara något annat, och ingen verkar bli särskilt förargad över det. Var köttet man äter kommer ifrån och hur djuret behandlades när det levde är det tyvärr inte så många som är intresserade av, bara priset är lågt och djuret i fråga är en ko, en gris eller en kyckling.

Många som utan problem äter andra djur har dock svårt att förlikas med tanken på att smaka häst. I Sverige är efterfrågan minimal. Visserligen finns smörgåspålägget »hamburgerkött« i kyldisken, men andra varianter av hästkött är väldigt svåra att hitta annat än i välsorterade saluhallsdiskar. I flera andra länder – till exempel Italien, ett land många svenskar prisar för sin matkultur – är det däremot ganska vanligt. I ett flera år gammalt inlägg på en italiensk matblogg hittar jag till och med ett recept på hästlasagne.

På vissa håll betraktas hästkött som en delikatess. Så långt skulle jag inte gå, men det är absolut inget fel på häst­entrecôte.

Även andra djur kan väcka starka känslor när de hamnar på matbordet. Jag äter gärna kanin men möts ibland av reaktioner som antyder att det är snudd på barbari. Men vad gör det fel att äta kaniner men inte kor? Att de är söta? Förmodligen har många av dem som störs av det inga problem att äta lamm.

Kultur och traditioner spelar en enorm roll för vad vi tycker är okej att ha till middag. Motvilja mot fläskkött har inte nödvändigtvis bara med religion att göra, utan är en sedvänja som kan bäras vidare även av icke-troende. Och själv skulle jag knappast protestera mot att andra äter hund, om jyckarna har haft ett gott liv, men jag är inte direkt sugen på att prova.

Det är tydligt att våra val av föda inte i första hand bygger på kylig logik och rationella överväganden. Men när det uppdagas att det finns hästkött i den djupfrysta lasagnen är det största problemet kanske inte att det är just häst, utan att det visar att livsmedelsproducenterna inte har koll på vad de säljer. Det är inget oväntat resultat när man pressat priserna genom att använda underleverantörer som i sin tur anlitar andra underleverantörer.

Vi borde förmodligen oroa oss mindre över att det är rätt djurart i färdigmaten och mer över om djuret haft ett bra liv och sluppit att matas med hormoner och onödiga läkemedel.

Den viktigaste lärdomen vi kan dra av matskandalerna är att mat med kvalitet, som vi kan lita på, kräver att vi ställer krav på det vi köper – och att vi är beredda att betala för det. Annars får vi vara beredda på att tugga i oss både det ena och det andra. 

 

Alexander Armiento är chefredaktör för Publikt.

  

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.