Anders Svensson: Islands folk sparkar ut städpatrullen

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2013-05-07
I valet i april vann oppositionens ekonomiska smörgåsbord över vänsterns diskbänksrealism. Men frågan är om de utländska fordringsägarna ännu en gång är beredda att stå för notan, skriver gästkrönikören Anders Svensson.

Att städa efter festen är inget tacksamt jobb. För fyra år sedan fick Socialdemokraterna och Vänstern de gröna uppdraget att sopa ihop skärvorna och ställa allt i ordning efter den finanskrasch som hösten 2008 förde Island till ruinens brant. Statskassan gapade tomt, valutan störtdök och både inflationen och arbetslösheten skenade.

På Reykjavíks gator tog många ändå krisen med en nypa galghumor. Bara året innan hade det talats om att det blivit meningslöst att jämföra Island med de övriga nordiska länderna eftersom den ekonomiska utvecklingen hade sprungit ifrån grannarna. Nu fnissade islänningarna åt örikets nya status som Litla-Sikiley (Lilla Sicilien) eller Kúba norðursins (Nordens Kuba).

Men den rödgröna regeringen lyckades vända krisen snabbare än väntat. Receptet var nedskärningar och skattehöjningar samtidigt som exportindustrin och turismen gynnades av den svaga kronan. Omvärlden gjorde tummen upp åt saneringsarbetet, men inom vården, skolan, omsorgen och polisen fick allt färre jobba för allt fler. Pengar till nödvändigt underhåll krympte eller frös inne.

I valet till det isländska parlamentet,alltinget, 27 april gick både konservativa Självständighetspartiet och liberala Framstegspartiet framåt och bildar nu regering. Självständighetspartiet utlovade enorma skattesänkningar och Framstegspartiet lockade med stora nedskrivningar av bostadslån för att lätta bördan för skuldsatta hushåll.

De rödgröna gick till val med förhoppningen om att de senaste årens ansvarstagande för ekonomin skulle räcka till förnyat förtroende. Men väljarna ansåg att regeringen glömt bort de tiotusentals islänningar som varje månad kämpar för att få kronorna att räcka till, och i stället ägnat för mycket energi åt att putsa upp Islands rykte på de internationella finansmarknaderna.

Där regeringen utlovade försiktig tillväxt och fortsatt sparsamhet kontrade oppositionen med ett ekonomiskt smörgåsbord, där varje islänning skulle kunna plocka åt sig av generösa skattelättnader och lånerabatter. Förhoppningen är att utländska fordringsägare ännu en gång ska stå för notan – men frågan är hur sugna de är på att svälja en sådan uppgörelse mot att de får möjlighet att föra pengar ut ur landet.

Att högerns visioner på valnatten segrade över vänsterns diskbänksrealism fick många på den förlorande sidan att sucka om en återgång till 2007, året då allt fortfarande var möjligt och tankarna på Reykjavík som ett internationellt finanscentrum inte var ett dåligt skämt.

Kanske uttryckte rapparen Erpur Eyvindarson – på Island mer känd under namnet Blaz Roca – det många rödgröna kände efter nederlaget. På Vänstern de grönas valvaka i Reykjavík muttrade han uppgivet sin analys av utgången och lärdomarna efter krisen:

»Folket valde lotto och de kommer fan att förlora.«

Det vore i så fall inte första gången. 

 

Anders Svensson är journalist bosatt i Stockholm och
Reykjavík. Han driver Islandsbloggen.

  

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.