Anna Charlotta Gunnarson: Min blåögda kompis räknar undantagen

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2013-10-01
I ett reklamsjok räknade jag till över 50 personer med ”svenskt” utseende, men inga som verkade vara från Somalia eller Kina. Min kompis tog för givet att jag överdrev, skriver gästkrönikören Anna Charlotta Gunnarson.

Det mest intressanta motstånd jag vet är det reflex­mässiga. Som för någon vecka sedan när jag kollade på tv med en god vän. Jag suckade över att de flesta människor som syns i reklamen är blonda och blåögda. Min kompis svarade pisksnärtsnabbt att så är det inte alls, vi har faktiskt kommit längre än så. Han var inte arg, nä, han nästan skrattade åt hur absurd min kommentar hade varit. Jösses liksom! Jag förklarade att jag har räknat och checkat under lång tid, och att folk med så kallat svenskt utseende dominerar i reklam om allt från mat och byggnadsmaterial till bilar och datorer. Min vän kontrade med att han hade sett en familj med brun hudfärg i en möbelreklam och snubbar som talade med brytning i både en telefonkortsreklam och en pensionsreklam.

Vi tittade en stund till. På varje blont, kastanjebrunt eller gråhårigt och ljusögt par som satte bo eller skaffade ett livsavgörande abonnemang gick det ytterligare tio liknande. Barn, bönder, hårmodeller och bilförare, rutan svämmade över av dem. De dök upp på skärgårdsöar och bensinstationer, i simbassänger, garderober och laboratorier. Men så – här och var – skymtade vi någon med syd- eller utom­europeiskt utseende. En gång var de till och med huvudpersoner. Så fort detta hände log min vän menande mot mig. Titta nu då! Där är DOM ju! Gotcha!

Under sommaren har jag uppmanats att dela en läsk med Rebecka, Anna och Johan. Det kända varumärket har haft en kampanj där vänskap stått i centrum, men det gäller framför allt vänskap mellan mig och mina gelikar med släktingar från Sverige så långt den historiska näsan räcker. Jag har letat aktivt efter de utlovade etiketterna med Ali och Fatima, utan framgång. Namnet Mohammed kom aldrig i tryck, på grund av att företaget antog att det av olika orsaker kunde väcka anstöt. En inte alltför vild gissning är att resonemanget har gått igen vid ytterligare ett och två och hundra marknads­föringsmöten för diverse kommersiella produkter.

Min kompis tog för givet att jag överdrev, eller till och med bara ville provocera. Hans spontana reaktion var att skjuta bort den bråkiga tanken, eftersom den störde friden. I ett av reklamsjoken räknade jag tyst till över 50 (!) personer med »svenskt« utseende, men inte en enda som verkade ha en bakgrund i länder som Libanon, Chile, Somalia eller Kina.

Fastän vi såg samma bilder gick hans tittande ut på att bekräfta att jag hade fel, inte på att se efter om jag möjligen hade en poäng värd att begrunda: att undantagen bekräftar regeln.

En reflex är något som sker utan reflektion. I stället för att vara beredd att omvärdera sin världsbild, fundera över vad det leder till när vissa utseenden i princip osynliggörs i vardagen, letade han efter det som kunde sabba min tes. Och då dök de upp – här och var – undantagen. Titta nu då! Där är DOM ju!

Behöver jag säga att han är blond och blåögd? 


Anna Charlotta Gunnarson skriver böcker och musik och producerar utbildningsradions prisbelönta radioserie pop och politik.

  

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.