Jenny Damberg: Cheeseburgaren kvar på statens torg

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2014-03-25
Staten blev krögare för att stävja fylleriet. Man öppnade hamburgerrestauranger, cocktailbarer, diskotek och landets första »dating club«. I dag har pendeln slagit över åt motsatt håll och en av knäckfrågorna i höstens val är vinster i välfärden, skriver Jenny Damberg.

I början av mars lades varumärket Clock ut till försäljning på Blocket, med ett utgångspris på 250 000 kronor. Säljare är en privatperson som på senare år marknadsfört diverse halvfabrikat under det anrika namnet.

Att Clock-logotypen slumpas bort på en begagnatsajt är lite som att slänga en sista, vissen blomma på det statliga restaurangbolagets grav. Under större delen av 1900-talet var SARA, Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, verkligen hela landets krogkoncern. Clock lanserade man 1976, för att mota McDonald’s i grind. Man lånade den amerikanska kedjans rödgula signalfärger, men hade ett folkhemsprofilerat sortiment. I de statliga burgarna förekom såväl falukorv som ananasringar.

Staten blev krögare av alkoholpolitiska skäl, för att stävja fylleriet. Affärerna rullade på så länge motboken tvingade ut törstiga människor på stan, men när den avskaffades 1955 gick proppen ur. I ett slag försvann en tredjedel av gästerna.

SARA beslöt att satsa offensivt. Man öppnade cocktailbarer, startade diskotek och landets första »dating club«. Starköl, som under motbokseran sålts mot recept på apotek, återvände till krogen och bayerska bierstubenmed tunga sejdlar och umpa umpa-musik blev tidens melodi. Striptease förekom på flera av koncernens nattklubbar och på SARA-ägda Restaurang Fredman i Solna gick toplessvärdinnor runt i lokalen och sålde cigaretter och serverade drinkar.

Så kunde man arbeta för staten på 1960-talet.

Med åren gled verksamheten mot snabbmat och catering. 1987 knep det statliga bolaget licensen för att driva Pizza Hut i Sverige. Men då var allt redan på upphällningen. Att det knappast kan sägas vara statens uppgift att sälja hamburgare – särskilt inte som man envisades med att lägga till ananasringar – var ett tacksamt argument för tidens privatiseringsförespråkare. Efter att staten sålt företaget sjabblades Clock bort i en röra av felbeslut och skandaler. Den sista restaurangen stängde 1999.

I dag har pendeln slagit över åt motsatt håll. Restaurangbolaget var långt ifrån det enda som såldes av. Inte ens 30 år efter det att SARA slogs med privata aktörer om Pizza Hut har vi en situation där skattefinansierade verksamheter som vård, skola och omsorg ofta drivs i privat regi. En av knäckfrågorna i höstens val är vinster i välfärden.

Men helt har staten inte hängt undan krögarrocken. Svenska Spels kasinoverksamhet gör det fortsatt möjligt att besöka restauranger i offentlig regi. Närhelst man känner för det, dessutom – öppettiderna är synnerligen generösa.
I Malmö, Göteborg och Stockholm håller Casino Cosmopols bistro öppet till fyra–fem på morgonkvisten. Varje dag, året om. Kedjan själv karaktäriserar sitt utbud som »klassiska kasinorätter«. I klartext innebär det att korvbricka med mos, räksmörgås, Caesarsallad – och cheeseburgare – står på den statliga menyn våren 2014.
 

Jenny Damberg är frilansjournalist, aktuell med boken »Nu äter vi! De moderna favorit­rätternas okända historia«.

 

  

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.