Alexander Armiento: Möjligheten till insyn måste värnas i praktisk handling
Offentlighetsprincipen är en bidragande anledning till att Sverige har låg korruption och hög tilltro till den offentliga förvaltningen, skriver Publikts chefredaktör Alexander Armiento. Han pekar på behovet av att värna den vördade rätten till insyn även i praktisk handling – genom att resurser avsätts så att myndigheter kan hantera den.
Rätten att ta del av myndigheters allmänna handlingar slås fast i den svenska grundlagen. Men offentlighetsprincipen är mer än bara en lagparagraf – den är en del av vårt kulturarv och en källa till stolthet. Den ingår i den svenska kulturkanon som nyligen togs fram på regeringens uppdrag. Och tryckfrihetsförordningen från 1766 där den först formulerades har utsetts till världsminne av FN-organet Unesco.
Det finns goda skäl för att offentlighetsprincipen vördas. Den anses vara en bidragande anledning till att Sverige i internationell jämförelse har låg korruption och hög tilltro till den offentliga förvaltningen. Insynen utgör ett skydd mot oegentligheter och skapar förståelse för politikers och tjänstemäns beslut.
Men i dag är offentlighetsprincipen under press. Öppenheten rullas tillbaka av en växande katalog av sekretessbestämmelser. Och som flera journalister vittnar om i detta nummer av Publikt vacklar också myndigheters förmåga att efterleva offentlighetsprincipen i praktiken. Det tar längre tid och blir svårare att få ut handlingar som ska vara offentliga.
Orsakerna kan vara flera. Rädslan att göra fel blir alltmer utbredd i statsförvaltningen. Det kan uppfattas som mindre riskfyllt att säga nej än att säga ja till den som vill ta del av en handling. Tillsynen av att dokument diarieförs och lämnas ut på ett korrekt sätt är också begränsad. Och trycket har ökat – alla de myndigheter som Publikt varit i kontakt med konstaterar att en allt större mängd handlingar begärs ut.
Den arbetsbörda som utlämnandet av allmänna handlingar innebär är dessutom ojämnt fördelad. När en begäran kommer in kan annat behöva läggas åt sidan för att den ska kunna handläggas så skyndsamt som lagar och praxis föreskriver. Men många gånger prioriteras i stället andra arbetsuppgifter. Det är ett feltänk, framhåller chefs-JO Erik Nymansson. ”Det här är kärnverksamhet, på alla myndigheter”, säger han till Publikt.
Myndigheter behöver prioritera öppenheten högre och förbättra sina rutiner. Offentlighetsprincipen och dess betydelse måste också få större utrymme i utbildningen av statligt anställda. Det krävs dessutom att verksamheterna får tillräckligt med resurser, så att statstjänstemän inte ställs inför omöjliga val mellan att följa offentlighetsprincipen och att utföra andra viktiga arbetsuppgifter.
Därtill behöver vi stärka de institutioner som bevakar möjligheterna till insyn. Tillsynen bör skärpas. Det är också dags att damma av förslaget om att inrätta en statlig funktion som verkar för öppenhet och insyn i offentlig förvaltning.
Offentlighetsprincipen förtjänar att hyllas. Men för att de vackra orden inte ska klinga falskt måste den också värnas i praktisk handling.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
