”Vi känner oss välkomna här”
Det är fortfarande bara femton svenska intagna på plats i de hyrda fängelseplatserna i estländska Tartu, en månad efter att de första anlände. Den svenska personalen känner sig välkommen och har en del att lära av Estlands digitalisering, säger den svenske platschefen Stefan Solhjort till Publikt.
Sverige hyr 400 celler med kapacitet för upp till 600 svenska intagna på den stora anstalten i Tartu på andra sidan Östersjön, men Estland har ställt mycket precisa krav på de personer som flyttas dit.
Enligt Expressen sade Estland nej till 20 av de 37 första dömda som Sverige ville skicka.
Fortfarande är det bara femton intagna på plats, berättar Stefan Solhjort, som under ett halvår är platschef för den svenska verksamheten i Tartu.
Med stöd av avtalet mellan länderna har Estland sagt nej till att ta emot radikaliserade personer och intagna som är dömda för gängrelaterad brottslighet. Utöver personer med hög säkerhetsrisk tar Estland inte heller emot kvinnor, personer under 18 år, ålderspensionärer eller personer med stora vårdbehov.
– Det är Estland som slutligen bestämmer vem som kan placeras här, säger Stefan Solhjort.
Det finns ingen absolut regel om att barn eller familj hindrar en placering i Tartu, men hänsyn ska tas till barnperspektivet.
De intagna kan inte heller vara dömda till korta fängelsestraff, eftersom strafftiden alltid ska inledas och avslutas i Sverige. Den intagne flyttas till en svensk anstalt innan det är dags för villkorlig frigivning eller permissioner.
– Absolut senast när de har en månad kvar ska de vara tillbaka i Sverige, så det krävs något längre varaktighet än på en normal klass 2-anstalt i Sverige, säger Stefan Solhjort.
Tillsammans med tre handläggare från Sverige kontrollerar han att avtalet följs, ger ledningen expertstöd om svensk kriminalvård och sköter dialogen mellan Estland och Sverige. Eventuell misskötsamhet hos de intagna hanteras av Estland, men svensk personal för in dokumentationen i det svenska kriminalvårdssystemet.
I oktober kommer två pedagogiska handledare som ska stötta de intagna vid studier, eftersom undervisningen sker digitalt på distans.
Den svenska personalen omfattas liksom andra statsanställda med utlandskontrakt av URA-avtalet. De anställda som är på plats i Tartu får enligt Stefan Solhjort en grundlön som är något högre än i Sverige, fri bostad och tre fria hemresor per år.
Till vardags arbetar Stefan Solhjort som kriminalvårdsinspektör för säkerhet vid Kriminalvården i Kalmar.
– Jag kommer själv från en anstalt från 1852, Sveriges äldsta, så i det perspektivet är den här från 2002 väldigt ny. Alla bostadsrum har toalett, det har de inte i Kalmar, säger han.
De intagna kan överklaga besluten att flytta dem till Tartu. Det har skett några gånger, men överklagandena har inte lett till några ändringar av besluten.
Den svenska personalen är nöjd, enligt Stefan Solhjort.
– Det fungerar jättebra. Arbetsmiljön är god, vi har samma kriminalvårdsnät som vi har i Sverige och vi känner oss välkomna här. Dessutom ligger Estland mycket längre fram i digitalisering, så det finns mycket vi kan lära.
Anstalten i Tartu har i dag 213 anställda, enligt den estländska kriminalvården. Elva arbetar med öppenvård av estländska klienter. De övriga hör till det stängda fängelset där de femton svenska intagna finns.
Kriminalvårdens utbildningsenhet är på plats och utbildar nyanställd personal. Arbetsspråket är engelska för både personal och intagna.
När det behövs använder personalen handhållna översättningsapparater, berättar Stefan Solhjort.
– Men ska viktiga dokument översättas, som domar och annat, tas det in professionella översättare.
I övrigt är mycket som i Sverige.
– Med tillgång till promenader, sporthall och gymutrustning är det ingen större skillnad mot svenska anstalter.
Vad skiljer sig i arbetssättet?
– Det vi framför allt utbildar i är det vi kallar klientkompetensarbete. Hur man jobbar klientnära, hur man pratar med klienter och hittar ett gemensamt sätt att kommunicera. Den biten väger väldigt tungt.
De intagna har reagerat olika på placeringen i Estland.
– Vissa klienter är inte så nöjda, andra tycker att det är okej. De ser att det bara gäller en viss period tills de återvänder till Sverige.
Rökning är förbjuden i estniska fängelser sedan 2017. Brunt snus får inte säljas i Estland. Det enda nikotinhaltiga som säljs i anstaltens kiosk är vitt snus.
Men de främsta klagomålen gäller varken land, språk eller nikotin.
– Det är maten. Där har vi lite olika kultur. Det är en viktig fråga för våra klienter även i svenska fängelser så där har det varit långa diskussioner.
Diskussionen gäller inte möjligheten att få specialkost.
– Nej, där kan man välja precis som hemma. Men Sverige är ett såsland och vi äter mycket rött kött. Här serveras mer kål, rödkål, vit sås och röror.
Stefan Solhjorts kontrakt löper till slutet av januari. Men trots att det finns ett starkt politiskt motstånd i Estland och flera partier inför valet i mars nästa år har lovat att säga upp avtalet med Sverige, har den politiska turbulensen inte märkts i hans vardag.
– Nej, det är ingenting vi har känt av. Snarare har vi mött tacksamhet för att det skapas arbetstillfällen.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
