Tystnadskultur kartlagd i stor studie
Tystnadskultur är vanligare i offentlig sektor än privat, enligt en kartläggning som gjorts på uppdrag av Arbetsmiljöverket. Fackligt anslutna och fackligt förtroendevalda upplever oftare än andra att organisationen är ”döv” för kritik.
Projektet om tystnadskultur i arbetslivet startades 2023 av Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak. Arbetsmiljöverket har nu tagit över ansvaret sedan Mynak införlivades i myndigheten vid årsskiftet.
Inom ramen för projektet har forskare tagit fram tre rapporter om tystnadskultur. Den första sammanfattade tidigare forskning och innehöll en definition av tystnadskultur, vilket Publikt rapporterat om tidigare. Den andra rapporten är en kartläggning som bygger på enkät- och registerdata från 7 297 anställda.
Kartläggningen visar att en fjärdedel av dem som svarat på enkäten upplever att det finns tystnadskultur på deras arbetsplats. Bland anställda i offentlig sektor är siffran något högre, 29 procent.
Forskarna har identifierat och studerat tre element som de menar är typiska för tystnadskultur: anställdas tystnad, censur och organisatorisk dövhet.
30 procent av de svarande uppgav att de varit tysta om en problematisk situation som de borde ha påtalat. Det vanligaste motivet var resignation – uppfattningen att inget ändå skulle förändras om de framförde sina synpunkter. 23 procent uppgav att de upplevt censur –att andra försökt avskräcka eller hindra personer från att säga vad de tycker.
Vanligast var dock organisatorisk dövhet. Begreppet syftar på att personer som kan åstadkomma förändring är ”döva” för röster som tar upp kritiska frågor. I enkäten fick de svarande ta ställning till påståendet ”Jag arbetar i en organisation där personer som fattar beslut slår dövörat till för klagomål.” 41 procent svarade att det stämde åtminstone delvis.
Bland medlemmar i fackförbund var andelen högre än bland dem som inte var fackligt anslutna, 43 procent respektive 34 procent. Bland fackligt förtroendevalda och skyddsombud var andelen omkring hälften.
Forskarna betonar att det inte räcker att studera enskilda arbetstagares tystnad. Studien pekar också på samband mellan tystnad och hur arbetet organiseras.
”Tystnad på en arbetsplats handlar inte bara om enskilda arbetstagare som väljer att inte säga något. Vi behöver också titta på organisationen runt omkring dem – på ledarskap, kommunikation, arbetsfördelning och de normer som formas på arbetsplatsen. Det är avgörande för att kunna förebygga skadlig tystnad”, framhåller Arbetsmiljöverkets projektledare Annette Nylund i ett pressmeddelande.
Den tredje rapporten som tagits fram inom projektet är en internationell jämförelse som visar att anställdas tystnad är mindre vanlig i Sverige än i de flesta andra undersökta 17 europeiska länderna. Det är däremot ingen större skillnad på motiven för tystnad och vilka grupper som oftast upplever tystnadskultur.
”Att Sverige står sig relativt väl i den europeiska jämförelsen betyder inte att frågan är oviktig här. Tystnad kan innebära att risker, brister och problem inte kommer fram. För arbetsgivare är det därför viktigt att skapa förutsättningar för alla arbetstagare att lyfta sådant som inte fungerar och att vara uppmärksam på de organisatoriska faktorer som kan bidra till tystnad”, konstaterar Annette Nylund.
Huvudförfattare till forskningsrapporterna är Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap, Michael Knoll, doktor i psykologi, forskare vid Leipzigs universitet och gästprofessor vid Göteborgs universitet, Ylva Wallinder, docent i sociologi, samt Erica Nordlander, filosofie doktor i sociologi. Samtliga är verksamma vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
