Viktigt att våga berätta om sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier på jobbet kan orsaka stor skada. För den som drabbas är det viktigt att våga berätta, och en vänlig kollegas stöd kan betyda mycket. Men det juridiska ansvaret för att sätta stopp för problemen ligger hos arbetsgivaren.
Sexuella trakasserier beskrivs i diskrimineringslagen som ”ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet”. Det kan handla om allt från ovälkomna närmanden, kommentarer, blickar och komplimanger till sexuella anspelningar och nakenbilder i lunchmatsalen eller omklädningsrummet. Vad som är ovälkommet avgör den som känner sig utsatt.
Arbetsgivarens ansvar att förebygga, motverka och utreda sexuella trakasserier regleras i både diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen. Den som gjort sig skyldig till trakasserier kan få löneavdrag, omplaceras eller sägas upp, beroende på vad arbetsgivaren anser är lämpligt. I allvarliga fall kan åtal väckas.
Lagarna finns där. Samtidigt svarar mer än var tionde ST-medlem i en färsk undersökning att de utsatts för sexuella trakasserier på jobbet – av kollegor, chefer eller personer de mött i tjänsten. Trots lagstiftningens krav brister ofta det förebyggande arbetet, menar Anneli Häyrén, forskare och lärare på Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.
– Det är vanligt att strukturerna för att ta hand om fallen inte finns – och om de finns, att de inte är kända på arbetsplatsen, säger hon.
Den som utsätts för sexuella trakasserier kan bli både chockad och arg. Med tiden kan även självkänslan ta skada. Därför är det bra att försöka agera snabbt. Till att börja med kan man kontakta en kompis, en anhörig eller någon annan man har förtroende för.
– Skriv ett mejl eller ring och berätta vad som hände på jobbet och att du mår jättedåligt, råder Anneli Häyrén.
Poängen är dels att pysa ut, dels att den som kontaktats sedan kan fungera som sekundärvittne och styrka att något inträffat.
Ofta börjar sexuella trakasserier i liten skala, snudd på omärkligt, för att sedan eskalera. Därför är det bra att dokumentera händelserna, framhåller Martina Cras, utredare på Fackförbundet ST.
– Skriv ned så att du vet att ”det här datumet hände det här”. Om det upprepas hinner du samla mod att anmäla det till arbetsgivaren, säger hon.
För det absolut viktigaste är att arbetsgivaren får veta vad som hänt.
– Prata med någon på jobbet som du litar på. Det kan vara en chef, någon på HR, facket eller ett skyddsombud, säger Martina Cras.
Arbetsgivaren är skyldig, enligt lag, att snarast utreda saken, vidta åtgärder så att trakasserierna upphör och följa upp att åtgärderna fått önskad effekt.
Om det kan antas att den som trakasserar inte förstår att beteendet är ovälkommet kan den som utsatts behöva markera sina gränser. Att själv säga ifrån kan kännas svårt, men så snart en chef eller motsvarande informerats anses gränsdragningen vara gjord. Sedan ska arbetsgivaren utreda och åtgärda problemet.
Den som ser eller hör att en kollega på jobbet utsätts för sexuella trakasserier kan göra mycket för att hjälpa till. Kanske vågar man markera direkt, i situationen.
– Man kan säga: ”Det där var inte trevligt, det ställer jag inte upp på”. När det uttalas i rummet blir det ofta skamfyllt för den som håller på, säger Anneli Häyrén.
Men både hon och Martina Cras tycker det är att begära mycket att förvänta sig en direkt reaktion. Det beror på att trakasserier ofta handlar om ett maktbeteende, sällan om attraktion, och den som blir vittne till dem kan vara rädd att själv drabbas.
Efteråt skäms man kanske för att man inte gjorde eller sade något.
– Då är det viktigt att veta att det hjälper nästan lika mycket att prata med den drabbade efteråt, mellan fyra ögon, och säga ”jag såg vad som hände, jag ogillar det och tar avstånd från det”, säger Anneli Häyrén.
Martina Cras tycker att man bör fråga hur den utsatta kollegan mår, lyssna om personen vill prata, och inte gå i polemik och bagatellisera situationen utan stötta den drabbade att anmäla det som hänt.
Att vara ”kollegialt snäll” och visa omtanke är viktigt, menar Anneli Häyrén.
– Se till att den utsatta inte behöver vara ensam på lunchen, i omklädningsrummet eller i andra situationer som kan vara sårbara, säger hon.
Både Martina Cras och Anneli Häyrén tycker att man som vittne själv kan göra arbetsgivaren uppmärksam på vad man sett eller hört. Även om den utsatta inte är beredd att delta i en utredning kan det leda till att det förebyggande arbetet på arbetsplatsen får fart.
– Det värsta du kan göra är att inte göra någonting, säger Anneli Häyrén.
I vissa fall kanske man som kollega känner sig lojal både med den som säger sig ha blivit utsatt och den som beskylls för att ha trakasserat. Man har inte sett något själv, är osäker på läget, har bara hört andrahandsuppgifter. Då är en rimlig hållning att stötta den som känner sig drabbad, tycker Anneli Häyren, och uppmuntra personen att själv anmäla till saken till arbetsgivaren, så att saken kan utredas.
I STs rapport om sexuella trakasserier framgår att mer än hälften av dem som utsätts för sexuella trakasserier på jobbet inte vågar göra en anmälan.
– Det visar att vi behöver prata mer om det här på arbetsplatserna. Det är som med nödutgångar, man behöver veta vart man ska gå innan något händer, säger Martina Cras.
Som anställd kan man hjälpa till att lyfta frågan, antingen själv eller genom sitt lokala fack, så att arbetsgivaren tar tag i det förebyggande arbetet.
– Fråga chefen hur rutiner och riktlinjer kring sexuella trakasserier ser ut och be att chefen berättar om det på nästa personalmöte. Det är viktigt att alla vet vad sexuella trakasserier är, att de inte tolereras och vad som händer om något ändå inträffar, säger Anneli Häyrén.
Viktigt att slå larm
- Känner du dig sexuellt trakasserad på jobbet, skriv ned vad som hänt, var och när. Ta upp det med chefen, HR, en facklig representant, skyddsombud eller företagshälsan.
- Blir en kollega utsatt, visa att du finns där som stöd. Se till att den utsatta inte behöver vara ensam i sårbara situationer. Uppmuntra kollegan att anmäla till arbetsgivaren.
- Ta upp frågan – själv eller med hjälp av det lokala facket – hur arbetsplatsens riktlinjer för att motverka och förebygga sexuella trakasserier ser ut. Be chefen berätta på nästa APT, så att alla vet vad som gäller.
