En kyrka i Cleveland. Annika von Hausswolff har besökt och fotograferat övergivna platser och byggnader i Sverige, USA och Kroatien. 25 augusti ställs bilderna ut i Stockholm. FOTO: Annika von Hausswolff
En kyrka i Cleveland. Annika von Hausswolff har besökt och fotograferat övergivna platser och byggnader i Sverige, USA och Kroatien. 25 augusti ställs bilderna ut i Stockholm. FOTO: Annika von Hausswolff

Ställen som människor har lämnat

KULTUR: FOTOGRAFI2011-08-15

Övergivna platser bär på en historia. Annika von Hausswolff fotograferar rester av människors liv. Nu är hon aktuell med en ny utställning.

Av:  Agneta Slonawski

Balkongdörren till hennes hemmakontor på femte våningen i lägenheten i Göteborg är vid­öppen. Det är som om hon släppt in världen. I stället för att utgå ifrån sig själv och därefter regissera sina motiv, förmedlar hon nu övergivna platser med dokumentära bilder – som en rapport från verkligheten.

Tillsammans med ekonomiprofessor Jan Jörnmark vid Göteborgs universitet har hon åkt runt för att fotografera platserna.
 
– Det finns en samtidshistoria som utspelar sig mitt framför ögonen på oss på de här platserna. Här finns det en massa drömmar och mål som fått stryka på foten. De här övergivna platserna bär alla spår av livsrum, säger hon.
 
Mer dokumentärt än tidigare
Den 25 augusti öppnar utställningen på Galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm. Fotografierna kommer också att ingå i en kommande bok om globalisering.
 
Till skillnad från många av sina tidigare projekt, har Annika von Hausswolff den här gången inte regisserat motiven, utan arbetat med ett dokumentärfoto som hon inte använt på mycket länge.
En del platser var bevakade och tillsammans med Jan Jörnmark fick hon smyga sig in, eller passa på när det inte fanns vakter i närheten. Hon har varit fatalistisk, litat på ödet och tagit emot det som fanns att få i själva fotoögonblicket.
 
Bland fotografierna finns en nedlagd nattklubb i Kroatien och en domstol i Detroit där man inte ens brytt sig om att plocka upp akterna med människors livsöden som ligger utspridda på golvet. Där finns också sexton kapsejsade villor i Detroit som är fotograferade i svartvitt. De skall staplas på varandra vid galleri­hängningen – som en enda utdragen katastrof.
 
Steg i tystnaden
Det starkaste mötet för Annika von Hausswolff var en svensk skola där hon tyckte sig förnimma fotsteg och röster i väggarna, trots den ödsliga tystnaden.
 
– Det gav en tydlig bild av hur lärande och kunskap negligeras, förklarar hon, men beskriver ändå projektet som både glädjefyllt och känslo­samt.
 
Annika von Hausswolff växte upp i en arbetarklassfamilj. Hon har ett förflutet inom musikrörelsen, sjöng i bandet Cortex och umgicks i samma kretsar som musikern Freddie Wadling. Hon hade nosat på fotograferandet redan innan hon började på Konstfack för tjugo år sedan. Sedan dess har hon haft åtskilliga utställningar både i Sverige och utom­lands, senast i New York. 2008 hade hon sin största utställning någonsin på Maga­sin 3 i Stockholm. Där visades närmare 60 av hennes verk som galleriet hade i samlingarna. Magasin 3 har funge­rat som en slags mecenat och stöttat Annika von Hausswolff genom att köpa upp verk. Själv blev hon förvånad över mängden konstverk som presenterades, särskilt eftersom hon upplever att hennes sätt att arbeta är tidsödande. När hon väl fått fatt i det hon vill formulera har hon byggt upp sina bilder med en kriminalteknikers noggrannhet.
 
»Bensinen« för skapandet
När någon köper hennes verk, ser hon det som att de investerar i hennes fortsatta skapande. Just nu gläds hon över att blivit utvald och intervjuad, som en av få svenskar, inför en stor fransk antologi om konstnärer som det stora konstmuseet Louvren skall ge ut.
 
– Det är sådant som är bensinen, förklarar hon och tillägger att även samarbetet med Jan Jörnmark om övergivna platser har gett henne lust och energi på ett nytt sätt.
 
Nyligen fotograferade hon regissören Suzanne Osten i ett hedersporträtt för Nationalmuseum. Den typen av syssla skulle hon gärna vilja utveckla i framtiden.
 
– Med tiden blir ju även det ett tids­dokument, säger hon.
 
Annika von Hausswolff säger att hon alltid har varit noga med sin »identitet«, och syftar på alla förfrågningar hon får om reklamuppdrag och liknande. Hon har också alltid varit intresserad av könsmaktpolitik. I egenskap av kvinna och konstnär gör hon sitt avtryck i världen.
 
– Jag har aldrig känt mig bekväm med tillvaron, utan har en frågande inställning till verkligheten. Jag är nog ständigt förbryllad, säger Annika von Hausswolff fundersamt.
 
I höst går hon tillbaka till arbetet efter sin tjänstledighet från Göteborgs universitet. Hon ska undervisa en masterclass i fotografi. Planen är att hon och kollegan Lotta Antonsson, vid samma institution, också ska påbörja ett gemensamt projekt om propagandakonst innan året är slut.
 
– Det känns kul att öppna sig för ett nytt sätt att jobba på och låta saker länkas ihop, för det är lätt att bli bekväm med något man redan kan, säger Annika von Hausswolff.

ANNIKA VON HAUSSWOLFF

  • Ålder: 43 år
  • Familj: Två barn.
  • Bor: I en lägenhet i Göteborg
  • Yrke: Konstnär och adjungerad professor på HFF, Högskolan för fotografi i Göteborg.
  • Aktuell: Fotoutställning på Galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm 25 augusti.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA