Annons:

Bild: Agnes Stuber

De arbetslösa får betala priset för privatiseringen

DEBATT: ARBETSMARKNADSPOLITIK2026-01-16

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen rullar på trots arbetsmarknadsministerns utfästelser om motsatsen, skriver Ciczie Weidby, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Hon vill i stället minska myndighetens beroende av privata företag och stärka dess närvaro i hela landet.

Arbetsmarknadsminister Johan Britz har sagt att han ska rulla tillbaka privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Efter år av kaos, försämringar och sönderhackad arbetsmarknadspolitik är det ett löfte många vill tro på. Men när man läser regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen blir bilden tydlig: det är inte ett brott med den gamla politiken. Det är en fortsättning – med nya formuleringar, men med samma konsekvenser.

Regleringsbrevet pressar Arbetsförmedlingen ännu längre bort från sitt egentliga uppdrag. Fokus ligger på snabb matchning, mätbara övergångar och hårdare kontroll av de arbetslösa. Myndighetens egna resurser hålls strama, och stora delar av verksamheten ska även fortsättningsvis läggas ut på privata aktörer. Det är inte att rulla tillbaka privatiseringen. Det är att förvalta den.

Arbetsförmedlingen förväntas vara administratör och kontrollinstans snarare än en aktiv myndighet med lokal närvaro och kompetens att ge individanpassat stöd. Pengar fortsätter att pumpas in i upphandlade matchningstjänster, trots den massiva kritiken mot bristande kvalitet, svag uppföljning och tveksamma resultat. Samtidigt prioriteras arbetsmarknadsutbildningar ned – trots att just utbildning är avgörande för människor som står långt från arbetsmarknaden.

Regeringen säger sig vilja prioritera dem som har det svårast. Men regleringsbrevet visar något annat. Tyngdpunkten ligger på aktivering och sanktioner, inte på rehabilitering, utbildning eller långsiktig etablering. Arbetsförmedlingen ska rapportera, kontrollera och stänga av – snarare än att bygga vägar till arbete. Det är en politik som utgår från misstänksamhet, inte tillit.

Konsekvenserna är välkända. Långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, utrikes födda och äldre arbetssökande riskerar att fastna i ett system där de snurrar runt mellan olika åtgärder utan att något faktiskt förändras. När stödet försämras och kraven skärps ökar risken för att människor helt tappar fotfästet – samtidigt som regeringen talar om arbetslinjen som om den vore rättvis och neutral.

Om Johan Britz menade allvar med sitt löfte hade han börjat med att förändra styrningen. Han hade använt regleringsbrevet för att flytta makt och resurser tillbaka till myndigheten. Han hade minskat beroendet av privata företag och byggt upp Arbetsförmedlingens egen kompetens igen. Han hade satsat på riktiga utbildningar, omställning och trygga jobb – i stället för att fortsätta finansiera ett privatiserat system som redan visat sina brister.

Vänsterpartiet står för en annan väg. En stark, statlig Arbetsförmedling med lokal närvaro i hela landet. Färre privata aktörer och större demokratisk kontroll över hur skattepengar används. En arbetsmarknadspolitik som ser arbetslöshet som ett samhällsproblem, inte som ett individuellt misslyckande som ska bestraffas bort.

Regleringsbrevet är ett lackmustest – och där faller regeringens retorik. Privatiseringen rullas inte tillbaka, den fortsätter. Och priset betalas fortfarande av dem som står utan jobb.

Ciczie Weidby
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i arbetsmarknadsutskottet

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.