Jag känner mig uppskattad på Fas 3-jobbet
Jag känner inte igen mig i den rådande beskrivningen av arbetssökande som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Jag känner mig varken gammal, lågutbildad eller särskilt funktionshindrad. Det beror på ju på vad man ska jobba med och vilka krav som ställs. Har man ont i en kroppsdel kan man ju försöka få ett jobb där just den delen inte belastas för mycket, eller så kan man anpassa arbetsplatsen. Det går ju att se på människor på två olika sätt. Antingen som problem eller som oanvända resurser.
När jag jobbar på min Fas 3-plats känner jag mig uppskattad. Det jag gör har blivit ett litet lyft för verksamheten och jag har kunnat ta tag i projekt som legat nere på grund av tidsbrist. Jag har blivit en tillgång.
Det händer att jag gör tillfälliga jobb och då blir jag ju en vanlig betald anställd. Då är jag varken funktionshindrad eller »utklassad«. Så det är väl kanske arbetsmarknadspolitiken som behöver en jobbcoach och ett sysselsättningsbidrag. För den politiken verkar vara väldigt lågpresterande.
En gång när jag utförde mitt betalda jobb träffade jag en föreningsordförande som sade: »Du vet vi har en sån där från Arbetsförmedlingen och det kostar ju inget...« Det är väl där sanningen ligger egentligen.
Friska viljor!
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Jag kan bara gratulera dig till att du tycks trivas på din fas 3:plats! Du har haft tur, hoppas att det leder till en anställning eller SAS-anställning alt. Nystartsjobb för dig. Många fas 3:are sitter på Jobbfabriker och gör ingenting, medans andra fas 3:are får jobba häcken av sig. Båda är fel, men ingen gör något. Som fas 3:are FÅR man enligt AF göra ordinarie jobb,(det gör jag), även om det inte står så i reglerna! Det vet alla arbetsförmedlare om.
Jättetråkigt är det också när jag ringde till ST:s a-kassa för att få råd i en sak och där man sedan påstår att jag inte är medlem i facket för att jag bara betalar grundavgiften. Är man inte medlem då? Det trodde jag. Det kändes väldigt ledsamt att höra, speciellt när jag har varit medlem i facket i ca 20 år. Men det är korrekt att vi fas 3:are inte har några fackliga rättigheter alls.
Jag antar att du har dina tillfälliga jobb hos en arbetsgivare, inte hos din anordnare, för det får man inte.
VARAKTIG SAMHÄLLSNYTTIG SYSSELSÄTTNING, som det heter, skall pågå två år i taget och har man otur så kan man få vara kvar i denna återvändsgränd som fas 3:are ända till pension (sade en arbetsförmedlare), om man har otur. Det är jättetråkigt när man måste vara på en fas 3:plats och veta att det aldrig någonsin kommer att leda till ett jobb eller till nya kontakter.
Vi fas 3:are ses ofta som en massa, en fårskock, som inte har några viljor och vyer. Vi ses inte som individer. Det är hemskt tråkigt.
När ska en långtidsarbetslös fas 3:are hinna söka jobb egentligen?, när han/hon är hos en anordnare hela dagarna. När ska det ges utrymme för det? Det är frustrerande att känna att man inte hinner eller orkar söka jobb. Att söka jobb är sågottsom ett heltidsarbete. Att tro att vi arbetslösa bara skulle ligga på sofflocket är helt fel! Därför måste vi knega hos en anordnare för 65 % av a-kassan.
Vi fas 3:are kommer längre och längre ifrån arbetsmarknaden och vi mår sämre och sämre.
Det borde ha varit fler som tycker till här, men funktionen verkar tyvärr inte ha fungerat på flera dagar. Ämnet är brännhett.
Jag tror nämligen att det är många som trivs på sin FAS3 plats.
Den Frivilligcentral där jag arbetar som samordnare har fem personer i FAS 3 projektet och de gör alla ovärderliga insatser för utsatta människor - och får precis som du - jobba då det behövs till marknadsmässig lön.
Jag är medveten om att det finns anordnare som utnyttjar detta projekt - men jag tror de flesta gör så gott de kan.
Tack för att du skrev!