Annons:

Jag känner mig uppskattad på Fas 3-jobbet

DEBATT: FAS 32011-03-01

Skribenten känner inte igen sig i beskrivningen av hur det är att vara arbetssökande och befinna sig i Fas 3.

Jag känner inte igen mig i den rådande beskrivningen av arbetssökande som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Jag känner mig varken gammal, lågutbildad eller särskilt funktionshindrad. Det beror på ju på vad man ska jobba med och vilka krav som ställs. Har man ont i en kroppsdel kan man ju försöka få ett jobb där just den delen inte belastas för mycket, eller så kan man anpassa arbetsplatsen. Det går ju att se på människor på två olika sätt. Antingen som problem eller som oanvända resurser.

När jag jobbar på min Fas 3-plats känner jag mig uppskattad. Det jag gör har blivit ett litet lyft för verksamheten och jag har kunnat ta tag i projekt som legat nere på grund av tidsbrist. Jag har blivit en tillgång.

Det händer att jag gör tillfälliga jobb och då blir jag ju en vanlig betald anställd. Då är jag varken funktionshindrad eller »utklassad«. Så det är väl kanske arbetsmarknadspolitiken som behöver en jobbcoach och ett sysselsättningsbidrag. För den politiken verkar vara väldigt lågpresterande.

En gång när jag utförde mitt betalda jobb träffade jag en föreningsordförande som sade: »Du vet vi har en sån där från Arbetsförmedlingen och det kostar ju inget...« Det är väl där sanningen ligger egentligen.

Friska viljor!

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.