Regeringens politik hotar förtroendet för staten
Statsanställda ska arbeta utifrån lagstiftning, regeringsbrev och budgetbeslut, inte utifrån vad som är politiskt önskvärt, skriver Sanna Backeskog, riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Men regeringens politik trycker konsekvent tillbaka professionalitet och integritet till förmån för lydnad, menar hon.
Tänk er detta scenario: En myndighet avvisar en ansökan om biståndsmedel. Ansökan kommer från en stiftelse kopplad till det största partiet i regeringsunderlaget. Statssekreteraren på ansvarigt departement har täta kontakter med myndighetens ledning gällande ärendet. Ordförande för stiftelsen, tillika partitopp i det aktuella partiet, skäller enligt uppgift ut en handläggare på myndigheten och kallar hen för aktivist. Kort därefter får stiftelsen plötsligt sin ansökan beviljad, trots att myndigheten tidigare bedömt att den inte uppfyller kriterierna.
Det låter osannolikt – men just detta är vad som hänt i fallet med Sida och den biståndsorganisation som är knuten till Sverigedemokraterna.
Kort efter att detta blivit känt meddelas dessutom att Sida över en natt ändrat sin strategi för civilsamhället på ett sådant sätt att Olof Palmecentret förlorar ungefär hälften av sin budget. Därmed drabbas civilsamhället och ungefär hundra demokratiprojekt världen över hårt – fackliga projekt i Namibia, demokratiskolor i Palestina, miljörörelser i Colombia och demokratirörelser i Östeuropa.
Dessa händelser väcker frågor om hela den offentliga förvaltningens självständighet och ger en bild av att svensk demokrati är i gungning.
Tjänstepersoner måste kunna lita på att deras professionella bedömningar respekteras, att det finns ett regelverk som följs och att den som följer det också får stöd från myndighetens ledning. När det i stället blir oklart vilka principer som gäller ökar pressen att vara försiktig. Att anpassa sig. Att ligga lågt. Att tystna.
TCOs rapport ”Tyst förvaltning” visar att en sådan utveckling nu pågår och förstärks. Tjänstepersoner vittnar om hur kritik undviks och hur yttrandefriheten inskränks i praktiken. Remissförfaranden förlorar i betydelse, sakliga invändningar ses som illojalitet. Om tystnaden får fäste hotas den svenska offentliga förvaltningens grundläggande principer.
Regeringens styrning av myndigheter ska ske genom lagstiftning, regleringsbrev och budgetbeslut. Det är fullt rimligt att en regering sätter ramar för myndigheternas verksamhet. Men det är inte förenligt med svensk förvaltningstradition att detaljstyra beslut i enskilda ärenden eller att på informella vägar påverka innehållet i ett remissvar för att på så sätt tillmötesgå ett partis egna intressen.
Myndigheter ska vara självständiga institutioner med ansvar för att fatta beslut utifrån lagstiftning och sakförhållanden. När denna gräns gradvis suddas ut blir också ansvarsförhållandena otydliga. Det skadar tilliten, både inom förvaltningen och bland medborgarna. När tjänstepersoner förväntas agera utifrån vad som är politiskt önskvärt snarare än vad som är sakligt förskjuts balansen. Ett sådant förhållningssätt riskerar att försvaga myndigheternas ställning. De får svårare att flagga för att något inte stämmer. De får svårare att ge regeringen underlag som grundar sig på kunskap och beprövad erfarenhet.
Utvecklingen är inte oavsiktlig – tvärtom är den ett resultat av en konsekvent politik där professionalitet och integritet aktivt trycks tillbaka till förmån för lydnad. Vår demokrati är allvarligt hotad när anställda i offentlig förvaltning inte vågar fatta beslut utifrån gällande styrdokument, samtidigt som regeringspartierna i samarbete med Sverigedemokraterna kraftigt försämrar de ekonomiska förutsättningarna för public service, civilsamhället och studieförbunden. Exemplen är många och mycket oroande. Regeringens politiska ledarskap är under all kritik.
Den offentliga förvaltningens uppdrag är långsiktigt och bygger på förtroende. Att värna det uppdraget är en demokratisk nödvändighet som regeringen måste respektera.
I stället för att tystna behöver vi höja våra röster till försvar för vår demokrati och den svenska offentliga förvaltningens grundläggande värden.
Sanna Backeskog
Riksdagsledamot för Socialdemokraterna och suppleant i riksdagens justitieutskott
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
