Riv stuprören mellan kommun, region och stat
Statens servicecenters servicekontorsverksamhet bör läggas ned och kommunerna få uppdraget i stället, skriver Eric P. Stark. Han uppmanar den nyinrättade slöserikommissionen att studera hur det fungerar i Danmark, där kommunerna erbjuder motsvarande service och får ersättning från staten för detta.
Regeringen tillsatte i augusti vad man kallade en slöserikommission, med generaldirektören Åke Nordlander som särskild utredare. Kommissionen har i uppdrag att se över den statliga verksamheten och föreslå besparingar, omprioriteringar och effektiviseringar.
Det är bra att frågan utreds. Men det finns redan tydliga lösningar att plocka ned från hyllan. Tillåt mig därför att förekomma utredningen med några förslag.
Mitt första förslag är att lägga ned Statens servicecenter. Vi behöver inte ytterligare ett stuprör vid sidan av kommuner, regioner och statliga myndigheter. Vad vi behöver är en samlad väg in till samhället.
Sveriges 290 kommuner har alla minst en reception där besökare kan tas emot. De flesta har också ett kontaktcenter som kan svara på frågor och hjälpa till med ärenden på telefon. Kommunerna måste ändå erbjuda kommunal service. Varför skulle de då inte också kunna vara den första vägen in till det statliga myndighets-Sverige?
Ge kommunerna det uppdrag som Statens servicecenter har i dag. Då slipper vi overheadkostnaderna hos den statliga myndigheten. Samtidigt förbättras tillgängligheten. I dag hörs kritik på många håll i landet mot att Statens servicecenter lägger ned kontor.
Kommunernas kontaktcenter bör också få fler statliga uppdrag än vad Statens servicecenters kontor har i dag. Varför ska Polismyndigheten handlägga passärenden? Varför måste Transportstyrelsen handlägga ansökningar om körkort, och varför måste Trafikverket sköta fotograferingen till körkorten? Varför måste Skatteverket hantera grundläggande folkbokföringsfrågor?
I Danmark finns borgerservice, medborgarservice – en väg in till samhället där regelstyrd handläggning samlas. Med en sådan organisation är det möjligt att snabbt flytta personal dit behovet för tillfället är störst. En dag behövs resurser för passärenden, en annan för körkort eller folkbokföring.
Om kommunerna tar över fler statliga uppgifter måste de få ersättning för dem. Även för detta finns en dansk modell att studera. I Danmark förhandlar staten och Kommunernes Landsforening, KL, fram en årlig ekonomiöverenskommelse. Den bärande principen är att staten fullt ut ska finansiera nya obligatoriska uppdrag som läggs på kommunerna. Detta regleras genom den så kallade utvidgade totalbalansprincipen, det udvidede totalbalanceprincip. Det är en bra modell för att säkerställa att kommunerna får ekonomiska förutsättningar att med god kvalitet utföra de uppdrag som staten lägger på dem.
Ett område där utvecklingen behöver gå snabbare är den digitala legitimeringen. Digital brevlåda bör vara obligatorisk från cirka 13 års ålder.
Danmark visar att en betydligt tydligare statlig styrning av den digitala servicen är möjlig. Mer än 96 procent av danskarna har digital brevlåda och nationellt digitalt id.
Det är inte heller hållbart med 290 kommuner, 21 regioner och 358 myndigheter. Sverige behöver sammanslagningar av både kommuner och regioner. Vi behöver inte 290 kommundirektörer, 290 HR-chefer, 290 löneavdelningar och 290 IT-chefer – och så vidare. Det går att göra betydligt mer för att skapa stordriftsfördelar. Även här har Danmark gått före.
Det är inte rimligt att Sveriges minsta kommun bara har omkring 2 250 invånare. Många som är födda på 1990-talet har fler Facebookvänner än så. Det går inte att bedriva god ekonomisk hushållning på det sättet. Utgångspunkten bör vara att varje kommun har minst 30 000 till 50 000 invånare.
Ett återkommande argument mot sådana förslag är att det demokratiska inflytandet skulle minska. Men det går att motverka genom lagstiftning, exempelvis genom att göra behandlingen av medborgarförslag obligatorisk och säkerställa lokalt inflytande i glesbygdskommuner genom egna tätortsnämnder.
Smarta digitala medborgarservicecenter i kommunal regi kan bli en motor för digitaliseringen och samtidigt ge staten större möjligheter att styra den. Att inte styra alls, utan låta 290 kommuner uppfinna egna hjul samtidigt som regioner och myndigheter arbetar i sina egna stuprör, är definitionen av slöseri.
Vi kan börja med det enklaste. Den som har möjlighet att använda digitala tjänster ska göra det, enligt dansk modell med statligt ID och krav på digital brevlåda.
Så, Åke Nordlander, Sveriges slöserikommissionär: Ett studiebesök hos borgerservice i Københavns Kommune bör vara din första anhalt. Se och lär av dem som redan har gjort resan.
Eric P. Stark
Verksamhetsutvecklare i den kommunala sektorn samt föreläsare och konsult inom digitalisering
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
