Förslag om brottsbekämpning splittrar remissinstanser
Flera myndigheter säger ja till förslaget att Försäkringskassan ska få en egen brottsbekämpande verksamhet. Samtidigt är kritiken omfattande. Brottsförebyggande rådet, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten varnar för att brottsbekämpningen splittras.
I mars lämnade utredaren Mikael Westberg en promemoria till regeringen med förslag om hur en särskild, avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan skulle kunna utformas. När promemorian överlämnades till socialförsäkringsminister Anna Tenje, M, konstaterade hon att Försäkringskassan kan bli en ”bidragspolis”.
Utredaren föreslog att Försäkringskassans verksamhet ska ha en brottsutredande del och en underrättelseverksamhet för att förebygga, förhindra och upptäcka brott. I den brottsutredande delen ska Försäkringskassan kunna använda vissa tvångsmedel och tvångsmedelsliknande åtgärder, exempelvis att verkställa beslut om beslag och penningbeslag när våld inte behöver användas. Utredningen föreslog också att Försäkringskassan ska få verkställa beslut om kroppsbesiktning i form av prov för dna-analys för att registrera en misstänkts dna-profil i ett biometriregister, så kallad registertopsning, när våld inte behöver användas.
Utredningen lämnade också förslag på en ny lag om personuppgiftsbehandling, nya regler om informationsdelning och informationstillgång samt ändringar i offentlighet- och sekretesslagstiftningen.
Utredningens promemoria har nu varit ute på remiss, och remissinstanserna är splittrade.
Försäkringskassan tillstyrker förslaget, men efterfrågar tydliga besked om resurser och tid för genomförandet. Om reformen ska träda i kraft den 1 januari 2028 bedömer myndigheten att det krävs ett särskilt regeringsuppdrag redan under 2026 för att det ska vara möjligt att börja förbereda verksamheten.
Försäkringskassan bedömer också att den brottsutredande verksamheten kommer att kräva väsentligt fler årsarbetare än vad utredningen räknat med. Eftersom kostnadsberäkningarna är osäkra anser myndigheten att resurserna måste anpassas efter den ambitionsnivå som lagstiftaren slutligen väljer.
Även Skatteverket tillstyrker utredningens förslag och konstaterar i sitt remissvar att den föreslagna regleringen i hög grad motsvarar den som gäller för Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet.
Ekobrottsmyndigheten lyfter i sitt remissvar fram Försäkringskassans kunskap om bidrag och förmåner samt myndighetens förvaltningsrättsliga kompetens. Det kan enligt Ekobrottsmyndigheten bidra till kortare utredningstider och effektivare utredningar. Samtidigt krävs tillräckliga resurser även hos polis och åklagare, eftersom Försäkringskassan blir beroende av dem för att kunna driva ärendena vidare, skriver Ekobrottsmyndigheten i sitt remissvar.
Arbetsförmedlingen efterlyser en bredare lösning för bidragsbrottsutredningar. Myndigheten har tidigare ställt sig positiv till att Ekobrottsmyndigheten får ansvar för att utreda alla grova bidragsbrott mot välfärdssystemen.
Flera remissinstanser avstyrker utredningens förslag helt.
Brottsförebyggande rådet, Brå, anser att det finns starka skäl att först invänta effekterna av de administrativa sanktioner som infördes 1 juli i år, som syftar till att förebygga bidragsbrott. Den uppfattningen delas av flera andra remissinstanser, bland dem Statskontoret, som också avstyrker förslaget.
Brå varnar även för att de föreslagna förändringarna innebär att Försäkringskassan skulle få dubbla roller: att både betala ut ersättning och ingripa mot brott.
Enligt Brå finns dessutom en risk för att ansvaret för bidragsbrott och andra välfärdsbrott splittras ytterligare. Myndigheten ifrågasätter om problem med polisens styrning och prioriteringar bör lösas genom att andra myndigheter tar över brottsbekämpande uppgifter.
Brå anser också att resurser i första hand bör användas för att upptäcka och stoppa felaktiga utbetalningar innan pengar har betalats ut, snarare än till återkrav och brottsutredningar.
Även Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, avstyrker förslaget. Myndigheten anser bland annat att det saknas en analys av hur rättssäkerheten ska säkerställas när Försäkringskassan får både förvaltande och brottsbekämpande uppgifter. ISF efterlyser också en analys av kostnadseffektiviteten och anser att utredningen underskattat förändringen av myndighetens uppdrag.
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten avstyrker också förslaget. Polismyndigheten bedömer att det inte är kostnadseffektivt för samhället och varnar, liksom flera andra remissinstanser, för en ökad fragmentering av brottsbekämpningen.
Domstolsverket pekar på osäkerheter kring både digitalisering och kostnader. Om Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet kan det påverka rättsväsendets digitala informationsflöden och befintliga tekniska lösningar, konstaterar myndigheten. Domstolsverket bedömer därför att de ekonomiska konsekvenserna för Sveriges Domstolar är svåra att överblicka.
Arbetsgivarverket avstyrker inte förslaget men pekar på att det innebär ett tydligt skifte från traditionell förvaltning till brottsutredning och underrättelseverksamhet. Den statliga arbetsgivarorganisationen efterlyser tydlighet vad gäller ansvar och mandat och betonar behovet av resurser för arbetsmiljö, säkerhet och kompetensförsörjning.
TCO varken tillstyrker eller avstyrker utredningens förslag och skriver att det inte är centralorganisationens uppgift att avgöra om utredningens förslag är det mest effektiva sättet att förebygga och bekämpa bidragsbrott.
Redan i dag har Försäkringskassan en omfattande verksamhet för att upptäcka och motverka bidragsbrott, men i utredningen konstateras att myndigheten inte har brottsbekämpande befogenheter i egentlig mening.
När promemorian presenterades sade Thomas Åding, avdelningsordförande för ST inom Försäkringskassan, att en brottsbekämpande verksamhet inom myndighetens ramar ”riskerar att förvirra bilden av vilken myndighet vi är”. I en kommentar till Publikt skriver han nu att det är bättre att den brottsbekämpande verksamheten ligger kvar hos Polisen och Åklagarmyndigheten, men att bidragsbrotten behöver prioriteras högre.
Thomas Åding framhåller att det är ett viktigt arbete och att Försäkringskassan har vissa fördelar i arbetet mot inom socialförsäkringen, bland annat genom den information som finns i ärendena. ”Men det finns risk för att detta uppdraget tar resurser från Försäkringskassans övriga uppdrag, samt en risk med en otydlighet i var Försäkringskassans uppdrag slutar och Polisens och Åklagarmyndighetens börjar”, skriver han.
Utredningen har föreslagit att förändringarna ska träda i kraft 1 januari 2028.
Administrativa sanktionsavgifter infördes 1 juli
Riksdagen röstade i maj ja till regeringens förslag om att införa en sanktionsavgift för den som i vissa fall har orsakat att en ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp.
De nya reglerna börjar gälla den 1 juli 2026, med vissa övergångsbestämmelser. De gäller både den som har gjort fel av misstag och den som inte har meddelat att uppgifter har ändrats.
Sanktionsavgiften är 25 procent av det belopp som betalats ut fel och som man ska betala tillbaka. Har man till exempel fått 12 000 kronor för mycket i barnbidrag skulle sanktionsavgiften bli 3 000 kronor.
Det finns en lägsta gräns som gör att avgiften alltid blir minst 2 368 kronor.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
