Stolt över lönepolitiken

DEBATT: FACKET2017-02-14
STs ordförande Britta Lejon svarar Thomas Janson, som anser att avtalens utveckling har försvagat facket.

I två debattartiklar (Publikt nr 14-2016 och 1-2017) har Thomas Janson, sektionsordförande för ST inom Regeringskansliet, lyft fram fackets roll och att den rollen behöver stärkas. Han menar att effekterna för medlemmarna annars riskerar att bli negativa, med minskat löneutrymme och sämre arbetsvillkor.

Givetvis delar jag Thomas Jansons ståndpunkt att vi i facket inte ska frånhända oss makt och inflytande till arbetsgivarna. Den allra viktigaste förutsättningen för att våra medlemmars inflytande över villkoren i jobbet ska öka är att vårt medlemsantal och vår organisationsgrad ökar. Det har vi lyckats med – sedan tre år tillbaka har vi vänt medlemsutvecklingen i ST.

Vi är redan i dag det fackförbund som kan mest om den statliga sektorn och jobben där. Vi är inne i ett utvecklingsarbete vars hela syfte är att göra ett bra förbund ännu bättre. Vår gemen­samma förmåga att förbättra våra medlemmars villkor ska öka. Genom att vara facket för alla på arbets­platsen och finnas representerade på alla arbetsplatser, kan vi framgångsrikt arbeta gemensamt för att förbättra arbetsvillkor.

Vi vill att alla ska få en reallöne­utveckling. Det är en av de viktigaste orsakerna till att vi, trots mångårigt motstånd från Arbetsgivarverket, driver frågan om att våra centrala avtal ska innehålla siffror för löne­ökningarna.

Den enskildes inflytande över sin löneutveckling är grundläggande. För det krävs starka fack som kan sluta bra kollektivavtal. Vi i ST har valt att låta medlemmarna lokalt välja form för de lokala löneförhandlingarna – traditionell förhandling eller löne­sättande samtal.

Den valfriheten är vi ensamma om på statens område. Vare sig Seko eller Saco-S gör så. Det ställer högre krav på oss som fack, vi måste upprätthålla kompetens för båda arbetssätten. Att vi trots arbetsgivarens motstånd slåss för att kunna behålla den traditionella kollektivavtalsförhandlingen handlar om vår över­tygelse dels om vikten av valfrihet för medlemmarna, dels om värdet av kollektiva förhandlingar. Båda model­lerna har sina för- och nackdelar. Och oavsett modell måste ändå samma viktiga för- och efterarbete med lönekrite­rier, lönestruktur och lönesamtal med mera genomföras. Det finns en viktig diskussion att föra om den statliga sektorns utveckling, där formen för lönebildningen är en del.

På den senaste kongressen beslöts att förbundet ska omarbeta den löne­politiska plattformen, i akt och mening att stärka medlemmarnas långsiktiga inflytande över sin lön och and­ra villkor i arbetet. Även om vi inte alltid lyckas få gehör för våra ståndpunkter hos våra motparter så är jag stolt över Fackförbundet STs löne­politik och vårt fackliga arbete. Jag ser fram emot fortsatta diskussioner med Thomas Janson och andra medlemmar i förbundet.

Britta Lejon, ordförande i fackförbundet ST

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.