Annons:

Karolina Embring, Kristoffer Benjaminsson och Ulrika Holmström, ledamöter av sektionsstyrelsen för ST inom Länsstyrelsen i Stockholms län.
Bild: Maria Sand Vaziri
Karolina Embring, Kristoffer Benjaminsson och Ulrika Holmström, ledamöter av sektionsstyrelsen för ST inom Länsstyrelsen i Stockholms län.

Synen på statsförvaltningen hotar tilliten

DEBATT: STATSFÖRVALTNING2025-06-27

Att Anna Kinberg Batra ska utreda länsstyrelsernas uppdrag och organisering upplever många medlemmar som ett slag i ansiktet, skriver Karolina Embring, Kristoffer Benjaminsson och Ulrika Holmström i STs sektionsstyrelse på Länsstyrelsen i Stockholms län. Men den tidigare landshövdingens agerande är en del av en generell utveckling i statsförvaltningen där utgifter bantas genom att effektivisera handläggningen och öka politikens inflytande på besluten, menar de.

Det finns nog ingen som missat att Anna Kinberg Batra fick lämna sin post som landshövding på Länsstyrelsen i Stockholms län i september förra året. När vi som arbetar på länsstyrelsen träffar nya människor är första frågan nästan alltid något relaterat till henne. Det är imponerande att hon på så kort tid kunnat sätta en så stark prägel på diskussionen om en myndighet med femhundra anställda och så många samhällsviktiga uppdrag.

Det som har stått i fokus för både allmänheten och medierna har hela tiden varit Anna Kinberg Batras korruption. Det är nämligen korruption det är fråga om, om än inte i straffrättslig mening, när man anställer en kompis till en hög position eller en annan bekant till en chefstjänst trots att denne saknar den kompetens som det ställdes krav på i annonsen.

Enligt justitieombudsmannen Per Lennerbrant vittnade Anna Kinberg Batras agerande om ”nonchalans och en bristande respekt för de grundläggande bestämmelser som finns för att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet”. Hon förtjänade allvarlig kritik för sitt agerande, ansåg JO.

Att hon inte förlorade sin anställning efter sitt klandervärda beteende utan i stället omplacerades till Regeringskansliet kan tyckas anmärkningsvärt nog – men konstigheterna slutar inte där. Anna Kinberg Batra har nyligen av sin nuvarande arbetsgivare fått uppgiften att analysera länsstyrelsernas uppdrag och organisering.

Ja, ni läste rätt. Regeringskansliet ger alltså uppgiften att undersöka hur länsstyrelsernas uppdrag kan göras bättre, begripligare och tydligare, till en person som tvingats lämna en länsstyrelse sedan hon brustit i respekt för det regelverk som ska bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet.

Det är ett häpnadsväckande beslut som har föranlett både oro och upprördhet hos många av våra kollegor, inte bara i Stockholm utan även på andra länsstyrelser. Många av oss upplever det som ett slag i ansiktet efter personliga erfarenheter av hennes toxiska ledarstil – hur hon körde över myndighetens experter, skapade krångliga beslutsvägar och på oklara grunder påverkade verksamhetsbeslut.

Det var upprörande att vår högsta chef inte klarade av att följa regler när många av oss dagligen arbetar med att se till att resten av samhället följer rådande regler.

Men trots denna frustration är vi inte ute efter ett karaktärsmord på Anna Kinberg Batra. Vi ser en mer allvarlig problematik. Anna Kinberg Batras inflytande på Länsstyrelsen i Stockholms län representerar en generell utveckling i statsförvaltningen där utgifter ska bantas genom att effektivisera handläggningen och öka politikens direkta inflytande på myndighetsbesluten. Ett annat exempel på detta är hur sakkunniga på Sida kördes över efter politiska påtryckningar i frågorna om finansieringen av UNRWA och stödet till Sverigedemokraternas stiftelse Hepatica.

Enligt denna syn ska myndigheter styras som företag. De anställdas uppgift är – något tillspetsat – att vara kuggar i ett maskineri som utför det som ledningen bestämt. Och här sätts kvantitet framför kvalitet. Vår verksamhet mäts med nyckeltal som inte tar hänsyn till om handläggningen är rättssäker och ärendena är väl utredda. Det avgörande är hur lång tid det tagit att handlägga dem. Det är gissningsvis en av orsakerna till att flera avdelningar har som ett uttalat mål att de anställda ska vara generalister som kan göra ”lite av allt”.

Problemet är inte knutet till Anna Kinberg Batra som person. Hotet mot svensk förvaltning finns kvar oavsett vilka uppdrag hon får på ”elefantkyrkogården”. Att en person gynnar sig själv och sina vänner är absolut ett problem, men vi får inte fastna där. Anna Kinberg Batra offrades för att det blev politiskt kostsamt att ha henne kvar, men ingenting i det sätt på vilket hon utförde sitt uppdrag var ett problem för regeringen.

För demokratier är tilliten till samhällets institutioner helt central. Den bidrar till stabilitet, framtidstro och välstånd. Men denna tillit är inte självklar idag. Det är inte för inte som tilliten och förtroendet för offentlig verksamhet kallas ”det svenska guldet”. Vi statliga tjänstemän och vår expertis inom allt från mäns våld mot kvinnor till klimatrisker och miljögifter har en avgörande roll i detta. Det är vi stolta över, och vi tar den rollen på stort allvar.

Oavsett om Anna Kinberg Batra eller någon annan utreder länsstyrelsernas organisering befarar vi att slutsatserna blir desamma. Och vi vågar lova att ordet effektivisering kommer att dyka upp i utredningen. Är det verkligen dit vi vill?

Ulrika Holmström
Sektionsordförande för ST inom Länsstyrelsen i Stockholms län

Karolina Embring
Sektionsordförande för ST inom Länsstyrelsen i Stockholms län

Kristoffer Benjaminsson
Ledamot av sektionsstyrelsen för ST inom Länsstyrelsen i Stockholms län

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.