Natali Engstam Phalén, Generalsekreterare vid Institutet mot mutor.
Natali Engstam Phalén, Generalsekreterare vid Institutet mot mutor.

Viktigt att lära av korruptionsfallen

DEBATT: KORRUPTION2020-02-20
Det är viktigt att dra lärdomar av de korruptionsfall som inträffat på myndigheter, och bygga upp system och kulturer som motverkar korruption, skriver Institutet mot mutors generalsekreterare Natali Engstam Phalén.

Nu har åtal har väckts mot ett antal personer som följd av avslöjandena om misstänkt korruption vid Statens fastighetsverk. Skuldfrågan är ännu inte prövad, så det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av målet. Men även om händelserna som ligger till grund för åtalet är ovanliga är de inte unika. Målet – liksom andra fall – vittnar om att korruption förekommer även i Sverige, även om den i en internationell jämförelse är begränsad. Det finns anledning att ställa frågan om det går att dra några generella lärdomar kring hur dessa händelser kunde inträffa.

En läroprocess är nödvändig. Varje korruptionsfall medför ett slag mot den så viktiga tilliten i vårt samhälle och förtroendet för den offentliga förvaltningen. När korruption tillåts påverka beslutsprocesser sätts grundläggande principer om saklighet och opartiskhet ur spel, alltid till en kostnad för såväl enskilda personer och verksamheter som samhället i stort.

En återkommande kritik från bland andra Riksrevisionen och Statskontoret rörande myndigheters och kommuners arbete mot korruption är att riskmedvetenheten är för låg. Många organisationer tycks präglade av en naivitet, där uppfattningen är att korruption är något främmande som inte kan ske i den egna organisationen.

Korruptionsrisker finns dock överallt där människor finns och framförallt i gränssnittet mellan det offentliga och det privata, där enskilda tjänstemän kan fatta beslut i relation till leverantörer i samband med stora affärer. Även organisationskulturen och en otydlig rollfördelning kan öka risken för korruption. Särskilt riskfyllt är en ”känsla att man driver företag” i offentliga verksamheter och situationer då den professionella och den privata rollen blandas samman. 

Gemensamt för många korruptionsfall är att ledande personer i organisationen antingen har varit direkt involverade eller att det har saknats ett tydligt ledarskap.

Ledningens roll i arbetet med att motverka korruption kan inte nog betonas. Ledningen ska säkerställa att det finns en intern styrning och kontroll baserad på identifierade risker. Personer i ledande positioner har också ansvar för att skapa en tydlighet kring vad som ska gälla i olika situationer och att våga ta svåra diskussioner om rätt eller fel. Den moraliska kompass som varje anställd behöver måste ständigt kalibreras genom exempelvis utbildningar och dilemmadiskussioner. Det yttersta ansvaret för detta ligger på ledningen. 

Korruptionsöverträdelser är sällan en enskild händelse, och den som till slut går över den juridiska eller etiska gränsen har ofta tagit flera mindre steg på vägen dit. Detta görs sällan osett. I flera studier har det framhållits att det i princip alltid finns vetskap om korrupta ageranden inom en organisation. Alltför ofta tystas dock larm inifrån ned eller förbises vilket skapar skadliga tystnadskulturer och omöjliggör ansvarsutkrävande. Konsekvensen blir att negativa beteenden får fortgå samtidigt som en kultur växer fram där normen för det acceptabla förskjuts i fel riktning.

I maj presenteras en utredning om hur det nya EU-direktivet som ställer krav på visselblåsningssystem ska implementeras. Visst behövs formella rapporteringskanaler, men för att få verklig effekt måste dessa kompletteras med tydliga rutiner för hur sådana rapporter ska hanteras, uppmuntran till och skydd för visselblåsare samt former för ansvarsutkrävande om oegentligheter upptäcks. 

Det är inte möjligt att ha kontrollsystem som förhindrar varje tänkbar korruptionsöverträdelse. Men lärdomarna från tidigare korruptionsfall visar att det finns åtgärder som kan och bör finnas på plats för att så långt som möjligt skapa kulturer där korruption inte trivs: En riskanalys i verksamheten, ett starkt och tydligt ledarskap, en intern styrning och kontroll som är anpassad efter identifierade risker, utbildning för samtliga inom organisationen samt en öppen och transparent kultur där ansvar utkrävs.

 

Natali Engstam Phalén

Generalsekreterare, Institutet mot mutor

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.