Tjänsteman med uppdrag att lösa brott

Mitt emot Örebros nya polishus med glittrande vit fasad i modern design ligger Skatteverkets alldagliga byggnad. Ingången är oansenlig och skylten blekt. Men jobbet är spännande, berättar ST-medlemmen och skatte­brottsutredaren Emma Boberg när hon visar vägen uppför de slitna sten­trapporna i husets mitt.

– Det är så varierande. Ena dagen kan jag begrava mig i siffror för att hitta luckor eller förstå samband, andra dagen planerar jag ett förhör och tänker igenom vad jag ska fråga.

I Örebro är de femton personer som arbetar med skattebrott, och totalt har Skatteverket omkring tvåhundra skatte­brottsutredare runt om i lan-det.

– Många av oss som jobbar med brottsutredning har jobbat länge och har specialistkompetens inom skatte­området, säger Emma Boberg.

Väl uppe i Skatteverkets lokaler hälsar hon glatt på sina arbetskamrater. Invändigt är kontoret nyrenoverat och det öppna kontorslandskapet domineras av skrivbordsmöbler i ljust trä. Emma Boberg sätter sig på sin plats, längst ned vid fönstret i ena hörnet. Hon flyttar undan en kaffemugg med Skatteverkets logga på.

I grunden har hon en fyraårig universitetsutbildning och examen som rättsvetare. Innan hon blev skattebrottsutredare hade hon jobbat i nio år på olika avdelningar inom myndigheten. Därefter har hon gått en intern utbildning med bland annat förunder­sökningsförfarande, straffrätt och förhörs­teknik.

Som färdigutbildad skattebrottsutredare har Emma Boberg befogenhet att genomföra utredningar och kan även hålla förhör med misstänkta och vittnen. Men det är Ekobrottsmyndighetens åklagare som är för­undersökningsledare och tar ställning till om förundersökning ska inledas.

– När det är gjort får vi utredningsdirektiv av åklagaren. Mina arbetsuppgifter handlar om insamling, utredning och analys om det misstänkta skatte- eller bokföringsbrottet, säger hon.

Skatteverket är inte den enda myndigheten som har fått uppgifter som kan ses som »polisiära«.

Redan på 1960-talet fick Tullverket befogenhet att leda förundersökningar, bedriva utredningar och arbeta med underrättelser och spaning.

De tulltjänstemän som arbetar med brottsutredningar har oftast en civil bakgrund, även om det förekommer att poliser söker sig till myndig­heten. För att bli brottsutredare måste tull­tjänste­männen precis som skatte­brotts­utredarna gå en intern utbildning.

Skatteverket fick befogenheter att utreda brott på 1990-talet, när den dåvarande socialdemokratiska rege­ringen tog fram en ny strategi för att komma till rätta med ett växande antal ekobrott.

Strategin ledde dels till att Skatteverkets skattebrottsenhet bildades, dels till att specialistmyndigheten Ekobrottsmyndigheten, EBM, inrättades. Där arbetar både poliser, åklagare och civila specialister inom en och samma organisation. Målet med såväl skattebrottsenheten som EBM var att förbättra ekobrottsutredningarna och förkorta handläggnings­tiderna.

Forsknings- och utredningsrådet Lars Korsell på Brottsförebyggande
rådet, Brå, är redaktör för en nyutkommen antologi om de senaste tjugo årens ekobrottsbekämpning. Han ser en tydlig trend mot att det polisiära mono­polet splittras upp alltmer.

– Det började lite stillsamt med Tullverket men utvidgades till Skatte­verket och Ekobrottsmyndigheten. Nu närmar sig även andra myndig­heter Polisen och arbetar mer polisiärt, konstaterar han.

Som exempel nämner han Försäkringskassan, som gör egna interna utredningar – men i en gråzon utan egentliga polisiära befogenheter.

Försäkringskassans verksamhets­område Kontroll har 140 anställda. Många är försäkringshandläggare med lång erfarenhet eller jurister.

– Vi gör kompletta och omfattande utredningar av misstänkta brott och bedrägerier mot försäkrings­systemen som vi sedan överlämnar till Polisen, säger verksam­hetsområdeschefen Britt-Marie Hultström.

Myndigheten har specialutbildat ett trettiotal anställda som har som uppgift att göra välunderbyggda polis­anmälningar.

– Vi utvecklar ständigt våra metoder tillsammans med Polisen. Just nu arbetar vi med ett digitalt verktyg för polisanmälningar, säger Britt-Marie Hultström.

På Skatteverket i Örebro visar Emma Boberg vägen ned till ett av de två förhörsrummen på bottenvåningen. I det ljusa rummet finns ett bord och några stolar.

I de flesta fall kommer den som ska förhöras hit till Skatteverket, men det händer att den misstänkte är frihetsberövad och då åker skattebrotts­utredarna till häktet och håller förhör, förklarar hon.

– Oftast är vi fyra till fem personer här inne, eftersom vi ofta är två som håller förhör och den som ska förhöras vanligtvis har med sig advokat. Dessutom måste vi ha med en polis som kan topsa, det vill säga ta dna-prov på den misstänkte. Det måste göras för alla personer som är misstänkta för brott där fängelse finns med i straffskalan.

Skattebrottsutredare har inte be­fogenhet att topsa.

– Det är inget problem här, eftersom Ekobrottsmyndighetens poliser sitter i samma hus. Men vårt kontor ansvarar också för Värmland och Dalarna och där måste vi arrangera så att den lokala polisen kommer och topsar.

Just nu jobbar Emma Boberg med ett misstänkt bokföringsbrott. Det är ett fall där en person har haft ett företag vid sidan av sitt vanliga jobb. Själva anmälan har gjorts av Skatteverkets beskattningssida, som upptäckt tveksamheter vid en revision.

– Åklagaren har bett att jag ska ta in bokföringen. Jag har fått den som fil. Problemet är att bokföringen skötts i Excel, vilket inte är korrekt eftersom den enligt reglerna ska vara varaktig och inte gå att ändra.

Hon berättar att hon ibland också får ta in själva verifikationerna – alltså kvittona för varje post – eller ta in kompletteringar från taxering, skatte­deklarationer eller andra myndigheter.

I det här fallet har hon redan hållit förhör.

– Personen fick då berätta vad som hänt. För bokföringsbrott räcker det med att man varit oaktsam för att ha begått ett brott. Man ska hålla sig informerad om de krav som ställs på en som företagare.

I andra fall handlar misstankarna om mer allvarliga brott, exempelvis grovt skattebrott med höga belopp. De har i normalfallet upptäckts i Skatteverkets utredningsverksamhet.

– Tillvägagångssättet kan vara att man redovisar noll för att man helt enkelt inte har pengar till att betala skatt för tillfället. Det vi ska försöka reda ut i förhöret är om det finns ett uppsåt. Det är inte helt ovanligt att de säger att »jag hade inte pengar så jag trodde att jag kunde göra så, tillfälligt«.

När ärendet är utrett redovisar hon underlaget till åklagare i form av för­undersökningsprotokoll. Det är åklagaren som tar beslut om åtal ska väckas eller inte.

Emma Boberg har hittills inte träffat någon som varit aggressiv. Där­emot är det vanligt att de som förhörs är väldigt nervösa. En viktig egenskap för henne som förhörsledare är därför att kunna ta människor, vara lugn, pedago­gisk och lyhörd.

– Det går inte att säga att det är någon speciell typ av människor – det är verkligen från alla samhällsskikt, vanliga människor som du och jag, säger hon.

Att det verkade vara spännande och utmanande att få hålla förhör var en av anledningarna till att hon sökte sig till jobbet som skattebrottsutredare. Hon tycker att hon som jurist och hennes teamkollega Tomas Eriksson, som är ekonom, kompletterar varandra.

– I början var jag mer bunden av forma­lia och papper. Nu kan jag förhöra mer ledigt, men ändå klara av den obligatoriska formalian.

Emma Boberg tycker i det stora hela att hon har de befogenheter hon behöver för att göra ett bra jobb. Men det finns saker som skulle under­lätta arbetet, som att kunna topsa. Och trots att utredarna är anställda på Skatteverket har de inte tillgång till alla system. I många fall måste uppgifter begäras ut från beskattningssidan och då görs först en sekretessprövning, som kan ta tid.

– Jag blev ganska chockad när jag började här, för jag hade ju åtkomst till varje system som skattehandläggare, men sedan jag kom till skattebrottsenheten har jag inte det.

De ärenden som skattebrotts­enheten utreder delas in i tre olika kate­gorier. Mängdärenden ska utredas skyndsamt. Projektärenden kräver fler utredningsåtgärder och förhör och får därför ta lite längre tid. För de särskilt krävande ärendena behövs oftast en utredningsgrupp, berättar Emma Bobergs chef Maria Nydén.

– Då jobbar vi ofta tillsammans med and­ra myndigheter, som Ekobrottsmyndigheten. Dessa brott kan vara oerhört komplicerade och ta mycket lång tid att utreda, säger Maria Nydén.

Hon är också ansvarig för tre an­ställda som jobbar med underrättelse­verksamhet, en annan polisiär befogen­het som Skatteverket fick när man tog över utredningen av skatte­brott från Polisen.

De tjänstemän som arbetar inom underrättelseverksamheten samlar in, bearbetar och analyserar information.

– Genom bättre kunskaper kan skatte­brottsenheten arbeta för att före­bygga brott och för att brottslig verksamhet ska kunna upptäckas så tidigt som möjligt, säger Maria Nydén.

Även Tullverket och Ekobrottsmyndigheten har befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet. I Försäkringskassans utredningsarbete kont­rolleras och bearbetas information från öppna källor som sociala medier, men myndigheten vill inte kalla det regelrätt spaning.

En anledning till att skattebrotts­enheten och EBM inrättades var att kvaliteten på ekobrottsutredningarna ansågs vara för dålig. Men utveck­lingen mot att fler myndigheter är inblandade i brottsbekämpningen har inte varit helt okomplicerad.

Sten Lindström, före detta polischef vid Ekobrottsmyndigheten, vittnar i Brås antologi om de senaste tjugo årens ekobrottsbekämpning om hur det var att starta en ny myndighet som skulle ta över en del av polisens jobb: »För oss … innebar de första två åren en ständig tvekamp mot länskriminalen i Stockholm. I lägen då samarbete efterfrågades av EBM blev svaren dröjande, av­visande, kostnadskrävande och svåra att tillmötesgå«, skriver han.

Annette Bergvall, nationellt ansvarig för skattebrottsenheterna på Skatte­verket, menar precis som många andra av författarna i antologin att det var ett stort steg att skattebrottsenheter infördes.

Hon antyder också att gränsdragningarna kan bli svåra, att brottslig­heten inte alltid organiserar sig lika fint som myndigheterna har tänkt sig. När personer granskas hittar man sådant som inte hör till just den egna myndighetens ansvarsområde – och då ska olika poliser och åklagare dras in. Det här är ett problem för både skattebrottsenheten, Polisen och Ekobrottsmyndigheten, skriver hon.

Det kan Huseyin Aldur, skattebrottsutredare på Skatteverket sedan femton år, skriva under på. Han är ekonom i grunden och jobbar i Stockholm.

– Jag kan behöva gå till polisen eller EBM för att få uppgifter, men att vi är olika myndigheter försvårar så klart arbetet. Men det är tyvärr detsamma inom Skatteverket, eftersom vi på skatte­brottsenheten inte ens har tillgång till alla uppgifter inom Skatte­verket.

Han tycker att det skulle vara bättre om alla utredare, såväl poliser som civila, satt vid en myndighet.

– Det skulle vara effektivare.

Dessutom anser han att Skatte­verkets skattebrottsenhet har kompetens att utreda fler typer av brott än i dag. Han nämner bedrägerier, falska identitetsuppgifter, bedrägerier kring assistans­ersättning och nästan alla brott från konkursförvaltare.

– Det är synd att vi civila utredare inte syns så mycket och att skattebrottsenheten inte syns utåt, trots att vi utför så mycket, säger Huseyin Aldur.

Även forsknings- och utrednings­rådet Lars Korsell ser ett behov av att driva specialiseringen längre.

– De som begår brott är mer specialiserade i dag, så det måste även myndigheterna och deras anställda vara.

Han menar att brottsbekämpningen både inom Polisen och andra myndigheter redan nu kräver fler civila specialister med djupa kunskaper i sina ämnen. Han anser också att det behövs mer samverkan mellan rätts­väsendet och andra myndigheter.

– En viktig lärdom under de senaste tjugo åren är att specialiserade aktörer ska samarbeta när det främjar underrättelseverksamhet, brottsutredning och att gå på pengarna, det vill säga beslagta kriminellas tillgångar på olika sätt. Det är då ett plus ett blir tre, säger Lars Korsell.

Emma Boberg på Skatteverket i Örebro håller med om att gott samarbete mellan olika myndigheter är en förutsättning för ett gott resultat.

– Här hos oss fungerar samarbetet med Ekobrottsmyndigheten bra.

Men hon vill inte uttala sig om dagens arbetsfördelning mellan de olika myndigheterna är optimal.

– Självklart kan poliser göra delar av det arbete som jag som civil brotts­utredare utför, men jag har en annan kompetens. Det bästa är om vi sam­arbetar och drar nytta av varandras kompetenser.