Attentat och jubelfester

KRÖNIKA: GÖRAN GREIDER2003-12-16

”Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv” – så lyder underrubriken på ett av August Strindbergs mest satiriska verk, Det nya riket. Där driver han med tidens uppblåsta kulturliv och med överhetsstaten och det har på senare tid slagit mig hur väl det där uttrycket fångar också vår tid.

Av:  Göran Greider

Att vi lever i attentatens tid är det knappast någon som skulle opponera mot; terrorism och statsterrorism hetsar varandra, gör världen instabil och oförutsägbar. I slutändan är den avskyvärda terrorismen naturligtvis ett symptom på ohållbara klyftor och spänningar i världen. Kring förra sekelskiftet – decennierna kring 1900 – var det överhetsstaten som utmanades underifrån av framförallt arbetarrörelsen med strejker och krav på rösträtt.

Sverige var bråkigt. Ibland slog det gnistor mellan den förtryckta massan och eliten högt däruppe. Amaltheadådet 1909, när en båt med strejkbrytare sprängdes, är ett typiskt exempel. Överallt i Europa skapade den då ännu tämligen unga nationalismen spänningar och i kombination med industriålderns alltmer kusligt potenta kolonialism växte enorma spänningar som med full kraft utlöstes i första världskriget.

Men vi lever idag inte bara i attentatens tid. Vi befinner oss faktiskt också i klang- och jubelfesternas tidevarv.

Nyligen gick Nobelfesten av stapeln och jag måste säga att jag börjar bli utled på att höra om det evenemanget. Världen över sitter alltså TV-publik och tittar på när drottningar, statsmän och pristagare sitter och äter. Eller dansar.

Ja, till och med reportrarna på Vetenskapsradion degenererar under Nobelfesten och börjar flera dagar innan prata i r a d i o n (!) om vad de själva ska ha på sig för kläder. I själva verket är Nobelfesten ett slags elit- och prestigefest, särskilt viktig för de amerikanska universitet som samlar på Nobeltroféer.

Hade Strindberg skrivit idag skulle han, som ett framträdande drag i denna jubelfesternas epok, säkert ha noterat den tilltagande papparazzofieringen av politiken. Göran och Anitra, Bill och Hillary, Tony och Cherie; statsmän och personer på ledande poster skildras med Hänt-i-Veckan-journalistik och jag kan inte komma ifrån tanken att allt detta är till för att få medborgarna att hålla sig lugna och nöja sig med vad de har. Också de TV-sända välgörenhetsgalorna, som på allvar kom igång på åttiotalet, skulle nog ha ådragit sig den strindbergska blicken.

Terrorismens och kändisfesternas tidevarv, så lyder den moderna varianten av Strindbergs gamla undertitel. Själv var han en stormfågel för en ny tid. Han flög genom sin tids överhetssamhällen, landade aldrig.

Vad ska vår tids attentat och jubelfester mynna ut i?

Göran Greider är chefredaktör för Dalademokraten, författare och krönikör i ST Press.
Göran Greider är chefredaktör för Dalademokraten, författare och krönikör i ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA