Britta Röstlund: Frankrike står stadigt efter terrordådet

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2015-01-20
Turistattraktionerna står tomma i Paris efter terrordåden. Besökarna är rädda. Men det gäller inte parisarna. De tar ställning för ett tolerant och solidariskt samhälle och för tryck- och pressfrihet, skriver krönikören Britta Röstlund.

»Tre dagar som skakade Frankrike«är en flitigt använd rubrik för att sammanfatta terroristattentaten. Den rubriken väljer inte jag. Visst skakade det. Men snabbt tog fransmännen ställning på sitt alldeles unika sätt.

Det är onsdag strax före lunch. Allt sker mycket snabbt. På några minuter har två terrorister mördat 12 personer på tidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris. Kort därefter twittrar en fransk journalist: »Je suis Charlie«– Jag är Charlie. Han hade nog aldrig kunnat föreställa sig den snabba och otroliga spridning hans slogan skulle få världen över. Efter två dagar har #jesuischarlie blivit en av de populäraste hashtaggarna i Twitters historia.

Det är inte över. En kvinnlig polis skjuts på öppen gata. Gisslan tas i en butik för kosherlivsmedel. Några i gisslan lyckas söka skydd i butikens kylrum, andra mördas. Samtidigt intar två terrorister ett tryckeri norr om Paris. En av grafikerna gömmer sig i ett skåp under diskhon och har sms-kontakt med polisen. Surrealistiskt.

Hur märks detta i Paris? Turistattraktionerna står tomma. Besökare i staden är rädda. Men inte parisarna. De annars jäktade stadsborna drar ned något på tempot. Eftertänksamhet. Man håller upp dörrar för varandra, ler mot okända, småpratar om det som hänt. En uteliggare har skrivit »Je suis Charlie« på sin skylt. Aldrig har det klirrat till så många gånger under en dag i hans skål på marken.

Frankrike skakar inte. Fransmännen tar ställning. Alltid. Vare sig det gäller mat eller politik. Nu tar de inte ställning mot något utan för ett tolerant och solidariskt samhälle och för tryck- och pressfrihet. Och det på ett unikt sätt. I ett underhållnings­program hedras offren för terrorn med sång, musik och roliga sketcher. Ställningstagandet uttrycks i gråt och skratt om vartannat, och det i sin tur inger hopp.

Söndagen den 10 januari lyser solen över Paris. 1,5 miljoner människor är samlade för en manifestation, bland dem många av världens politiska ledare. Plötsligt kommer ett moln upp på himlen. Molnet har formen av ett manligt könsorgan – en vän till de mördade på tidningen Charlie Hebdo twittrar: »Nu har karikatyrtecknarna nått himlen«. Humorn och det skrivna ordet var det som orsakade terrordådet och blir även en del av sorgearbetet.

En vecka efter terroristattentatet kommer Charlie Hebdo ut med ett nytt nummer. Omslaget har rubriken »Allt är förlåtet« och en karikatyrteckning av profeten Muhammed som håller en skylt med texten »Je suis Charlie«. På hans kind syns en tår. Tidningen brukar ha en upplaga på 60 000, men denna gång trycks den i tre miljoner exemplar. Tidningen säljs snabbt slut och dyker sedan upp på olika webbauktioner till hutlösa priser. Snabbt beslutas att trycka upp några miljoner exemplar till. Alla ska ha rätt att få en Charlie Hebdo. Ett symboliskt ställningstagande.


Britta Röstlund är chef­redaktör för tidskriften Tête à tête och bosatt i paris.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.