Christoph Andersson: Wannsee tur och retur

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA 2009-03-31

I dag hörs samma budskap från ultranationalister i Tyskland som från nazisterna under andra världskriget. Men fackföreningsrörelsen gör motstånd, skriver Christoph Andersson.

Av:  Christoph Andersson

Berlin i mars. Jag sitter på ett rödbrunt S-bahntåg. Genom fönstret blickar jag ut över stationen Grunewald, en till synes helt vanlig pendeltågsstation. Men den har en mörk historia. Från perrong 17 forslades Berlins judar till nazityska förintelseläger. Transporterna pågick ända till februari 1945.

S-tåget rullar vidare. Några minuter senare byter jag till buss, i riktning mot tyska facket Verdis kursgård i Wannsee. På vägen passerar bussen en magnifik villa. I salongerna samlades företrädare för naziregimen i januari 1942. Över cigarrer och konjak beslöt de att alla Europas judar skulle utrotas. Tio år tidigare hade nazisterna förespråkat en annan linje och utlovat »hjälp« åt judar som »frivilligt« lämnande Tyskland.

I dag hörs samma budskap om »frivillighet« från ultranationalistiska partier, däribland tyska NPD. Europas invandrare ska få »stöd« att flytta »hem«. Med allt detta i tankarna stiger jag in på Verdis kursgård. I plenisalen sitter ett hundratal fackliga företrädare från olika europeiska länder. Alla har kommit hit för att diskutera vad facken kan göra för att möta dagens växande ultrahöger.

— •l• —

»Högerextremisterna profiterar på den globala ekonomiska krisen. Likadant var det 1929«, säger Wolfgang Uellenberg från Verdi och pekar på historiska paralleller.

Verdi vill stoppa ultra­högerns frammarsch med en rättvis social politik, men också genom att förbjuda högerextrema partier. Tyska NPD ses som en direkt efterföljare till Hitlers gamla nazistparti NSDAP. Graeme Atkinson från brittiska och anti­rasistiska organisationen Searchligt stöder Verdi:

»Demokratin måste skydda sig mot extremhögern. Tyskarna har helt rätt. De har lärt av sin historia«, säger han från talarstolen.

— •l• —

Men två fackliga företrädare från Sverige, Johan Lindholm från Byggettan och Mats Wingborg från TCO, är tveksamma. »Det är ingen bra strategi att stänga ute främlingsfientliga, rasistiska och högerextrema partier från de demokratiska arenorna. Det skulle göra dem till martyrer«, anser Mats Wingborg.

I Wannsee uppstår en kulturkrock. Svenskarna vill bekämpa högerextremism genom öppen debatt. Tyskar och österrikare anser att det stadiet är passerat.

»Nazistpartiet fick aldrig egen majoritet i valen på 30-talet. I stället var det andra partier som hjälpte NSDAP till makten. Sånt kan hända igen. Därför är ett förbud nödvändigt«, kommenterar en Verdifunktionär.

På vägen hem passerar jag återigen Wannse-villan och Grunewald. Jag stiger på ett S-tåg med destination Oranienburg. I ortens koncentrationsläger Sachsenhausen hölls tyska fackföreningsmän inspärrade fram till 1945. Frågan är om historien hade blivit en annan om de i god tid hade lyckats förbjuda NSDAP.

Christoph Andersson är journalist. Han medarbetar i ST Press, gör radiodokumentärer för P1 och undervisar i journalistik på Södertörns högskola.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA