Göran Greider: Dags att gå – men vart?

KRÖNIKA2006-01-31
Av:  Göran Greider

Det blir färre och färre medlemmar i de politiska partierna och de som blir kvar blir bara konstigare och konstigare – så brukar jag i mörka stunder ställa en samtida diagnos. Ja, det finns faktiskt sociologer som hävdar att partierna egentligen inte vill ha medlemmar, eftersom de där medlemmarna mest ställer till besvär och försvårar snabba utspel och växlingar av dagordningen med sina evinnerliga krav på förankring. Partierna liknar i stället mer och mer ett slags medie- eller konsultföretag.

Än värre är att de som alltmer utformar politiken, de politiskt tillsatta tjänstemännen i ministrarnas korridorer, allt oftare rekryteras från samma utbildningsvärldar – jurister, ekonomer, statsvetare. Det har en rad undersökningar visat, bland annat den som radions Dagens Eko nyligen gjorde. Folk med arbetarursprung finns knappt längre i de tjänstemannaskaror som omger de högsta politikerna och heller inte människor med varierad yrkeserfarenhet från privat eller offentlig sektor – en socialarbetare är i den världen lika sällsynt som en uteliggare. Allt tyder på att både livsstilen och värderingarna hos dessa tjänstemannaskikt blir alltmer ensidig.

•l•

Är det här oundvikligt? Rör det sig om den obevekliga marsch in i ett byråkratiserat samhälle som den gamle sociologen Max Weber för snart hundra år sedan talade om? En isande polarnatt väntar oss, fruktade han, och de som tror att djupt kända idéer betyder något i politiken är bara drömmare. På område efter område har det verkligen också skett ett slags expertifiering av politiken. Det senaste exemplet är den kriskommission som, i bästa Assar Lindbecks-kommissionsstil (om någon minns den), tillsattes efter tsunamikatastrofen: Aktade experter och medborgare med höga löner och erfarenheter från lika höga samhällsposter sattes att utvärdera katastrofen och rentav bestämma dagordningen för hur vi politiskt ska värdera denna extraordinera naturkatastrof. Men även på andra områden har makt flyttat från folkvalda till experter: Riksbanken är väl det främsta exemplet, men även den ökande domstolsmakten i både Sverige och i Europaunionen handlar om samma sak.

•l•

Så där är experterna, tjänstemännen och de alltmer tomt skramlande partierna – och på andra sidan är de vanliga människorna.

Det är ju en mardröm.

Och jag är pessimist. Inte minst därför att den tredje statsmakt som är satt att undersöka den byråkratiserade världen själv styrs mycket av en elit (för att inte tala om att pressen ägs av en krympande skara makthavare).

Åttio-, nittio- och halva 00-talet har förflutit utan att denna värld av experter blivit genomblåst. Klockan är rätt mycket i demokratin. Det är dags att gå. Men vart? Och hur?

Göran Greider är chefredaktör för Dalademokraten, författare och krönikör i ST Press.
Göran Greider är chefredaktör för Dalademokraten, författare och krönikör i ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA