Gungorna och karusellen

KRÖNIKA: PERDAL2004-11-25

En verksamhet är kostnadseffektiv när de resultat som kommer ut av verksamheten motsvarar de ekonomiska resurser som har tillförts. Gör man en analys av effektiviteten måste man därför ta hänsyn till alla insatser som sker i verksamheten.

Av:  Anna-Lena Perdal

En analys av enbart en del av en verksamhet säger bara något om just den delen av verksamheten, och inte något om hela verksamhetens effektivitet.

Leder det verkligen till en ökad kostnadseffektivitet för helheten?

Eller kan det vara så att en omstrukturering leder till att andra delar av verksamheten försämras?

I den tidning som går ut till anställda vid universitetsservice vid Umeå universitet presenteras universitetets Administrativa projekt.

Tanken är att man vid universitetet inom två år ska ha gjort om administrationen, så att ett centralt servicecenter ska svara för större delen av den administration som idag utförs vid institutionerna.

Dessutom är tanken att viss del av administrationen ska skötas av annan personal vid institutionerna som adjunkter och lektorer.

Den planerade omstruktureringen vid Umeå universitet kan leda till att administrationen kommer att skötas av personer vilkas kunskaper bättre kan utnyttjas inom områden där de arbetar i dag.

Att adjunkter, lektorer och professorer som i dag sysslar med utbildning och forskning, ska sköta en del av administrationen kan mycket väl vara ett sämre resursutnyttjande än vad som är fallet nu.

Att utföra något på ett bra sätt kräver vetskap om hur man bör utföra detta något, samt kunskap om hur man kan göra det på ett bra sätt.

För ett maximalt resursutnyttjande krävs oftast att utföraren både vet vad som ska göras och hur det ska göras på bästa sätt.

Bästa resursutnyttjandet borde vara att låta de, som har kunskaper om administratíon och vet hur den bör ske, få sköta den.

Bästa utbildning och forskning torde vi få om de, som har kunskaper om utbildning och forskning, också får sysselsätta sig med det.

Att omstrukturera en verksamhet så att de som har specifika kunskaper inom ett område sätts att utföra ett arbete inom ett annat område, innebär sällan att resurserna utnyttjas bra.

När adjunkter och lektorer i framtiden lägger tid på administrativa uppgifter, vem ska då sköta den undervisning och forskning som de idag ägnar tid till?

Troligen tänker man sig inte att de administratörer, som kommer att få nedsatt tjänst genom omstruktureringen, ska sköta undervisning och forskning.

Men kanske vore det en idé i denna omstruktureringens tid?

Anna-Lena Perdal är ung ST-medlem, doktorand vid Umeå universitet och krönikör i ST Press.
Anna-Lena Perdal är ung ST-medlem, doktorand vid Umeå universitet och krönikör i ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA