Tänk ett steg till, medieutredare

KRÖNIKA: ARMIENTO2006-01-31

De senaste dagarna har morgontidningen inte väntat på hallmattan när jag masat mig upp ur sängen. Jag befinner mig i ett glapp mellan gammal och ny prenumeration som snart bör vara till ända. Hoppas jag.

För när jag nu går hemifrån infinner sig en osäkerhet på om jag missat något.

Det är inte i första hand stora händelser jag tänker på. Några minuter ekosändning räcker för att veta vad stort som skett i världen sedan gårdagens tv-nyheter. Nej, det är främst tidningens egna granskningar, debatten, diskussionen. Minst lika viktigt för att vara uppdaterad när jag kommer till jobbet.

Just kring vikten av det offentliga samtalet – och dagstidningarnas roll i det – resonerar en ny statlig utredning, som sett över stödet till dagspressen. Slutsatserna är knappast revolutionerande – man föreslår bara en varsam sandpappring på dagens system. Men grundtankarna är värda att nämna: Det behövs forum som förser medborgarna med den information de behöver så att de ”fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor”, granskar om ”den offentliga makten utövas under lagarna” och låter ”olika åsikter och kulturyttringar komma till tals”. För att säkra vår tillgång till en mångfald av massmedier som fyller dessa roller bör staten ingripa i marknaden.

Exakt hur det ska gå till kan man tycka olika om. Men att det är klokt att stödja den svagare dagstidningen på en ort för att undvika att den går omkull och lämnar kvar en outmanad herre på täppan tycker jag är en rimlig ståndpunkt.

Däremot är det synd att kommittén inte funderat i vidare cirklar. För även om man har rätt i att våra morgontidningar länge kommer att vara en huvudkälla för information och opinionsbildning så finns ju numera många andra röster nära till hands. Jag kan med ett par musklick komplettera min Stockholmsbaserade morgontidning med perspektiv från Oslo, New York, Jerusalem, Johannesburg och Delhi. Vill jag ta del av kommentarer publicerar fler människor sina åsikter på nätet varje dag än vad jag skulle hinna läsa på en månad. Och vill jag fördjupa mig kan jag på ett ögonblick hitta många av de texter från myndigheter och organisationer som journalisterna refererar.

Mediekartan har förändrats radikalt sedan pressstödet föddes. Morgontidningarna behövs fortfarande för att säkra en mångfald på det lokala planet. Men utvecklingen har nått en punkt där en lokaltidning knappast räcker för att ge oss de nyheter och den debatt vi bör hänga med i för att kunna ta full del i vår demokrati. Och det innebär nya utmaningar.

För även om utbudet på nätet är nära nog oändligt finns ett stort aber – alla kan inte ta del av det. Den teknik som krävs är inte gratis. Många behärskar den inte. Och för att kunna ta del av en internationell debatt krävs goda språkkunskaper. Klasssamhället finns också i cyberrymden.

Kommittéer, ministrar och riksdagsledamöter borde därför ägna mycket tid åt att fundera på hur vi ska göra allt det som försiggår på nätet tillgängligt för alla.

Men jag hoppas verkligen att min morgontidning dyker upp innan de tänkt klart på den saken.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA