Budget med kloka satsningar och brister

LEDARE2012-09-25
Det finns angelägna satsningar i nästa års statsbudget. Men utarmningen av a-kassan fortsätter. Och myndigheterna kan tvingas skära ned när anslagen till löner inte höjs.

Satsningar på arbetsmarknadspolitik och på att hjälpa unga och invandrare in i arbetslivet. Investeringar i infrastruktur och forskning. Mer pengar till rättsväsendet.

Det går att ha synpunkter på detaljer i planerna för hur pengarna ska spenderas, men i grunden är många av prioriteringarna i regeringens budgetproposition kloka och angelägna.

Finansminister Anders Borg kan däremot kritiseras för att ha väntat för länge. Han borde redan tidigare ha lyssnat till dem som efterlyst kraftfulla åtgärder för att möta den lång­variga krisen. När företag går under och människor slås ut från arbetsmarknaden är det fel tillfälle att spara i ladorna. Den tidigare återhållsamhet som regeringen kallat ansvarstagande har försvårat en återhämtning.

På vissa områden skulle det behövas ännu större investeringar för framtiden – såsom fler högskoleplatser och en mer ambitiös utbyggnad av infrastrukturen. Ändå är det glädjande att finansministern till sist tycks ha justerat kursen i rätt riktning.

Men även om budgetpropositionen rymmer flera viktiga satsningar kommer den i det tysta också att tvinga fram nedskärningar inom statliga verksamheter. Den innehåller nämligen ingen uppräkning av myndigheternas anslag för löner nästa år. Om de som jobbar i staten ska få en löneutveckling i nivå med andra på arbetsmarknaden krävs därför att arbetsgivarna gör besparingar – vilket ofta innebär att minska antalet anställda som ska dela på lönesumman.

Det system som sedan många år används för att avgöra uppräkningen av anslaget ger en ryckig utveckling och är i grunden för snålt, eftersom det bygger på det orimliga antagandet att myndigheterna har samma möjlighet som privata tjänsteföretag att effektivisera sin verksamhet. Att en uppräkning helt kan utebli visar tydligt att systemet måste göras om.

Regeringens allra största budgetsatsning måste också ifrågasättas. Att i ett slag kraftigt sänka bolagsskatten kostar mångmiljardbelopp. På kort sikt är de positiva effekterna inte så stora att det är motiverat att prioritera en sådan skattesänkning just när ekonomin är som svagast. Andra reformer är betydligt mer angelägna.

Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen fortfarande inte vill lägga en enda krona på att reparera den förfallna arbetslöshetsförsäkringen. Eftersom taket för ersättningen inte har höjts på många år kommer de flesta som blir arbetslösa inte längre ens i närheten av den arbetsinkomst som gått förlorad. Ett pålitligt skyddsnät har vittrat sönder. Många drabbas hårt på ett individuellt plan, men när människor inte längre kan lita på trygghetssystemen går det också ut över ekonomin i stort. Färre vågar byta jobb eller starta eget. Rörligheten på arbetsmarknaden minskar.

Regeringen borde inse att en stark gemensam arbetslöshetsförsäkring som erbjuder alla samma goda skydd gynnar både individ och samhälle. Men tyvärr får vi i den frågan fortsätta att vänta på att Anders Borg ska ändra sig. 

 

Alexander Armiento, chefredaktör.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.