Bild: Mostphotos.

Brist på återhämtning för många doktorander

HÖGSKOLAN2018-10-02
Många doktorander jobbar utanför ordinarie arbetstid och anser sig inte ha tid för återhämtning eller ork att göra något efter jobbet. En stor andel anser dessutom att de får väldigt lite stöd från sin handledare. Det visar en arbetsmiljöundersökning bland doktorander som ST har genomfört.

Resultaten i arbetsmiljöundersökningen är till viss del motstridiga. Å ena sidan svarar en majoritet av doktoranderna att arbetsmängden är rimlig, å andra sidan uppger nästan hälften att de inte hinner med arbetet under ordinarie arbetstid.

– Jag tror det handlar om att man ser sin doktorandtid som en livsstil. Den som doktorerar räknar i många fall med att ibland få jobba på sin fritid – och det är också rimligt till viss del. Kanske handlar det om att ta hand om laboratorieresultat på en söndag, eller ägna en kväll åt sin avhandling, förklarar Inger Ehn Knobblock, utredare på ST.

En majoritet, omkring 70 procent, uppger att de har psykiskt påfrestande arbetsuppgifter. 45 procent uppger att de i låg grad eller inte alls har tid för återhämtning - och 40 procent uppger att de inte har ork eller mycket liten ork att göra något annat efter arbetstidens slut. Det är oroande, konstaterar Inger Ehn Knobblock:

– Det måste tas på allvar att doktorander i allt för låg grad upplever att de kan vila från jobbet. Vi ser att många mår dåligt och att utbrändhet inte är ovanligt.

Trots att doktoranderna i undersökningen beskriver en svår arbetssituation uppger knappt hälften av dem att de får tillräckligt med handledning vid behov. 24 procent uppger att de delvis får det och 27 procent att de i låg grad eller inte alls får tillräckligt med handledning.

60 procent uppger att de får färre än 20 timmar handledning på ett år. 15 procent uppger att de får 1 till 5 timmar på ett år.

– Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att man famlar och jobbar på kvällar. Kanske kunde man sluppit det om man hade haft en återkommande dialog med sin handledare. Här borde arbetsgivaren jobba hårdare. Varje lärosäte borde tydliggöra hur många timmar handledning som man kan få av sin handledare, säger Inger Ehn Knobblock.

Inte heller vet alla doktorander vem som är deras chef, och alltså har arbetsmiljöansvaret. Man har heller inte tillräcklig kunskap om sina skyldigheter och rättigheter som doktorand.

ST föreslår en rad åtgärder för att förbättra doktorandernas arbetsmiljö.

– För det första bör chefer vid landets universitet och högskolor utbildas i sitt arbetsgivaransvar så att det är tydligt. Det måste också vara helt klart för doktoranderna vem som är deras chef och ansvarar för deras arbetsmiljö.

Förbundet vill även att lärosätena löpande informerar doktoranderna om deras rättigheter och skyldigheter och att arbetsgivarna följer arbetstids- och semesterlagen.

Ett annat förslag är att man tar fram praktiska avhandlings- och stresshanteringsverktyg, till exempel i hur man går i mål med ett så stort projekt som avhandlingen är.

Drygt 200 har svarat på STs undersökning

Undersökningen är genomförd bland STs doktorandmedlemmar. Drygt en tredjedel, 229 doktorander, har svarat på enkäten som genomfördes våren 2018. Doktoranderna har svarat i linje med andra svenska och internationella undersökningar.

 

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

ÄMNEN:

Högskolan
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.