Hanteringen av granat brast enligt utredning
Handgranaten som hittades utanför frivårdens besöksentré på Södertörn var skarpladdad, men larmsamordnaren trodde det var en gummiboll och tog in den i receptionen. ”Det hade ju varit fruktansvärt om det hade varit en skarp handgranat som hade exploderat”, säger Kjersti Mårtensson, utredare på Kriminalvården.
Tidigt på morgonen 5 juni skriver en besökande klient ett telefonmeddelande till sin frivårdsinspektör om att han inte vill gå in på frivårdens kontor på Södertörn i Huddinge, eftersom det ligger ett konstigt föremål alldeles utanför dörren. Klienten skickar en bild på det främmande föremålet till inspektörens telefon.
När kontorets larmsamordnare kommer till jobbet får han också veta att det ligger ett okänt föremål utanför besöksentrén. Tillsammans med två kollegor går han ut och tittar på det. En frivårdsklient som står och väntar på att få komma in, säger att det ser ut som en ljuddämpare. Larmsamordnaren tycker mer att det ser ut som en gummiboll.
Vad larmsamordnaren inte känner till är att det under natten kommit in ett hot via e-post från avsändaren ”Terror”. I mejlet uppmanas frivården att lugna ned sig med beslut om fotbojor och vistelseförbud.
Hade han känt till det, säger han senare till Kriminalvårdens utredare, hade han inte tagit in det okända föremålet i receptionen för att undersöka det närmare.
Men det gör han. På föremålet ser han stämpeln Brm 93. Efter att ha sökt på termen på internet inser han att det troligen är en handgranat han håller i handen.
Han går ut ur receptionen, lägger handgranaten vid en buske på marken en bit bort, avbryter alla pågående besök på frivården och ringer 112. Via personalutgången går han och de två kollegorna ut igen och får med sig de klienter som väntar utanför entrén till ett säkert avstånd från handgranaten. Samtidigt anländer polisen och spärrar av platsen.
Polisen bekräftar senare för Kriminalvården att det rört sig om en skarp handgranat, men att den inte varit funktionsduglig eftersom den saknat mekanism, alltså grepe och sprint. Enligt Kriminalvårdens incidentutredning är det oklart om den var funktionsduglig innan den kastades på platsen.
Händelsen är polisanmäld och allvarlig på flera sätt, skriver Kriminalvårdens utredare. ”Dels för att den är ett hot mot en statlig myndighet, dels att det finns risk för personskada med dödlig utgång”.
Förundersökning pågår om försök till allmänfarlig ödeläggelse, grovt brott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt olaga hot och hot mot tjänsteman, grovt brott. Förundersökningsledaren och åklagaren Angelica Runesson, säger till Publikt att hon inte kan kommentera ärendet på grund av förundersökningssekretess.
Om det finns ett samband mellan hotmejlet och handgranaten är inte känt, men båda händelserna är enligt Kriminalvårdens utredare ”tydliga exempel på försök till otillåten påverkan i syfte att påverka myndigheten att inte fullfölja sitt uppdrag i enlighet med de lagar, regler och rutiner som gäller”.
Enligt Kriminalvårdens säkerhetshandbok ska ett föremål som misstänks innehålla en sprängladdning eller farliga substanser endast hanteras av polis.
En larmsamordnare har till uppgift att samordna och säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas vid incidenter. Det är ett uppdrag som man utses till som kräver en två dagar lång utbildning.
I utredningen framhålls att incidenten i delar har hanterats bra, men att hanteringen av det farliga föremålet har brustit:
”Att ta upp ett okänt föremål, och ta med in i lokalerna som i det här fallet, kan resultera i livsfara. Det kan inte frångås att det är en felaktig och omdömeslös hantering. Inte bara att det kan vara en fara för den som hanterar föremålet utan även för övriga medarbetare och personer i dess omedelbara närhet.”
– Man kan alltid vara efterklok, såklart, men det finns rutiner för hur man ska hantera okända föremål. Det hade ju varit fruktansvärt om det hade varit en skarp handgranat som hade exploderat, säger Kjersti Mårtensson, utredare på sektionen för särskilda utredningar på Kriminalvården.
John Lundell, regional ordförande för ST inom Kriminalvården i Stockholm, ser det som hänt som väldigt allvarligt och ytterst ovanligt.
– Jag kan väl konstatera, som också utredaren har gjort, att man behöver se över och säkerställa kompetenser hos samtliga medarbetare, vad gäller hanteringen av situationer som den här.
Han har själv gått den tvådagarsutbildning som krävs för att bli larmsamordnare och larmchef. Störst vikt läggs vid moment som förekommer ofta.
– Det är framför allt hot och våld, det händer nästan dagligen. Misstänkta farliga föremål sker knappt varje år och då blir det naturligt att inte lägga så stort fokus vid det.
I framtida utbildningar behöver det området få större tyngd.
– Jag tror att det här blir en otrolig väckarklocka, framför allt för frivården, säger John Lundell på ST inom Kriminalvården.
Han har ingen bild av att omhändertagandet av personalen skulle ha brustit.
– Inte alls. Det brukar komma fram i så fall och det är ingenting jag har fått till mig. Jag är imponerad av att alla, så vitt jag vet, har gått till jobbet som vanligt efter det här.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
