Ny institutionschef på kritiserat ungdomshem

SiS ungdomshem Rebecka ligger i ett lummigt område på Ekerö i Stockholm, med en hästgård och Mälaren som närmaste grannar. Många av SiS-hemmen är placerade just så här, utanför städerna med stora grönområden runt omkring.

De vackra omgivningarna står i skarp kontrast mot ungdomshemmets avdelning Högantorp. Här bor sju flickor i en låg, brun tegelbyggnad, omgärdad av en smal gård som mest består av grus och enstaka ogräs. Runt gården sträcker sig höga stängsel med taggtråd, och en gallergrind med kodlås. Högantorp är den enda av Rebeckas fem avdelningar som har säkerhetsklass 2, den högsta inom SiS vård av flickor.

– Vi ska göra i ordning gården, plantera lite blommor och få det mer trivsamt, säger Alexander Pellettieri, ny institutionschef på Rebecka.

Han tillträdde som tillförordnad institutionschef på ungdomshemmet i juni, efter att den förra institutionschefen lämnat sin tjänst i samband med kritik mot hans ledarskap från flera anställda och tidigare anställda. Nu är det klart att Alexander Pellettieri blir permanent institutionschef på Rebecka. Han kommer närmast från motsvarande tjänst på ungdomshemmet Eknäs.

– Många problem och missförhållanden på Rebecka har det funnits en plan för att förbättra redan under förra ledningen. Nu kommer jag in med färska ögon och ett strategiskt förbättringsarbete, med hjälp av flera kompetenta chefer. Vissa har funnits på plats innan, andra har lyfts från klientnära arbete till chefsroller, säger Alexander Pellettieri.

I en granskning som Dagens Nyheter gjorde i våras uppgav elva tidigare chefer på Rebecka att de betraktades som illojala eller obekväma efter att ha framfört kritik mot den dåvarande institutionschefen, och att de därefter fick sluta eller själva valde att lämna ungdomshemmet.

ST inom SiS bekräftade för Publikt i våras att det har varit en stor omsättning av chefer de senaste åren, och att det funnits en tystnadskultur på hemmet. Men det fanns också brister i ledarskapet hos flera av de chefer som lämnat, påpekade Jenny Kingstedt, sektionsordförande för ST inom SiS sektion Öst och agerande arbetsplatsombud på ungdomshemmet Rebecka.

– Så det handlar inte enbart om att de har kritiserat ledningen eller boendet, sade Jenny Kingstedt till Publikt i maj.

SiS gjorde en egen utredning av de anklagelser som riktades mot institutionschefen och ungdomshemmet. Den blev klar i juni och visade att det har funnits brister i ledningen och styrningen, och i bemötandet av de ungdomar som bor på hemmet. Däremot kunde utredningen inte styrka att institutionsledningen tystat medarbetare som lyft brister.

– Vi har inte hittat några bevis för att det finns en tystnadskultur på Rebecka, att man skulle mörka saker eller hålla varandra om ryggen, säger Birgitta Dahlberg, ungdomsvårdsdirektör vid SiS.

Enligt henne handlade det i stället om motsättningar mellan medarbetare på hemmet, som kulminerade i granskningen i Dagens Nyheter och en anmälan till Justitiekanslern, JK, om brott mot efterforskningsförbudet. JK lade senare ned utredningen då brott inte kunde styrkas.

– Den kritik som lyftes i DN var inget nytt, det handlade egentligen om en konflikt som utspelade sig medialt, säger Birgitta Dahlberg.

Även Jenny Kingstedt känner till konflikten, men hon påpekar att det i slutändan handlar om brister i ledarskapet på ungdomshemmet.

– Varför lät man konflikten pågå så länge? Det är lätt att skylla på medarbetarna från SiS håll. I stora organisationer finns det alltid medarbetare som brister, men som chef måste man ta tag i problemen i ett tidigt skede.

Hon vidhåller att det har funnits en tystnadskultur på Rebecka. Det handlar inte om att uppgifter har mörkats, enligt Jenny Kingstedt, utan snarare om att det har funnits en rädsla för att ta upp problem.

– Vad jag menar med tystnadskultur är att man inte har fått vara kritisk om sin arbetssituation utan att man på något sätt riskerar en reprimand. Sa man något kritiskt till sin chef blev man snabbt uppkallad på korrigerande samtal, säger hon.

Jenny Kingstedt upplever dock att arbetsmiljön på Rebecka har blivit bättre sedan Alexander Pellettieri tog över. Hon tycker det är positivt att han blir permanent institutionschef.

– Jag tycker att det är ett bra beslut. Han kommer från en institution som är välfungerande, han har stor kännedom om SiS och han har påbörjat ett förändringsarbete, det är bra att han får fortsätta.

Alexander Pellettieri har fått i uppdrag att åtgärda de brister som framkommit i SiS utredning, enligt ett beslut som fattades i juni som Publikt tagit del av. Enheten för verksamhetsstöd och utredning kommer att följa upp arbetet löpande under hösten.

– Alexander har i uppdrag nu att återupprätta styrningen och förtroendet hos medarbetarna, säger Birgitta Dahlberg.

Sedan Alexander Pellettieri tillträdde har han satsat på kompetensutveckling, bland annat utbildning i konflikthantering. Dessutom har en ny larmorganisation med fler larmledare byggts upp. Han anser att medarbetarna måste våga använda de särskilda befogenheter de har oftare, som visitationer, fysiska ingripanden och avskiljningar.

– De klientnära medarbetarna har byggt upp en slags kultur där man blivit passiv och undvikit befogenheterna för att man är så rädd för att göra fel. Nu när vi har kompetenshöjt kan vi se att ungdomarna känner sig tryggare, och personalen får en bättre arbetsmiljö, säger Alexander Pellettieri.

Antalet fysiska ingripanden har ökat sedan han tillträdde, visar SiS incidentrapporter. Myndigheten får ofta kritik för sin användning av särskilda befogenheter, inte minst i vården av flickor där det sker oftare än i vården av pojkar. Men enligt Alexander Pellettieri är de helt nödvändiga.

– Riskerna är enorma med att inte använda befogenheterna. Vi har ungdomar som försöker självskada sig och skada andra. Vi behöver arbeta proaktivt, men när väl situationer uppstår då måste vi ingripa och avvärja.

Jenny Kingstedt tycker att det är positivt att rapporteringen av fysiska ingripanden ökar.

– Vi vill helst inte använda våra särskilda befogenheter, men de behövs. Och när vi väl behöver göra det är det bra att det syns i statistiken. Jag tror att det finns en underrapportering, för man blir så kritiserad när man använder dem.

Även behandlingssekreterare Johan Sjöberg och gruppledaren Shayan Rashtizadeh tycker att det blivit bättre på Rebecka sedan rutinerna skärpts.

– Jag tycker att vi har fått en mycket tydligare struktur, och en större uppföljning på att vi faktiskt gör det vi ska göra, säger Johan Sjöberg.

– Man har verkligen jobbat med utbildning och kompetensutveckling. Personalen känner sig tryggare, och ungdomarna också när de känner att vi vet vad vi håller på med. Men generellt på SiS skulle jag vilja se mer utbildning i konflikthantering, säger Shayan Rashtizadeh.

Han och Johan Sjöberg jobbade tidigare tillsammans på Högantorp, men Johan Sjöberg började nyligen en ny tjänst som behandlingssekreterare på den nyrenoverade avdelningen Saga.

Båda anser att det största problemet på Rebecka just nu är lokalerna. De är eftersatta och inte anpassade för den typen av avdelningar som ungdomshemmet har.

– De här lokalerna är byggda på 1950–60–talen. Nybyggda avdelningar har en helt annan layout och struktur, de går att dela upp i sektorer, det saknar vi här. Det gör det svårt att få överblick. Avskiljningsrummen ligger inte optimalt, och på de flesta avdelningar finns inget eget rum för visitation. Det gör det mer svårjobbat och innebär större risker, säger Johan Sjöberg.

Högantorp byggdes med tanken att ungdomarna skulle ha andra aktiviteter dagtid, men många av flickorna som bor här lämnar bara lokalerna 2–3 timmar om dagen – vissa inte alls.

– Det är klart att det måste kännas klaustrofobiskt, säger Johan Sjöberg.

Shayan Rashtizadeh instämmer, och tillägger att han skulle vilja se mer personal på alla SiS-hem så att de skulle kunna ta ut flickorna på aktiviteter oftare.

– De mår bättre om de får komma ut, säger han.

Plötsligt går larmet, och Shayan Rashtizadeh rusar i väg till en av de andra avdelningarna. Han kommer tillbaka en stund senare och berättar kort att det var ett avvikningsförsök, alltså en flicka som försökt rymma, men att det gick bra.

Så ser vardagen ut för de anställda på Rebecka. Förutom avvikningsförsök får personalen också hantera självskadebeteenden. På ungdomshemmet sker mellan 50 och 60 självmordsförsök per år.

– Det är ett otroligt utmanande jobb, men väldigt givande, säger Johan Sjöberg, som jobbat på hemmet i snart 20 år.

Under den tiden har han upplevt flera kriser, men händelserna i våras tycker han var särskilt jobbiga eftersom de fick så mycket uppmärksamhet i medierna.

– Det var som en skärseld nästan. Samtidigt tycker jag att vi ska belysas hårt, ungdomarna förtjänar att få en adekvat och rättssäker behandling. Det jag tycker var bra den här gången är att man verkar ha sett över alla nivåer i organisationen, annars är det lätt att kapa längst ned och låta ledningsstrukturen vara densamma, säger Johan Sjöberg.

Men det var inte SiS som beslutade att byta institutionschef på ungdomshemmet. Den tidigare chefen valde självmant att lämna sin tjänst, understryker ungdomsvårdsdirektör Birgitta Dahlberg.

– Det var ett eget val av honom. Det är ganska naturligt att man gör det valet när det varit en så stor press som i våras, säger hon.

Han har nu fått en ny, central roll i uppbyggnaden av SiS nya avdelning för ungdomshem som vårdar flickor. Den särskilda avdelningen ska träda i kraft vid årsskiftet, och Birgitta Dahlberg är tillförordnad avdelningsdirektör med ansvar för utformningen. Avdelningen är en del i det inriktningsbeslut som generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark har fattat, om att dela upp SiS vård av pojkar och flickor i olika avdelningar.

– Bakgrunden är att målgrupperna på gruppnivå har ganska olika behov. Flickorna är överrepresenterade vad gäller samsjuklighet och psykiatriska diagnoser, självskadebeteende, självmordsbeteende och affektivt våld, säger Birgitta Dahlberg.

Har du förtroende för den tidigare institutionschefen i den rollen, trots den kritik som framkommit och de brister i hans ledarskap som ni själva konstaterat i er utredning?

– Ja, jag har fullt förtroende för honom. Det fanns ett pågående arbete för att förbättra situationen på Rebecka under hans ledning, men arbetsmiljösituationen blev så ansträngd att den tog allt fokus, säger Birgitta Dahlberg.

Jenny Kingstedt påpekar att facket länge har lyft problemen med styrningen och arbetsmiljön på Rebecka, utan resultat. Men även hon tror att den förra institutionschefen trots det kan fungera bra i sin nya roll.

– Han hade brister i sitt ledarskap som institutionschef och kunde inte upprätthålla den struktur som behövs på institutionen. Däremot tror jag att han kan passa bra i den nya rollen, med hans erfarenhet av vård av flickor och hans bakgrund som psykolog, säger hon.