Pengar för omställningsarbete samlas på hög

En tabell som visar outnyttjade lokala omställningsmedel på de 21 statliga myndigheterna i granskningen finns längst ned i artikeln.

I början av 2000-talet kom Arbetsgivarverket och fackförbunden inom staten överens om att sätta av pengar till partsgemensamt lokalt omställningsarbete. Varje år avsätts 0,2 procent av lönesumman på myndigheterna till lokala omställningsmedel, som ska användas för att stödja både medarbetarnas omställning och verksamhetens utveckling. Det kan handla om långsiktig kompetensutveckling, karriärväxling eller delpension i omställningssyfte. Det är upp till de lokala parterna på varje myndighet att fatta beslut om exakt vad medlen ska användas till.

Men Publikts granskning visar att en stor del av dessa omställningsmedel blir liggande. Totalt finns 704 miljoner kronor samlat på 21 myndigheter.

– Pengarna har inget värde om de inte jobbar, vi har ett avtal om att medlen ska användas. Men det är de lokala parterna som ska bestämma hur, göra en analys av behoven och planera in tid så att man har möjlighet att använda dem, säger Mikael Andersson, central ombudsman på ST.

Publikt gjorde en liknande granskning 2018, som även den visade att en stor del av omställningsmedlen inte användes. I årets granskning ingår inte exakt samma myndigheter, men i snitt finns lika mycket pengar liggande per myndighet nu som då.

Av myndigheterna i Publikts kartläggning är det Polisen som har mest outnyttjade medel totalt, drygt 160 miljoner kronor. Men eftersom Polisen är en stor myndighet blir de samlade medlen per anställd drygt 4 000 kronor, vilket är lägre än genomsnittet.

Mest outnyttjade medel per anställd har Lantmäteriet, med nära 20 000 kronor.

– Tidigare hade man ingen samsyn kring vad generell kompetensutveckling var och hur man skulle använda medlen på myndigheten, därför har pengarna bara vuxit. Men för fyra år sedan tecknade vi ett nytt avtal tillsammans med de lokala facken inom Lantmäteriet, och efter det har vi nyttjat våra pengar ganska väl, säger myndighetens HR-chef Katarina Zetterqvist.

Jeanette Norman, avdelningsordförande för ST inom Lantmäteriet, delar arbetsgivarens syn.

– Innan 2021 användes de lokala omställningsmedlen väldigt lite, oftast när någon riskerade uppsägning eller liknande. Men nu jobbar vi med det partsgemensamt på ett bra sätt, tycker jag, och har börjat använda medlen mer proaktivt, säger hon.

Parterna inom Lantmäteriet har en årlig avstämning där de analyserar behoven och kommer överens om lämpliga åtgärder. Numera används ungefär lika mycket pengar som sätts av årligen, drygt 2 miljoner kronor.

Men i den takten kommer Lantmäteriet inte att utnyttja de 42,5 miljoner kronor som ligger oanvända sedan tidigare.

– Jag ser inga problem med det. Vi kan inte bara spendera pengarna för att spendera, vi måste se till att de får effekt. Jag tror att vi kommer att nyttja mer pengar i år än vi gjort tidigare, successivt kommer vi kanske att äta upp de samlade medlen, säger Katarina Zetterqvist.

Den myndighet som har näst mest outnyttjade medel per anställd är Arbetsmiljöverket, med knappt 14 500 kronor.

– Alla fyra parter måste komma överens, det är en anledning till att medel har blivit liggande, säger Arbetsmiljöverkets HR-direktör Olov Augrell.

Han syftar på arbetsgivaren och de tre fackliga organisationer som finns representerade på myndigheten: ST, Saco-S och Seko. Marita Jonsson, som är avdelningsordförande för ST inom Arbetsmiljöverket, säger till Publikt att hon upplever att Saco-S och Seko är mer restriktiva till att använda omställningsmedlen, även när ansökningarna uppfyller kriterierna i de lokala avtalen. Ett annat skäl till att pengarna inte används tror hon är att många chefer inom myndigheten inte känner till att de kan söka omställningsmedel för att kompetensutveckla sina medarbetare.

– Det skulle behövas mer information till cheferna om att den möjligheten finns. Jag tycker att det är ett problem att pengarna blir liggande, säger Marita Jonsson.

Enligt Olov Augrell användes de lokala omställningsmedlen i ganska stor omfattning i mitten av 00-talet, då Arbetsmiljöverket gjorde stora nedskärningar.

– Jag tror att det finns kvar i organisationens minne, att det kan vara bra att ha lite i ladorna vid sämre tider, säger Olov Augrell.

Även andra myndigheter som Publikt varit i kontakt med lyfter att det kan vara bra att ha medel sparade ifall det skulle bli nödvändigt att omorganisera eller säga upp personal.

– Vi har tidigare inte haft en tradition att använda omställningsmedlen så brett. Men det handlar också om att vi inte haft några större omställningar de senaste åren, säger Maria Johansson, HR-chef på Kronofogdemyndigheten.

Kronofogden har 12 700 kronor per anställd samlat, vilket placerar myndigheten på tredje plats av dem som har mest outnyttjade medel. Men de senaste två åren har en ny partsgemensam överenskommelse lett till att Kronofogden använder ungefär lika mycket pengar som avsätts årligen. Både arbetsgivaren och ST inom Kronofogden anser att arbetet med omställningsmedlen fungerar bättre nu.

– Jag tror att det har funnits en osäkerhet kring vad man kunnat använda medlen till. För min egen del känner jag att Partsrådet de senaste åren gett tydligare svar på vad som är okej, och vi på myndigheten har arbetat mer aktivt med medlen. Men vi ser inte att de minskar än, säger Rozita Lundgren, vice avdelningsordförande för ST inom Kronofogden.

Parterna hade planerat att använda en större andel av omställningsmedlen i samband med omställning förra året, men när Kronofogden fick ökade anslag behövdes inte det.

Rozita Lundgren ser inte enbart problem med att ha medel liggande.

– Det är en balansgång, vi vill använda pengarna men inte sätta oss i en situation där vi inte har något kvar.

Kronofogdens HR-chef Maria Johansson instämmer. Myndigheten har totalt 27,5 miljoner kronor samlat.

– I en skarp omställningssituation är det kanske inte en så stor summa som man kan tycka under andra år, säger Maria Johansson.

Men det är inte så de lokala omställningsmedlen är tänkta att användas, enligt STs ombudsman Mikael Andersson.

– Om man redan har en omställning och en arbetsbristsituation hinner man inte kompetensutveckla. Uppdraget är tydligt i avtalet, man ska göra en analys och komma överens om ett långsiktigt lokalt omställningsarbete med proaktiva åtgärder, som man följer upp årligen. Det handlar inte om att samla pengar i ladorna utifall att, säger han.

Han påpekar också att det finns ett centralt omställningsavtal som är till för att skydda arbetstagare som sägs upp på grund av arbetsbrist.

– De får hjälp och stöd via Trygghetsstiftelsen. De lokala omställningsmedlen är en annan sak, de ska användas proaktivt, säger Mikael Andersson.

Arbetsgivarverket vill inte medverka i en intervju om omställningsmedlen, utan hänvisar till att det är de lokala parterna som avgör hur och i vilken omfattning pengarna ska användas.

”Det är viktigt att lokala parter arbetar med de möjligheter som avtalet ger”, framför Andreas Nyström, förhandlingschef på Arbetsgivarverket, i en skriftlig kommentar.

Det centrala avtalet om lokala omställningsmedel omförhandlades 2015, i syfte att göra det lättare att använda pengarna. Tidigare krävdes att varje åtgärd godkändes av samtliga parter på respektive myndighet, men numera behöver de lokala parterna bara komma överens om riktlinjer för medlen. Många myndigheter har dock valt att behålla det gamla arbetssättet. Och även bland dem som har riktlinjer verkar det ibland vara svårt att använda pengarna.

– Förra året var första gången vi gjorde av med lika mycket som avsatts, det har man aldrig lyckats med förut, säger Jan Fenelius, avdelningsordförande för ST inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Ingen representant för MSB vill ställa upp på intervju, men myndigheten skriver i en kommentar till Publikt att man jobbar aktivt för att hitta områden som omställningsmedlen kan användas till och att det är sannolikt att medlen kommer att användas i större omfattning de närmaste åren.

ST har nyligen skickat ut en enkät till medlemmar och förtroendevalda om de lokala omställningsmedlen, där enbart 3 procent av medlemmarna uppgav att de har en dialog med sin chef om hur deras arbetsuppgifter kommer att se ut på längre sikt. Enkäten visar också att kunskapen om hur de lokala omställningsmedlen används är låg bland medlemmarna.

– Många känner inte till att de kan ta del av medlen, det behöver vi jobba med. Nu händer det mer i staten är på länge, och då blir omställningsfrågor och kompetensutveckling allt viktigare, säger Mikael Andersson.