Annons:

Bild: Casper Hedberg, Fredrik Hjerling

Det är dags att förkorta arbetstiden även inom staten

DEBATT: ARBETSTIDSFÖRKORTNING2026-10-23

Arbetstiden för statsanställda måste kortas, skriver Ulrica Fagerberg och Mathias Eriksson, ordförande och vice ordförande för ST inom CSN. De uppmanar fack och arbetsgivare att ta ansvar och förhandla fram en lösning som ger medarbetarna ett mer hållbart arbetsliv.

Inför 2026 års lönerevision i staten kan vi konstatera att ytterligare ett år har gått utan att parterna har lyckats ta ansvar för att korta arbetstiden.

Vi behöver inte fler år då anställda som arbetar på statligt uppdrag och bär upp den svenska demokratin blir dubbelt bestraffade. De arbetar i en sektor som enligt politiska direktiv inte ska vara löneledande samtidigt som de arbetar fler timmar än exempelvis industrianställda.

I avtalsrörelsen 2025 kom fack och arbetsgivare inom industrin överens om att använda en del av avtalsvärdet – motsvarande 0,5 procentenheter av utrymmet för löneökningar – till att minska årsarbetstiden med åtta timmar. Det finns fog för att anse att prislappen för den arbetstidsförkortningen var för hög. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är första gången under 2000-talet som parterna inom industrin nått en liknande överenskommelse. Flera arbetstidsförkortningar har redan genomförts i sektorn sedan modellen med industriavtalet kom på plats på 1990-talet.

Varje gång det sker halkar den statliga sektorn ännu längre efter. I Sverige har statsanställda redan generellt längre veckoarbetstid än i våra nordiska grannländer och flera andra europeiska länder.

Det är dags för parterna i den statliga sektorn att sätta sig ned och tillsammans utforma ett hållbart ramverk för arbetstidsförkortning som tar ansvar för både arbetsmiljön och lönebildningen.

Det kommer att innebära vinster för båda parter. Medarbetarna får en bättre balans mellan arbete och fritid och ett mer hållbart arbetsliv, arbetsgivarna får minskade kostnader för sjukskrivningar och rehabilitering och personal som orkar arbeta högre upp i åldrarna.

Eftersom de statliga verksamheterna till stor del är skattefinansierade kommer det att bli lönsamt för hela samhället – om bara parterna gör jobbet.

Ansvaret vilar på fack och arbetsgivare. Våra uppdragsgivare signalerar tydligt att denna fråga inte kommer att lösas genom lagstiftning. Då återstår avtalsvägen. Det hade kanske varit lättare om politiken hade löst knuten, men när det inte sker behöver parterna kliva in. De kan inte ducka för frågan – löntagarna i den statliga sektorn förtjänar mer än så.

Det kommer att krävas kompromisser, men det är så den svenska modellen fungerar. Som parter på arbetsmarknaden är vår uppgift inte att låsa fast oss i ohållbara positioner. Våra anställdas och medlemmars arbetsliv pågår här och nu. Under det gångna året har deras arbetsvillkor varit sämre än de borde vara, och så kommer det tyvärr att vara även under det kommande året. Det enda sättet för parterna att ta ansvar för situationen är att gå in i förhandlingar med en uppriktig vilja att nå en avtalslösning.

2027 är det avtalsrörelse igen. Vi vet inte vilka frågor som kommer att vara hetast då, även om vi kan börja ana konturerna. Det vi däremot vet är att Sveriges statsanställda förtjänar parter som på allvar tar tag i frågan om arbetstidsförkortning.

Ulrica Fagerberg
Ordförande för ST inom CSN

Mathias Eriksson
Vice ordförande för ST inom CSN

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.