Fruktskålarnas riddare styr Arbetsförmedlingen
Tack och lov för att verksledningen nu visat handlingskraft, skriver signaturen Arbetsförmedlare, och hoppas att generaldirektör Bo Bylund nu ska ta tag i andra orättvisor.
Jag arbetar på en arbetsplats där ordet »personalvård« tillhör det passiva språket. Det passiva språket är alla de där orden som existerar men som man helst inte vill använda då de inte ingår som en aktiv beståndsdel i grundtänket kring hur man förhåller sig till sin personal. Det finns många passiva ord på min arbetsplats, till exempel kompetens, kompetensutveckling och utbildning.
När du börjar arbeta på min arbetsplats så dör din tidigare kompetens, dina tidigare erfarenheter. Det är ingen som frågar efter dem.
Nu har vi fått ett nytt passivt ord – »fruktskål«. Så här skrev den nationella ledningen på vårt intranät häromdagen:
Fruktkorgar upphör!
Arbetsgivaren har köpt in och betalat för frukt till den egna personalen på många arbetsplatser. För en del arbetsplatser har inte denna förmån funnits. Formerna för hur inköpen har gjorts har varierat. Arbetsgivaren har nu utifrån de besparingskrav som finns och det faktum att möjligheterna och formerna för denna förmån varierat i landet beslutat att det skall bli enhetligt. Den regelbundna tillgången till frukt ska fortsättningsvis inte finnas. Detta innebär att: Inköp av frukt till medarbetare upphör omgående.
Det är smått häpnadsväckande och jag skrattade nästan ihjäl mig när jag läste det. Förstår ni den ohyggliga tragedi och orättvisa det innebär att det faktiskt, år 2008, har funnits arbetsförmedlingar där det inte funnits fruktkorgar? Man häpnar! Tack och lov för att verksledningen nu visat handlingskraft och tagit bort dessa segregerande fruktkorgar!
Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, jag kan redan se enhetlighetens väg breda ut sig framför mig. Nästa förenhetligande är förhoppningsvis lönen. För snart har verksledningen upptäckt att… »formerna för lönesättning har varierat. Arbetsgivaren har beslutat att undanröja denna oenhetlighet och beslutat att sättandet av oenhetliga löner ska upphöra omgående.«
Ta sedan personalomsättningen. Förra året slutade visst elva personer på min arbetsplats – en lokal arbetsförmedling. Semestern undantaget slutade det alltså en handläggare i månaden. Vi har inte pengar att anställa några ersättare och blir därför färre och färre som ska göra lika mycket som förut. Är inte detta oenhetligt? Jag anser att denna oenhetlighet måste upphöra och har stora förväntningar på att gd Bosse Bylund ska ta tag i även denna fråga omedelbart.
Go Bosse Bo! Du fruktskålarnas riddare. Ingen fråga är för liten för din stora famn.
Arbetsförmedlare
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Att upphöra med dessa s.k. fruktskålar är därför själva frukten (förlåt) av denna enhetlighetstanke som numer genomsyrar allt, inklusive personalpolitik, på Arbetsförmedlingen. Dess föregångare, AMS, proklamerade ju så stolt att det är viktigt att ha en frisk personal som trivs på arbetsplatsen. Som ett led i detta ingick därför fruktskålen, denna vid första anblicken så insignifikanta fruktskål som ändock är en viktig källa till energi för medarbetare såväl som för goda resultat för verksamheten. Man skulle faktiskt kunna drista sig till att kalla fruktskålen för det goda resultatets moder. Men det vore att ta i en smula. För givetvis finns det en bakomliggande tanke med allt som händer och sker här i världen...
För till syvende och sist är det hela, som du så riktigt antyder, en kostnadsfråga snarare än en fråga om enhetlighet. Det blir en kostnad för både arbetsgivaren såväl som för varje enskild anställd. Vi anställda får numer betala för vår frukt själva. Men självfallet drabbas arbetsgivaren, och i slutändan skattebetalarna, än mer. För vad är väl värre för en arbetsgivare att ha än en hoper energilösa, vitamininsufficienta personal? Jo, det ska jag tala om. Nämligen alla dessa som likt mig själv har insett fördelen med att man nu har en anledning att på betald arbetstid gå ut och köpa sig sin egen frukt. Ok, det kostar oss några kronor om dagen, men ställt i paritet till att tvingas sitta på jobbet och inte orka jobba kan väl detta initiativ vara väl värt besväret? Och givetvis bjuds man ju nu även möjlighet att i lugn och ro uträtta andra ärenden på stan. Kanske man passar på att handla annat? En tröja? Lite smågodis? En flaska vin till kvällen?
Jag vill även passa på att berätta för dig, käre kollega (vem du än är), att indragningen av fruktskålsförmånen självklart inte är någon slump. Nej, vår generaldirektör är inte vår generaldirektör för intet. Givetvis har Bosse med hjälp av en arbetsgrupp tänkt till ett extra varv här. Vad de har förstått långt före både dig och mig är att detta tilltag (fruktskålarnas icke-vara) är ett viktigt ingrepp i landets ekonomi. För begrunda följande kausala skeende; vi konsumerar mera nu, och handeln närmast våra respektive arbetsplatser blomstrar, vilket medför att arbetstillfällena blir fler. Personligen kan jag därför säga så här, jag saknar inte alls de där fruktskålarna. Jag bidrar ju aktivt till att minska arbetslösheten. För det är väl ändå det allt handlar om, dvs göra sitt jobb och trivas...?
Jag vet att vi är synande i sömmarna ordentligt oavsett vad du gör på din arbetstid.
hur har du tid att springa i affärenoch ,tå i köer när vi har så förba...t mycke att göra.
Jag sitter själv på ett kontor och sköter allt, inte sjutton har då jag tid att springa och handla, skall jag handla måste jag flexa för att hinna med innan affärerna stänger.
Dessutom måste det vara någon som svarar i telefon fram tills kl är 16.30 och då får jag väl ta med telefon och svar när jag står i kassakön " välkommen till arbetsförmedlingen, vad kan jag hjälpa dig med"
Ja, jag måste säga att en del har då fördelar.