Lån till investeringar bra för ekonomin
Att regeringen öppnar för att ompröva överskottsmålet är positivt. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna måste nu fråga sig vad som gagnar svensk ekonomi. I nuläget är svaret givet – investera, skriver TCOs chefekonom Göran Zettergren.
Någonting oerhört viktigt har hänt i svensk politik. Det inom partipolitiken hittills rådande tabut mot att diskutera finanspolitikens förutsättningar tycks ha rämnat fullständigt. Detta är mycket glädjande nyheter.
Det hela började med att regeringen i en debattartikel deklarerade att man ska snabbutreda konsekvenserna av att sänka det finanspolitiska målet. Regeringen öppnar för att formulera det som ett krav på balans i de offentliga finanserna under en konjunkturcykel, i stället för som i dag ett överskott på 1 procent.
Allianspartiernas ekonomiska talespersoner kontrade med ett krav på en parlamentarisk utredning av hela det finanspolitiska ramverkets framtida inriktning.
Överskottsmålets ursprungliga syfte var att minska den offentliga skulden för att möta en åldrande befolkning och för att möjliggöra
finanspolitiska åtgärder i händelse av en ny kris.
Denna politik bidrog till att den offentliga skulden nära nog halverades som andel av BNP fram till 2008. Det förhindrade inte heller tillfälliga avsteg från målet då konjunkturläget så krävde, som under IT-krisen 2001–2002.
Men 2008 gick någonting fel. Alla insåg att finanskrisen med automatik skulle försämra de svenska offentliga finanserna. En eventuell expansiv politik skulle ytterligare spä på budgetunderskottet.
För Socialdemokraterna blev detta en frestelse som inte gick att motstå. Nu skulle det återigen visa sig att de borgerliga partierna inte kunde ta ansvar för landets ekonomi.
Men Anders Borg kontrade med att helt avstå från att vidta några finanspolitiska stimulansåtgärder. Vilket naturligtvis var vansinne. Sverige stramade åt politiken samtidigt som nästan alla världens länder bedrev en expansiv politik.
Det var omvärldens expansiva politik och Riksbankens räntesänkningar som lyckades vända den svenska nedgången. Alliansregeringen genomförde sedan permanenta skattesänkningar som varken regering eller opposition har kunnat förklara hur de långsiktigt ska finansieras.
Det partipolitiska samtalet om finanspolitiken gick i stå och degenererade till en missriktad tävling i vem som visade mest »ansvar« för de offentliga finanserna. Fram till nu, då svenska politiker äntligen har börjat diskutera vad som kan och bör göras med finanspolitiken.
Sverige befinner sig i en djup och utdragen lågkonjunktur. Trots att Riksbanken sänkt styrräntan till under noll ses ingen tydlig ekonomisk återhämtning. Arbetslösheten är fortsatt hög och riskerar att förbli så om inget görs. Dessutom kan staten i dagsläget låna gratis eller till och med få betalt för att låna.
Enligt min bedömning skulle en lånefinansierad expansion av offentliga investeringar i nuvarande konjunkturläge vara självfinansierande och skulle inte varaktigt öka den offentliga skulden som andel av BNP. Det är dock viktigt att de åtgärder som vidtas är av tidsbegränsad karaktär eller ges en tydlig långsiktig finansiering.
Till syvende och sist handlar det om att ta ett reellt ansvar för samhällsutvecklingen. Då måste såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partierna fråga sig vad som gagnar svensk ekonomi. I nuläget är svaret givet – investera!
Göran Zettergren
Chefekonom TCO
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
