Pensionen betyder inte slut på engagemanget

DEBATT: DEBATT2007-09-11

Mitt lönearbete är slut. Jag går nu i pension. Det har blivit drygt 16 intressanta år med Mellanösternärenden på Migrationsverket. Jag har alltid känt en stolthet att tjäna staten, som jag varit trogen i mer än 40 år, varav 17 år som polis. Jag har haft några avbrott för tjänst i Libanon som fritidsledare i flyktingläger, juridikstudier i Lund, som verkets första utlänningsattaché i Syrien, Libanon och Jordanien och som gruppledare hos Utlänningsnämnden.

På Migrationsverket har generaldirektörer kommit och gått, flyttkartonger packats, väggar rivits, handböcker skrotats och kommit igen, rutiner skrivits och skrotats innan svärtan hunnit torka. Nya medarbetare har kommit och gamla gått. Jobbet som beslutfattare har varit intensivt, spännande, frustrerande, roligt, intressant och utvecklande.

Jag kommer aldrig att glömma att ledningen avstängde mig från att jobba med Irakärenden för att jag privat reste till Irak en månad innan kriget bröt ut. Jag hade då ett långt och spännande samtal med Tarik Aziz om de irakiska barnens situation i händelse av krig. Tack vare STs agerande kom jag efter ett dygn tillbaka till Irakhanteringen. Jag har haft andra spännande möten, med bland andra Hizbollahledaren Hassan Nasrallah, expresident Amin Gemayel, drusledaren Walid Jumblatt, företrädare för Hamas, PFLP-GC och så vidare. Det har blivit många privata resor till Mellanöstern för att bättre kunna förstå de asylsökandes situation.

Det måste ske stora förändringar på asylområdet för att det skall bli en effektiv, snabb och rättssäker ärendehantering.
Befintliga resurser måste nyttjas bättre. Alla skall inte behöva uppfinna hjulet om och om igen!

Jag är stolt över att jag har vågat och haft ork att kämpa för en mer rättssäker asylprocess. Det tog mig ett år att få ledningen att förstå att det inte går att frånträda 1954 års FN-konvention om statslösa personers rättsliga ställning bara för att det inte finns pengar avsatta i budgeten till att följa konventionen. Jag har också kämpat hårt för att medborgarskapsbyrån skall godkänna palestinska pass även om »Palestina inte är en erkänd stat«.

Jag kommer att fortsätta att kämpa för mänskliga rättigheter och i synnerhet för statslösa personers rättsliga ställning. Jag kommer aldrig att ge upp.

Birgitta Elfström

jurist och ST-medlem

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA