Replik: "Fröjd borde sopa pressetiskt rent framför egen dörr"
När Samnytt granskar någon myndighets tjänsteman så är det för det mesta i deras egenskap av beslutsfattare i maktposition, skriver tidningens politiske chefredaktör Mats Dagerlind i en replik på Expos chefredaktörs Anna Fröjds gästkrönika i Publikt. Anna Fröjd svarar direkt.
I en debattartikel i fackförbundet ST:s tidning Publikt den 4/10 går organisationen Expo till angrepp mot grundlagsskyddade medier som Samnytt. Man benämner oss med pejorativa epitet, riktar ounderbyggda anklagelser mot oss och deklarerar att man nu ska ”göra det obekvämt” att vara granskande journalist i Sverige för alla som inte delar Expos politiska åsikter.
Det är i en svensk kontext och demokrati- och pressfrihetshänseende något alldeles oerhört att en skattefinansierad, staten närstående och myndighetsliknande organisation inte bara försöker misstänkliggöra utan också aktivt tysta den fria journalistiken. Det är sådant man förknippar med totalitära regimer.
Expo-tidningens chefredaktör Anna Fröjd har egna regler för vad som konstituerar journalistik. Nyheter, granskning och opinion är bara detta om publikationen har rätt vänsterorienterad politisk beteckning. Är tidningen oberoende socialkonservativ och Sverigevänlig – eller ”ytterhöger” som Fröjd kallar det – då är det inte publicistik utan ”uthängningar i ett propagandamaskineri”.
Samnytt ”likställer tjänstemän på myndigheter med aktivister”, anser Fröjd. I den mån det sker är det därför att de faktiskt ägnat sig åt myndighetsaktivism, ett utbrett problem i dag relaterat till vänsterns långa marsch genom institutionerna. Men för det mesta när vi granskar någon myndighets tjänsteman så är det i deras egenskap av beslutsfattare i maktposition.
Att granska makten åt medborgarna brukade vara något vänsterorienterad media såg som en av journalistikens centrala uppgifter. Men det var när granskningen skedde från vänster. När det mediala strålkastarljuset i de nya medierna riktas från konservativt håll har de gamla medierna bytt fot och i stället börjat granska medborgarna åt makten. Då är den som avslöjar missförhållanden inom maktapparaten illojal och har enligt Fröjd en agenda att ”undergräva förtroendet för myndigheterna”
När vänsterliberal media går maktens ärenden finns ingen nedre ribba för vem som är offentlig person och ska tåla granskning. Då görs hembesök hos och uthängningar av privatpersoner med namn och bild vars enda brott är att de uttryckt en icke vänsterifrån kommande samhällskritisk åsikt.
Organisationen Expo är inte vilken förening som helst. Den finansieras delvis med skattemedel och har trots problematiska kopplingar till den autonoma våldsbejakande vänstern kommit att tillerkännas en myndighetsliknande roll i samhället.
Expo har i den rollen, fjärran från den oväld som bör känneteckna sådan verksamhet, med påverkansoperationer försökt manipulera den parlamentariska demokratin. Nu gör man under den föga subtila avsiktsförklaringen ”göra det obekvämt” likadant på medieområdet i syfte att misstänkliggöra pressfriheten.
Fröjd borde sopa pressetiskt rent framför egen dörr. Hennes tidning har som affärsidé att hänga ut Sverigedemokrater och desinformera om att det stora demokratihotet i Sverige härrör från ”rasister” och ”högerextremister”, benämningar som frikostigt används för alla meningsmotståndare.
Mäktiga fackliga organisationer med sin särställning i samhället bör inte låna ut sina medlemmars plattform till Expos konspirationsteorier och aparta uppfattning att journalistisk granskning av höga statstjänstemän är ett samhällsproblem när det i själva verket är en del av den transparens som är en av demokratins grundbultar.
Mats Dagerlind
Politisk chefredaktör för Samnytt
Slutreplik av Anna Fröjd:
”Samnytt får tåla att granskas”
I en replik på min krönika i Publikt hävdar Mats Dagerlind att organisationen Expo går till angrepp mot Samnytt. En krönika är inte skriven av en organisation, men som krönikans författare och chefredaktör på Expo vill jag ändå bemöta hans påståenden.
Samnytts journalistik finansierades under 2020 med 1,2 miljoner skattekronor och ytterligare 245 000 kronor 2021, medan tidskriften Expo fick 650 000 kronor i stöd från kulturrådet 2020 och 700 000 kronor för 2021. Vår skattemässiga finansiering är således likvärdig.
Men det är inte våra verksamheter. Att Expo påstås misstänkliggöra och tysta den fria journalistiken är ett magstarkt, närmast löjeväckande påstående från den ansvariga utgivaren Mats Dagerlind, som så sent som i måndags av tingsrätten dömdes för grovt förtal efter att ha hängt ut och svartmålat en journalist på en av Sveriges ledande dagstidningar. Åtalet är unikt just för att den svenska yttrandefriheten är så vidsträckt som den är. Till och med den gränsen lyckas Samnytts chefredaktör passera.
Samnytts journalistik kan inte kallas ”oberoende socialkonservativ” som Dagerlind påstår. Förutom mängder av uthängningar, som till exempel den som av tingsrätten ansågs utgöra grovt förtal mot en journalist, går det på sajten att läsa om hur nivån på IQ är rasrelaterad och ren reklam för det högerextrema partiet Alternativ för Sverige.
Expos uppgift är att journalistiskt granska de aktörer som med en rasistisk agenda sprider hat och utkräva ansvar för det. Antirasism är inte en höger–vänster-fråga, det är en demokratifråga och Expo är partipolitiskt obunden. Det huvudsakliga syftet med vår journalistik är förstås inte att det ska vara obekvämt för dem vi granskar – vi vill motverka att rasistiska idéer får fäste i vårt samhälle och inflytande på vår demokrati.
Aktörer som sprider rasism bör därför belysas och möta motstånd – genom journalistisk granskning, genom argument och svar på tal från den stora majoriteten i Sverige som inte håller med. Det är min fasta övertygelse.
Som opinionsbildare är Mats Dagerlind och hans Samnytt makthavare. De råkar också falla inom Expos bevakningsområde och får tåla att granskas, även om Mats Dagerlind nu faktiskt verkar tycka det är obekvämt.
Anna Fröjd
Chefredaktör för tidningen Expo
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
