Facket klämt mellan gammalt och nytt
– Hade jag vetat att det var så tufft hade jag aldrig tagit på mig det fackliga jobbet, säger Milka Mujezinovic’, förtroendevald inom STs bosniska motsvarighet.
I den rollen hamnar hon lätt i kläm mellan gamla och nya förväntningar på facket.
Så här mitt ute i skogen känns alla problem lite fjärran och runt omkring oss stojar lekande barn. Under några sena majdagar befinner vi oss på vad som mer har karaktären av vandrarhem än hotell. Barnen som ger liv åt stället är stadsbarn som ska få chans att andas lantluft, får jag veta.
Vi är i Kladanj, ett drygt tiotal mil norr om Sarajevo, på en facklig kurs som anordnats av ST och dess bosniska systerorganisation: the Independent Trade Union of Workers of State Administration in Bosnia-Herzegovina.
Tillsammans med 23 förtroendevalda har Nihada Gavranovic’ och Milka Mujezinovic’ gnuggats i medlemsavgiftens betydelse och roll, hur fackliga pengar får användas, lite om svenska STs erfarenheter, bosnisk arbetsrätt och kollektivavtal med mera.
Av den följande diskussionen framgår att strejker inte är ovanliga och anledningen är att lönerna inte betalas ut. Som svensk undrar man varför de anställda alls arbetar och hur de överhuvudtaget kan överleva.
Då ska man veta att vid sidan av lönen får varje anställd vanligen ersättning för ett mål om dagen, vanligen runt 100 konvertibla mark (= cirka 500 svenska kronor) och reseersättning på kanske 50 KM (= 250 kronor) per månad.
Även om lönen uteblir gäller det inte alltid för de här ersättningarna.
Det är helt annorlunda idag att vara facklig förtroendevald i Bosnien-Hercegovina. Både Nihada Gavranovic’ och Milka Mujezinovic’, förtroendevalda i Tuzla, har gjort den erfarenheten.
Samtidigt som de fackliga frågorna fått nytt innehåll – begrepp som kollektivavtal och förhandlingar är inte längre främmande – förväntas facket också ställa upp med annat.
Många medlemmar har till exempel svår ekonomi, andra är sjuka eller har sjuka anhöriga, åter andra behöver hjälp med bostad. Då vänder man sig till facket som också ska klara av de nya kraven: se till att arbetsgivaren betalar ut månadslönen och övervaka att lönesättning och personalminskningar går rätt till.
– Vi har väldigt svårt att få ut våra rättigheter, konstaterar Nihada Gavranovic’ som är facklig ordförande vid den kantonala tingsrätten.
För två år sedan slöts det centrala kollektivavtalet och Tuzla är den kanton som dröjde längst med att skriva under – och då endast delvis. Därför strejkade man i två dagar.
Också Senahid Misic’, miljöinspektör inom Kladanjs kommun, har strejkat men för utebliven lön i tolv (!) månader. Trots att lönerna fanns med i budgeten hade kommunen flyttat över dem till annan verksamhet. Strejken pågick 16 april–1 maj i år.
– Folk är arga på hela världen, ibland också på facket, förklarar Milka Mujezinovic’ som arbetar vid den kommunala tingsrätten i Tuzla. Före kriget (1992–1995) skötte arbetsgivaren allt, nu måste facket agera.
Både hon och kollegerna anser att det är betydligt tuffare idag att jobba fackligt, det kan inte jämföras med förr. För egen del hade hon nog tänkt sig för mer än en gång om hon känt till vad som krävs.
Lönerna är låga och man måste verkligen kämpa för att få ut dem.
En stor del av kursen rör det centrala kollektivavtalet för den offentliga sektorn. Förutom bestämmelser om löner och alla typer av ersättningar, arbetstid – 42 timmar i veckan, åtta timmar per dag och en dag tio timmar – finns där också regler för strejk och grund för uppsägningar.
Det berättar Hakija Kurtovic’, det bosniska förbundets förre ordförande och ”pappa” till avtalet för de offentliganställda.
I botten finns en lag och enligt den är brott mot kollektivavtalet en handling som kan leda till åtal.
– Om arbetsgivarna inte följer avtalet kan vi gå till domstol, förklarar Hakija Kurtovic’.
Han har utarbetat ett poängsystem för lönesättning, enligt vilket de anställda bedöms. Kriterier som ger poäng är till exempel utbildning, specialutbildning, arbetslivserfarenhet, hälsotillstånd, betyg för de senaste två åren och ”social status inom familjen” – om man är ensam familjeförsörjare eller ej.
Varje år betygsätts de anställda. Den som inte får ”godkänt” riskerar att mista jobbet, medan ”MVG” kan ge snabbare befordran. Är man missnöjd med betyget kan man överklaga hos facket som kan bidra till att betyget omprövas.
Poängen för samtliga kriterier avgör den anställdes lön men har även betydelse om det blir fråga om uppsägningar – den med lägre poäng får gå först. Nästa år planeras den federala förvaltningen minskas med 2000 tjänster eller 31 procent!
– Problemet är att vi inte har resurser att omskola folk, konstaterar Hakij Kurtovic’. Nedskärningarna kommer att fortsätta på de kantonala och kommunala nivåerna.
Det system som lagts på bosnierna genom Daytonavtalet 1995 – nationen med de två enheterna, kantonerna och tillhörande administration – har enligt Hakija Kurtovic’ för många nivåer och en dyrbar byråkrati.
– Om vi inte varit uppdelade i Federationen Bosnien och Republika Srpska och haft en gemensam administration skulle de senare varit både effektivare och billigare. Då skulle lönerna kunna höjas.
REPUBLIKEN BOSNIEN–HERCEGOVINA
Invånare: 3,8 miljoner.
Läs- och skrivkunnighet: drygt 85 procent.
Valuta: konvertibla mark som följer euron.
Arbetslöshet: 42 procent (år 2000).
Största folkgrupper: muslimer 44 procent, serber 31 procent, kroater 17 procent (1991).
Författningen bygger på Daytonavtalet från 1995. Landet styrs av ett presidentråd.
Uppgifter: utrikespolitik, finanspolitik och andra övergripande frågor.
Republiken består av två enheter:
Federationen Bosnien–Hercegovina
Egen president, regering, parlament och budget. Uppgifter: all övrig statlig administ-ration – rättsväsende, arbetsmarknad, skatteförvaltning etc.
Huvudstad: Sarajevo.
Uppdelad i tio kantoner med egna regeringar och parlament. Uppgifter: polisväsende, utbildning, viss beskattning.
Befolkning: främst bosnjaker (muslimer) och kroater.
Republika Srpska
Egen president, regering, parlament och budget. Uppgifter: all övrig statlig administ-ration.
Huvudstad: Banja Luka.
Befolkning: huvudsakligen serber.
