I första hand medmänniska

FÖRDJUPNING2003-07-31
l Marianne Ericsson, 44, arbetar på SKI, kärnkraftsinspektionen. Varannan vecka lämnar hon vardagen för ett annat arbete. Ett arbete på det svenska samhällets bakgård.
Av:  Christian Örjestål

Du arbetar som volontär, hur kom du in på det?
– Ja, jag jobbar till vardags som sekreterare på SKI. Jag trivs jättebra på jobbet men jag kände att jag ville göra något annat också. Jag ringde till Stadsmissionen och på den vägen är det.

Hur gick det till rent praktiskt?
– Efter att jag ringt till Stadsmissionen fick jag gå en tolv veckors kurs där jag lärde mig de teoretiska grunderna för jobbet. Sedan blev jag kallad till en intervju där vi pratade om var inom Stadsmissionen jag ville arbeta. Jag visste från början att jag ville jobba på ett natthärbärge och sedan tre år tillbaka är det precis vad jag gör och jag har inte ångrat en enda dag.

Du arbetar på Bostället, vad är det för något?
– Bostället är ett akutboende eller natthärbärge för män. Det ligger på Högbergsgatan här i Stockholm och det har det gjort i snart ett år nu. Var annan vecka är jag där från klockan sex på kvällen till ungefär halv elva.

Vilka är dina arbetsuppgifter?
– I första hand är jag en medmänniska. Jag har ingen professionell utbildning som personalen på Bostället. Men jag finns till hands om jag behövs. Jag har en del uppgifter i köket som jag gör. Sedan hjälper jag till att tvätta eller bädda. Man hjälper till där man behövs helt enkelt.

Vilka kommer till Bostället?
– Det är oerhört blandat. Många är missbrukare, en del har jobb men ingen lägenhet. Några få har ett ordnat liv men de flesta har ingenting mer än vad de bär med sig. Jag har förstått hur enkelt det är att falla ut ur systemet. Man tror att man sitter säkert men lite otur kan förändra hela ens liv.

Hur menar du?
– Det kan vara allt från att drabbas av en psykisk sjukdom till att man förlorar jobbet. En dag händer det någonting oförutsett och när man ramlar finns det ingenting som tar emot eller hindrar fallet.

Får man vara påverkad av droger när man kommer till er?
– Ja, det får man. De som kommer till oss tillåts vara påtända – annars hade de kanske inte klarat av natten – men de får inte ta med några droger in på Bostället.

Det har varit kallt. Hur påverkar det en hemlös människa?
– Kylan tar hårt på den som inte har någon bostad. De som kommer till oss får i alla fall en varm natt. Men det är många hemlösa som vi aldrig ser. På något sätt överlever de vintern. Om de har tur.

Det låter hemskt, vad kan jag göra för att hjälpa till?
– Det finns mycket att göra. Att behandla de hemlösa som medmänniskor är en början. Våga möta deras blick till exempel, de ser sig själva som lågt rankade människor i samhället och de uppskattar att behandlas på ett annat sätt än som om de inte finns. Sedan är Situation Stockholm en tidning väl värd att köpa. Det finns organisationer att ge bidrag till. Släng inte gamla kläder du tröttnat på. Det finns människor som uppskattar dem som om de vore nya.

ÄMNEN:

Övrigt
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.