Medborgare och myndighet möts på nätet

FÖRDJUPNING: MYNDIGHETER PÅ NÄTET (IT)2003-12-03
Myndigheterna kommer att sköta alltmer av kontakten med allmänheten med hjälp av Internet och e-post. Utvecklingen är ofrånkomlig. På sikt hotas jobb.
Av:  Irene Stenström

Handlingar inkommer, arkiveras och expedieras. I lagtexten står underskriva, bevittna, bestyrka och ett otal andra formuleringar som pekar mot pappershantering. Att flytta över statlig förvaltning till elektronisk ärendehantering, kommunikation och arkivering erbjuder mängder av problem.

Man måste kunna garantera att en elektronisk dom verkligen är skriven av rätt domare och att texten inte kan manipuleras av någon, hur datakunnig denne någon än är. Man måste kunna spara domen för all framtid eller i varje fall i hundratals år.

– Vi ska göra en första idéskiss till e-dom i höst, säger Karin Nacke på Domstolsverket.

Än finns ingen enighet om hur en elektronisk signatur ska utformas för att ge tillräcklig säkerhet. Problemet gäller inte bara domstolarna utan alla myndigheter som fattar beslut om allt från fastighetstaxering till EU-stöd.

Även medborgaren som fyller i en ansökan, lämnar sin självdeklaration, får föräldrapenning eller begär arbetslöshetsersättning via Internet eller e-post måste kunna identifieras. Kommer ansökan från den individ som påstår sig ha skickat in den? Vad ska man ha istället för namnteckning på ett papper? Det får inte bli fritt fram för bedrägerier bara för att man övergår till att kräva sina rättigheter på ett annat sätt.

Vad är en ”upprättad handling” om myndigheten får en datafil eller e-post? När blir ett e-postmeddelande ”inkommet”? När det kom (vilket man kan se tydligare än på pappersbrev) eller när någon på myndigheten öppnar det?

– Att problemet med avsändare och äkthet blir akut när det gäller just e-post tycker jag är konstigt, säger Christer Marklund på Statskontoret. Varför uppstod inte tveksamheten när vi började faxa? Inget är väl enklare än att klistra på en namnteckning från en annan handling och sedan faxa?

Att göra ett formulär med rutor att fylla i och lägga ut på Internet är hur lätt som helst. Myndigheten får vips en ifylld ansökan. Hjälp-meddelanden ploppar upp om exempelvis personnumret inte är rätt ifyllt. Men var finns knappen ”på heder och samvete”?
Om juristerna kan komma fram till att en ”elektronisk signatur” har samma rättsverkan som en namnteckning så finns programvaror att välja bland.

Bankerna litar på att det är kontoinnehavaren som flyttar runt sina pengar och betalar sina räkningar via Internet. Postgirot likaså. Det är till posten och bankerna som staten har vänt sig för att få köpa de elektroniska signaturer som även myndigheter kan använda vid Internet-försök. Införandet av en Internet-tjänst kräver att medborgaren sätter sig vid sin persondator och laddar ner ett dataprogram som sedan kan hjälpa honom med den fortsatta kommunikationen med myndigheten.

– Myndigheterna kan inte tvinga folket att göra sig detta besvär. Så de måste tänka i marknadstermer och identifiera vinna/vinna-situationer för att medborgaren ska vilja engagera sig, säger Dag Osterman på Riksskatteverket.

Mängdtransaktioner är intressanta att kunna handlägga utan postöppning och ankomststämplig. Självdeklaration, ägarbyte på bil, utbetalning av a-kassa eller föräldrapenning är några exempel. Unga människor är troligen de första att bejaka Internet-hantering. Föräldraförsäkring och adressändringar har pekats ut som intressanta försöksområden.

För myndigheter som idag hanterar miljontals pappersblanketter som kommer med posten finns naturligtvis en rationaliseringspotential när merparten av denna pappershantering försvinner. Den som postöppnar, ankomststämplar och diarieför får måhända se sig om efter ett annat jobb.

Ett av hindren för utveckling av Internet och e-tjänster är kompetensen hos myndigheternas anställda.

– Mer och mer börjar kompetensfrågor att uppträda som ett nyckelproblem och möjligen som en flaskhals för utvecklingen. Teknikfrågorna kring elektroniska signaturer förefaller vara mer komplicerade än man trott. Där det i princip ska finnas standardiserade lösningar finns det som vanligt inte det. Det gör att det krävs en omfattande kompetens på produktnivå för att välja ut vilka komponenter och produkter som kan kombineras ihop och användas för att realisera e-tjänsterna, säger Dag Osterman.

Efter fyra år har arbetsgruppen Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) åstadkommit ett miniförsök med e-post mellan åklagare och polis i Malmö. Riksåklagaren planerar att åklagarna inom ett par år kan ha elektroniska akter och domstolsverket kan möjligen avkunna en elektronisk dom år 2005. I bästa fall – och om det nya datasystemet Vera kan spridas till domstolarna utan förseningar. Arbetsgruppen RIF har fått bister kritik av Riksrevisionsverket för att ha åstadkommit för lite.

– Det gäller verkligen att hitta rätt folk som ska sitta i arbetsgruppen för e-dom, säger Karin Nacke. Det finns många i vår krets som bara ser hinder och inte kan driva utvecklingen framåt.

Så skyddas dina uppgifter

Säkerheten måste skydda medborgarens uppgifter mot manipulation under transporten mellan människa och myndighet. Staten samarbetar med Internetbankerna och postgirot på nätet. Posten, Telia och några affärsbanker har slutit avtal om att sälja så kallade ”mjuka certifikat” till myndigheter som startar e-tjänster.

Ett mjukt certifikat är ett dataprogram som du laddar ner i din persondator. Med hjälp av programmet skapar du ett personligt lösenord som bara finns lagrat på din dator – inte hos myndigheten.

Ditt meddelande till myndigheten krypteras. Programmet förvandlar dina bokstäver och siffror till oläsbar information. Innan den krypterade informationen kan sändas till myndigheten via telenätet kontrollerar certifikatsprogrammet hos certifikatsleverantören att certifikatet får användas, det vill säga att det inte är spärrat. Myndigheten tar emot informationen, kontrollerar att den är omanipulerad med hjälp av dataprogrammet för certifikat, avkrypterar informationen så att texten blir läsbar och lagrar i elektroniskt arkiv. Informationen går vidare till myndighetens anställda som handlägger ärendet precis som vanligt.

Om en privat PC blir stulen måste ägaren spärra sitt mjuka certifikat, precis som man idag gör med ett kredit- eller bankomatkort. En ännu säkrare identifiering får man med hjälp av så kallade smarta kort, som sticks in i en kortläsare i datorn. Privatpersoner har i allmänhet inte kortläsare på sina persondatorer i hemmen.

Det kostar inget för medborgaren att ladda ner sitt certifikatsprogram. Det kostar ungefär som ett brevporto för myndigheten varje gång en transaktion görs över Internet. Myndigheten betalar nämligen för varje kontroll som certifikatsleverantören gör av att certifikatet är giltigt.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.