Nu håller Lisbeth Eklund i ordförandeklubban igen

FÖRDJUPNING2003-07-29
l STs förra förbundsordförande Lisbeth Eklund gick i pension hösten 1999. Men nu är hon igång igen, som ordförande i SPRF, Sveriges pensionärers riksförbund.

Grattis till ordförandeposten! Har du saknat klubban?
– Tack! Ja, det får jag erkänna att jag har gjort, väldigt mycket. Jag tyckte att jag hade mer att ge, men det har tagit tid att bestämma vad det skulle bli.

Vad är SPRF?
– Det är en av Sveriges många pensionärsföreningar. Från början var den enbart för dem som varit statligt anställda, men sedan mitten av 90-talet är SPRF öppen för alla och våra 55 000 medlemmar kommer från alla branscher. Till skillnad från vissa andra pensionärsorganisationer har vi ingen partipolitisk koppling, vilket är mycket bra och viktigt. Men vi kan förstås agera politiskt, och det gör vi.

Fanns det någon tvekan från din sida att ta uppdraget?
– Egentligen inte. Jag fick frågan för tre år sedan, och då blev jag lite överrumplad. Jag tyckte inte att jag riktigt var pensionär då. Men de återkom, och då tänkte jag: ”men herregud, varför inte?”

Hur mycket arbete innebär det?
– Man kan jobba hur mycket som helst! Men lite annat vill man ju göra också, umgås med barn, barnbarn och maken, och vara i sommarstugan. Jag har svårt att begränsa mig, men min man försöker hålla i mig!

Har ST och SPRF något gemensamt?
– Ja, dels det att vi är opolitiska, dels är vi uppbyggda på samma sätt med avdelningar och distrikt. Och i likhet med ST har vi mycket kompetenta medlemmar, och vi får yttra oss, komma med remissvar, i frågor som rör våra medlemmar. Vi har en hel del politiska kontakter. Där är det en fördel att jag har med mig mitt stora kontaktnät. Jag behöver inte börja om från början.

Har det varit svårt att byta från ”fackglasögon” till ”pensionärsglasögon”?
– Ja, på ett sätt är ju det
här ett ganska smalt område. Men det är inget enfrågeförbund;
vi arbetar med frågor som
värdesäkring av pensionen, äldreomsorg, tandvård, trafiksäkerhet och våld mot gamla.

– Vi är 2,2 miljoner pensionärer, men vi är inte den påtryckargrupp vi skulle kunna vara. Politikerna ägnar sig för lite åt oss.

Vilka frågor är viktigast just nu?
– Värdesäkring av pensionen, som är en komplicerad fråga. Sorgesamt nog förlorade vi i Arbetsdomstolen i Ellen Wallblommålet (Ellen Wallblom hade med SPRFs stöd krävt kompensation för förändringar av basbeloppet, som pensionen grundas på). Det handlar om mycket pengar för den enskilde, kanske 150 000 kronor.

– Vår kongress har beslutat att föra den frågan vidare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det blev något av en rivstart för mig...

– Men vi har en vardagsverksamhet också, med allt från körsång och friskvård till samtal och resor. Vi har 80-åringar som går på IT-kurser. Jag träffar många gamla ST-kamrater, pigga och alerta. Ja, du hör att jag är  glad!

När ska du bli riktig pensionär och mata änderna?
– (Skratt) Jag vet inte. Jag är vald för en treårsperiod, sedan får man se. Jag har svårt att slå mig till ro, men jag hoppas att jag har vett att gå i tid.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.