Statliga jobb flyttas till Stockholm

Nu ekar inga talkörer, men för bara några år sedan rådde bred politisk enighet: Hela Sverige skulle leva.

I januari 2017 kom den parlamentariska landsbygdskommittén med sitt slutbetänkande. Ledamöter från samtliga riksdagspartier hade enats om att 75 punkter behövde genomföras.

Två år senare summerades resultatet av organisationen Hela Sverige ska leva. Av de 75 förslagen hade 3 genomförts. 32 var delvis genomförda. 40 inte alls.

Jan Turvall, som är lektor vid Göteborgs universitet och under ett helt forskarliv har studerat kommittéväsendets roll i svenskt beslutsfattande, är förvånad över det klena utfallet.

– Är kommittéer eniga så är sannolikheten väldigt stor att förslagen genomförs, men här har resultatet ändå blivit väldigt magert. Det är anmärkningsvärt, säger han.

Åtta punkter under rubriken ”Statens närvaro i landsbygderna” hör till dem som inte genomfördes fullt ut. En var att avbryta Arbetsförmedlingens nedläggning av lokalkontor på ett hundratal orter tills konsekvenserna utvärderats. Tvärtom blev det en brutal omstöpning av en myndighet som tidigare varit väl representerad i hela landet.

Det påverkade tilltron till staten och det gemensamma, menar Åsa Johansson, som är avdelningsordförande för ST inom Arbetsförmedlingen och själv bor och arbetar i Skellefteå.

– Medborgarna kände att myndigheten dragit sig tillbaka. Det är en olycklig utveckling, säger hon.

Ett annat av den parlamentariska landsbygdskommitténs förslag var att 10 000 statliga jobb under en femårsperiod skulle omlokaliseras från Stockholmsregionen till andra delar av landet. Ett tredje var att Statens servicecenter skulle ta över ansvaret för statlig service på lokal nivå när stora myndigheter som Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan drog sig tillbaka.

Några år senare, 2020, fick Statens servicecenter i uppdrag av regeringen att utöka verksamheten i utsatta områden och i regioner med låg statlig närvaro. Som mest hade myndigheten 148 lokala servicekontor.

Målet är att det ska finnas minst ett servicekontor i varje så kallad funktionell analysregion, FA-region. Men i regeringens budget för 2025 sänktes Statens servicecenters årliga anslag med 50 miljoner kronor, vilket tvingat myndigheten till nedskärningar.

Ett servicekontor som tidigt fick slå igen låg i Piteå, en kommun i Norrbottens län med drygt 40 000 invånare som ingår i samma FA-region som residensstaden Luleå. Dit fick Veronica Johansson, ordförande för sektionen medborgarservice i ST inom Statens servicecenter, nu börja pendla.

– När vi precis hade öppnat 35 nya kontor tog myndigheten beslut om att stänga 35 kontor, konstaterar hon.

Formellt är det inte regeringen som fattat beslutet att stänga servicekontoren.

– Den har bara dragit ned på anslagen så att arbetsgivaren sett att vi inte har råd att ha så många kontor, säger Veronica Johansson.

För Piteåborna kostar bussen till Luleå 200 kronor tur och retur. Många av servicekontorets kunder har ont om pengar.

– Väldigt många klarar sig själva med e-tjänsterna, men de som kommer till oss behöver hjälp att förstå systemet. Och de som bor här har ju också rätt till service.

Till halvårsskiftet i år har 25 servicekontor stängts. Då är den nedskärning som myndigheten planerat att göra under denna mandatperiod genomförd, enligt Veronica Johansson.

– Nu gör vi inget mer förrän efter valet, när vi vet hur vi ska gå vidare, säger hon.

Maria Uddin Åkeson, som är tillförordnad verksamhetsområdeschef för medborgarservice på Statens servicecenter och själv sitter i Visby, konstaterar liksom Veronica Johansson att myndigheten snabbt fick ställa om från expansion till neddragningar.

– Vi hann i mål med etableringen. När vi invigde det sista nya kontoret, det i Rinkeby, då kom besparingen. Då fick vi börja avveckla, säger hon.

Av landets 71 FA-regioner saknar 8 fortfarande ett servicekontor. 

– Det är viktigt att staten är närvarande för att etablera förtroende för staten och för samhället i stort. Det skapar något med ett samhälle, både i glesbygd och i utanförskapsområden, säger Maria Uddin Åkeson.

Ryckigheten i den politiska styrningen gör jobbet svårare, menar hon.

– Jag tycker ändå att vi tacklar det på ett bra sätt. Det finns en ganska stor flexibilitet och vi har inte behövt säga upp någon.

Att alla i Sverige borde ha nära till statlig service i form av fysiska kontor är ett argument som brukar lyftas fram i diskussionen om statens närvaro. Ett annat är att de statliga myndigheterna är viktiga för den lokala arbetsmarknaden, särskilt eftersom de i stor utsträckning anställer personer med högre utbildning som annars kan ha svårt att hitta jobb på mindre orter.

Frågan om var i landet de statliga jobben skulle finnas stod i centrum för den debatt som uppstod när Skatteverket 2015 planerade att stänga nio kontor. De omfattande protesterna ledde till att frågan uppmärksammades i riksdagen. Bara några månader senare inrättade den dåvarande regeringen den parlamentariska landsbygdskommittén.

De politiska signalerna ledde till att Skatteverket gav upp planerna på att stänga kontor.

– Myndigheten tog till sig av den kritik som fanns och kände att den inte hade mandat att genomföra nedläggningen, säger Linda Söderman i Karlstad som är vice avdelningsordförande för ST inom Skatteverket.

Ett decennium senare tycks Skatteverket ha gjort bedömningen att handlingsutrymmet är större. Myndigheten har nu beslutat att stänga sina kontor i Lund, Enköping, Simrishamn och Vetlanda. ST-avdelningen inom Skatteverket har ställt sig oeniga vid varje nedläggning och försökt få opinionen med sig med hjälp av pressmeddelanden och kontakter med lokala politiker.

– Frågan är absolut inte död, men utmaningen är att få den relevant för allmänhet, politiker, anställda och medier. För om inte staten ska ta ansvar för regionalpolitiken, vem ska då göra det? frågar Linda Söderman.

Regeringen tänker inte gripa in. I en interpellationsdebatt i riksdagen i november förra året förklarade finansminister Elisabeth Svantesson, M, att det är myndighetens uppgift att bestämma var kontoren ska finnas.

Regionalpolitik är inte en aspekt som har betydelse vid Skatteverkets lokaliseringar, förklarar Henrik Westerlund, enhetschef för kontorsenheten. Det som styr är verksamhetens behov, myndighetens beredskap och ekonomin.

Små kontor lever ännu farligare sedan regeringen gett myndigheter i uppdrag att minska sina lokalkostnader. Skatteverket analyserar två gånger per år sitt verksamhetsbehov. Sedan 2019 har myndigheten krympt sina lokaler med en fjärdedel – 59 000 kvadratmeter. Av de kvarvarande 44 kontoren har 19 färre än 100 medarbetare och tre av dem under 20.

– Vi tror att vi gynnas av att det är en viss storlek på ett kontor. Då får vi variation i verksamheten och det ger möjlighet till kompetensbreddning, fördjupning och förståelse av helheten i Skatteverkets uppdrag, säger Henrik Westerlund, som själv arbetar i Västervik.

Fjorton mil söderut, i Kalmar, är Johan Persson, S, kommunstyrelsens ordförande. Han ledde den parlamentariska landsbygdskommittén och kände då ett starkt stöd för statlig närvaro i hela landet.

– På senare år har den politiken lagts om. Servicekontor har lagts ned, och omlokaliseringar som gjorts förflyttas gradvis tillbaka till Stockholm, vilket jag är mycket kritisk mot, säger han nu.

En av de omlokaliseringar av statliga myndigheter som följde åren efter att kommittén lade fram sitt slutbetänkande var E-hälsomyndighetens flytt till Kalmar. Där jobbar nu fler än 300 personer.

– Jag har sett vilken betydelse det har för den regionala utvecklingen när man får en breddad arbetsmarknad med statliga jobb. Det är handläggare, jurister och ekonomer, och det är jätteviktigt för arbetsmarknadsmixen, säger Johan Persson.

Nu ser han nya möjligheter när Kriminalvården expanderar. Myndigheten kan inom några år ha 800 jobb i kommunen.

– Vi har en jättechans nu när Kriminalvården ska växa, att titta på var i landet det finns regioner med få statliga jobb.

Att E-hälsomyndigheten även öppnat kontor i Stockholm är något som regeringen borde stävja, anser Johan Persson.

– Om man tagit ett omlokaliseringsbeslut så är det klart att man inte som myndighet bakvägen ska runda det. Det tycker jag är felaktigt, och det måste regeringen bevaka genom att sända signaler i regleringsbrev och myndighetsdialoger. Men det gör inte den nuvarande regeringen, säger han.

Regeringen kan om den vill, menar professor Göran Sundström vid Stockholms universitet, som forskar om offentlig förvaltning.

– Regeringen bestämmer. Men bestämmer den ingenting så får myndigheten själv bestämma, säger han.

I frågan om de statliga myndigheternas lokalisering krockar olika principer, förklarar Göran Sundström.

– Sedan riksdagen tog verksledningsbeslutet 1987 har vi en målstyrningsdoktrin som innebär att myndigheter som huvudregel själva bestämmer över sin egen organisation. Men det är en förordning och den gäller bara så länge inget annat beslut har tagits. Bestämmer regeringen något annat, till exempel i en myndighetsinstruktion, om var en myndighet ska ligga eller vilka enheter den ska ha, så går instruktionen före myndighetsförordningen.

En annan doktrin är att statlig förvaltning ska finnas i hela landet.

– De gäller samtidigt, men man har aldrig fått ihop de där doktrinerna. Regeringen bestämmer att nu ska vi lokalisera ut lite myndigheter och sedan kryper de tillbaka till storstan genom att öppna filialer där, säger Göran Sundström.

Statens närvaro har stor betydelse, konstaterar Gissur Erlingsson. Han är professor i statsvetenskap vid centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet och har forskat om politiska opinioner i glesbygder.

– Framför allt märks det när staten drar sig tillbaka. När inte ens staten tycker det är något värt att finnas kvar på en plats, om så bara med ett lokalt kontor, så blir det en tydlig signal om platsens tillbakagång. Det är nog svårt att överskatta vad statens tillbakadragande gör med folks tillit till det offentliga och med framtidstron för den egna platsen, säger han.

Även landsbygdskommuner har centrum och periferi. När forskarna mätte förtroendet för demokrati och olika institutioner fann de inga större skillnader mellan landsbygdskommuner och storstadskommuner. Det förvånade Gissur Erlingsson, men han tror att det beror på att tilliten är större i landsbygdskommunernas centralorter, där kommunhuset ligger, än i omlandet.

– När vi bryter ned det till hur folk röstar och jämför täta områden med glesa, så ser man att Sverigedemokraterna har ett väldigt starkt stöd i den rena glesbygden. De verkar fånga upp ett glesbygdsmissnöje, både hos dem som bor glest i en storstadskommun och i ren glesbygd.

Flera andra partier har försökt att vinna glesbygdsväljarna. Kristdemokraterna sade sig i förra valrörelsen vilja värna det de kallade hjärtlandet, ett identitetspolitiskt uttryck hämtat från republikanerna i USA. Partiet satsade bland annat på att prata om priset på bensin och diesel.

– De gick till val på att fånga väljarna i ”hjärtlandet” och de sitter på de ministerposter som är viktiga för glesbygdsfrågorna. Men de verkar snarare påskynda centraliseringen på olika sätt. De har styrt över den politiken, men det har blivit väldigt lite verkstad i propositioner och faktiskt förd politik. Man ser snarare en utveckling som skulle kunna missgynna glesbygden, säger Gissur Erlingsson.

Som exempel nämner han de nedlagda servicekontoren och diskussioner om justerad skatteutjämning, om kommunsammanläggningar och om att införa en broms för hur mycket kommuner och regioner får höja skatten.

Så i årets valrörelse kanske det inte blir så mycket prat om glesbygden?

– Jag skulle bli förvånad om Kristdemokraterna vill ha mycket fokus på de frågorna, sett till hur diskussionen kring flera av regeringens förslag har sett ut. Det finns väl inte mycket som pekar på att de har lyckats hålla ihop landet bättre med landsbygds- och glesbygdspolitiken än innan de tog över, säger Gissur Erlingsson, som har sin arbetsplats på Linköpings universitets campus i Norrköping.

Civilminister Erik Slottner, KD, har dock inte uppfattningen att det skett en omfattande och problematisk utarmning av statlig närvaro i glesbygden.

– Jag tycker det är väldigt överdrivet. Det är sant att det finns vissa jobb på myndigheter som flyttats, men på totalen är det väldigt lite. Och tittar vi på hur staten expanderar med rättsväsendet, som Kriminalvården och Polisen, och med försvaret, så innebär det en väldigt stor ökning av den statliga närvaron i stora delar av landet, säger han.

I grunden anser Erik Slottner att det är myndigheternas ansvar att självständigt besluta om sin lokalisering, om inte regeringen finner skäl att ta över beslutet. Och regionalpolitik är inte allt, säger han.

– Var du placerar myndigheter och hur de är utformade är betydligt mer än regionalpolitik. Ändamålsenlighet och kvalitet i utförandet är ändå något som väger väldigt tungt.

Regeringen har nyss meddelat att en ny miljöprövningsmyndighet ska placeras i Stockholm. Den ska ta över uppgifter som nu utförs av tolv länsstyrelser runt om i landet. Den etableringen ligger inte under Erik Slottners departement. Det gör däremot neddragningen av anslaget till Statens servicecenter, som han motiverar med behovet av att använda medlen till annat.

– Det här är en myndighet som har expanderat kraftigt under en kort period och där det finns utrymme att hämta hem en del pengar, säger Erik Slottner.

Han hänvisar också till en granskning som Riksrevisionen gjorde 2022, som riktade hård kritik mot hur servicekontoren fungerade sedan de tagits över av Statens servicecenter.

– Granskningen rekommenderade en del kostnadsbesparingar för myndigheten, så man kan säga att det också kommer därifrån, säger Erik Slottner.

Att oppositionen inför valet gärna tar över initiativet i landsbygdsfrågorna blir tydligt när Anna-Caren Sätherberg i Åre talar om Socialdemokraternas politik på området. Hon var ledamot i den parlamentariska landsbygdskommittén, blev senare landsbygdsminister och är nu partiets landsbygdspolitiska talesperson. Hon hänvisar till Socialdemokraternas kongressbeslut förra året, som slår fast att arbetet med omlokalisering av statliga jobb och etablering av nya servicekontor ska intensifieras, att servicekontor som har stängts ska återöppnas och att polisens närvaro i varje kommun behöver stärkas.

Den nuvarande regeringen har gjort tvärtom och centraliserat myndigheter tillbaka till Stockholm, säger Anna-Caren Sätherberg.

Tänker ni riva upp beslutet att den nya miljöprövningsmyndigheten ska ligga i Stockholm om ni får makten i höst?

– Jag vet inte hur långt man hinner med arbetet och hur situationen ser ut efter valet i september, men vi är tydliga med att nya myndigheter inte ska lokaliseras till Stockholm och vi har tydliga beslut på att vi vill omlokalisera statliga jobb.

Får Statens servicecenter mer pengar igen om ni får bestämma?

– I våra skuggbudgetar har vi hela tiden haft mer resurser till de statliga servicekontoren. Det är vår politik.

Socialdemokraterna vill inte se fler stängda servicekontor, enligt Anna-Caren Sätherberg.

– Vi pratar i stället om var vi skulle öppna nästa.

Hon ser inte ekonomin som något hinder och hänvisar, precis som Erik Slottner, till Riksrevisionen.

– Man kan läsa Riksrevisionens rapport om att kostnaden i att vara lokaliserad någon annanstans än Stockholm ofta är lägre. Då kan man inte använda skattekronorna som argument för att centralisera, säger hon.

Socialdemokraternas kritik mot att regeringen accepterar att myndigheter centraliserar sin verksamhet delas av representanter för två andra oppositionspartier: Helena Lindahl från Gumbodahamn i Robertsfors kommun i Västerbotten, landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet, och hennes motsvarighet i Vänsterpartiet, Birger Lahti från Kaarnevaara i Pajala kommun i Norrbotten.

De har också båda förslag om att landsbygdens roll som leverantör av energi och råvaror ska ge lokala skatteintäkter.

Centern vill att fastighetsskatten för vatten- och vindkraft ska gå tillbaka till lokalsamhället och skapa jobb och service där.

– Många har blivit utnyttjade när det gäller vattenkraften. De ska inte bli utnyttjade en gång till med vindkraften, säger Helena Lindahl.

Birger Lahti presenterade i höstas tillsammans med Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar programmet ”Norrland i centrum”. Där kräver partiet att en större del av vinsterna i elproduktionen ska bli kvar lokalt och att skog ska beskattas där fastigheten ligger, inte där skogsägaren bor.

– Vi måste se till att inlandskommunerna blir så rika att de kan erbjuda sådant som är en lyx i städerna. Då blir det lättare att få folk att flytta dit och då kan vi flytta myndigheter till landsorten, säger Birger Lahti.

Att regeringen vill placera den nya miljöprövningsmyndigheten i Stockholm är ett exempel på hur statliga jobb centraliseras till huvudstaden. Men flera myndigheter har också själva valt att flytta verksamhet dit. Ett färskt exempel är Myndigheten för civilt försvar, MCF, som flyttar tre funktioner med ett tiotal medarbetare från Karlstad till myndighetens kontor i Stockholm. ”Omvärldsläget ställer krav på att kunna utföra vissa specifika uppgifter samlat på ett ställe och därtill hantera känsliga uppgifter med närhet till andra aktörer som finns i Stockholm”, skriver myndighetens kommunikationsavdelning i ett mejl till Publikt.

STs förbundsordförande Britta Lejon har noterat att utvecklingen inte stämmer överens med vad regeringsföreträdare säger i sina högtidstal.

– Menar man allvar, vilket politiken kanske inte gör längre, med glesbygdsperspektiv och statlig verksamhet i hela landet, så behöver man ta ett helhetsgrepp, säger hon.

Att staten finns i hela landet är viktigt, menar Britta Lejon, men det betyder inte att hon förespråkar snabba omlokaliseringar av hela myndigheter. Sådana påverkar verksamheten negativt under flera år och skakar om de anställdas liv, konstaterar hon.

– Så det tycker vi inte är det bästa sättet. Man ska framför allt tänka på det regionalpolitiska perspektivet när nya myndigheter skapas.

Britta Lejon lyfter också fram att statsförvaltningens anslag urholkats eftersom myndigheterna inte fullt ut får kompensation för ökade kostnader, och att regeringen dessutom ställt krav på att just lokalkostnaderna ska minska.

– Det klart att det får påverkan på myndigheters beslut att lämna orter och centralisera, säger hon.

Några myndigheter, som Statens servicecenter, har mött extrema förändringar under kort tid, konstaterar Britta Lejon.

– Jag tror inte att politiken riktigt förstår vilka svårigheter man skapar med den ryckigheten.

Regeringen har fått hård kritik för att i praktiken inte prioritera att staten ska finnas i hela landet, men i propositionen ”Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder”, som landsbygdsminister Peter Kullgren, KD, lämnade till riksdagen 17 mars, slås principen fast på nytt. Propositionen är till stor del en sammanställning av vad regeringen gjort under den gångna mandatperioden. Under rubriken ”Tillförlitlig statlig närvaro och service i hela landet” redovisas regeringens uppfattning att staten bör finnas och vara verksam i hela Sverige, och att den lokala statliga servicen behöver säkras. Regeringen lägger dock inga nya politiska förslag på området.

Regeringens särskilda utredare Martin Olauzon har också stött och blött dessa frågor. Den 30 juni kommer slutbetänkandet från den utredning han leder – Svesam, Sveriges sammanhållna utveckling.

De direktiv Martin Olauzon fått handlar om den regionala utvecklingspolitiken i stort. De tar inte upp statlig närvaro och utflyttade jobb. Men det kommer hans betänkande att göra.

– Det är en central fråga, men inte utifrån utflyttning av jobb utan för att staten ska vara effektiv och ha rätt kunskapsunderlag. Det spelar roll vad man ser när man tittar ut genom fönstret. Därför kan man inte ha allting bara i Stockholm, säger Martin Olauzon i telefon från Rossbol i Östersunds kommun i Jämtland, där han bor.

Platser har betydelse, betonar han, och tillägger att staten inte kan lämna över ansvaret för regional utveckling till regionerna.

– Ska vi ha ett sammanhållet och robust och konkurrenskraftigt Sverige så har staten en stor roll. Det kommer vi att lyfta, säger Martin Olauzon.